Limly på rymmen

bra *bevakar*

Varsågod! Tycker alltid att det är roligt när folk blir glada♥!

Tack!

varsågod

Om ni undrar om något ord (det är ju ändå en hästberättelse) så är det bara att fråga här eller så kan ni uggla någon av mig och Miss_F!

Ska vi lägga upp nästa nu eller imorgon?

Nu!!

Okej, vi ska bara läsa igenom, det var ett tag sen Miss_E skrev kapitel 2

Här kommer det sämsta kapitlet i hela Limly På Rymmen!
Hoppas att någon ändå kan tycka att det är helt OK, även fast det är tråkigt och utan någon händelse!

Kapitel 2 (Saga)

Jag cyklar snabbt hemåt, mamma skulle bli skitsur om jag kom försent till middagen idag också. Som vanligt har jag skött min sköthäst Limly noggrant efter ridlektionen, hon la upp sitt vita lilla huvud på min axel och blundade. Hon är så söt, min lilla B-ponny. Ganska lik en shettis är hon väl, men egentligen är hon bara en väldigt lurvig Welshponny. Hennes päls är världens luddigaste och är gräddvit. På hopplektionen idag skötte hon sig så fint att Jessica, med ett glatt leende, sagt att det såg ut som att Limly skulle hoppa två meter om jag bad henne att göra det.

Det enda jobbiga idag har varit att Sofias tre kompisar, Cilla, Kajsa och Jamilla hade tagit bussen till stallet för att titta på när vi red. Sofia, Cilla, Kajsa och Jamilla brukar alltid vara tillsammans på rasterna, medan jag går runt ensam på skolgården tills rasten är slut.

Jag har alltid varit avundsjuk på Sofias långa gyllenbruna hår och mörkt gyllenbruna ögon. Det är nog en utav sakerna som gör henne så populär. Om vi hade haft en mer normal lärare än den vi har nu, hade nog jag haft det bättre i skolan.

I stallet är Sofia jätte schysst och hjälper mig med allt som jag vill ha hjälp med, men det känns inte som att hon verkligen menar det hon säger.

Nästa morgon vaknar jag av att mamma pratar högljutt i telefon:
– Nej, det tänker jag inte göra.
– Varför skulle jag vilja kolla på hennes nästa tävling.
– Nej, det får du göra.
– Det var du som lät henne börja rida.
– Jag vet att det var du som kollade förra gången, men jag vill inte!
Så är det varje gång jag ska tävla. När jag var fem år dog min rödhåriga, snälla pappa. Av cancer. Så mamma och farfar brukar turas om att kolla på när jag tävlar, även fast ingen vill. Farfar är gammal och snart försvinner väl han också. Hans rygg svankar och hans blåa ögon är väl inte lika uppspärrade som de var förr i tiden.

Nästa tävling som jag ska tävla i är en L: B hoppning, det blir min första L: B. Så här såg lappen ut när jag anmälde mig (jag var den sista)
Namn: 1:a häst: 2:a häst: 3:e häst:
Hanna Fredriksson#Heely##Ossi##Limly
Carolina Quis##Pinocchio##Kalle ##Ädla
Sofia Äng ## Pinocchio ## Urban ## Simone
Indra Stoorm##Pinocchio ##Rimba##Quintus
Tilda Nami##Tyra##Urban##Jani
Pontus Richard##Peter Pan##Kapten Krok## Puh
Saga Lind ##Limly ##Enkvist## Ira


Jag sätter snabbt på mig kläderna, jag tar mina omoderna jeans och en blå T-shirt. Som vanligt känner jag den där välbekanta klumpen i magen när jag börjar samla ihop mina böcker som ligger utspridda på skrivbordet, jag känner på mig att det inte kommer bli en bra dag idag.

Jag kommer till skolan cirka tio minuter försent, mamma hade envisats med att ta med varenda allergi tablett i hela huset, bara för att vi ska ha klassfest idag. Oftast brukar jag bara strunta i min allergi även om det börjar klia lite i halsen.
Jag går in i klassrummet.

Några i bakre raden fnissar när jag är tvungen att ställa mig längst fram i klassrummet och svara på frökens fråga:
– Och vad gör att du får komma försent om ingen annan får det, fröken Lind?

Jag vet inte vad jag ska svara, jag har ju dagen innan stått inför klassen och berättat vad vi elevstödjare hade kommit fram till på Elevstödjarmötet om varför man inte ska komma försent till lektionerna. Det var ju inte direkt så att klassen har valt att ha mig som elevstödjare som andra skolor gör (det skulle klassen inte ens göra om de så blev mutade med en miljon). Vi har istället ett test för att utse den person som blir årets elevstödjare. Åren innan röstade även vår skola, men då blev bara Sofia varje gång, så vi började med testet, men även då var det Sofia som blev. Jag vet inte om det var för att Sofia mutade Majbritt, vår lärare, eller om hon verkligen klarade testet.

– Mamma höll mig kvar hemma, svarar jag tyst.
– Vi får prata om det här senare, säger vår stränga lärare Majbritt och tittar på mig med ögon som lyser starkt av hat. Hon är en sådan där person som alltid ser perfekt ut. Hennes axelånga hår är mörkbrunt med några skiftningar i grått här och var, på grund av hennes ålder.

Försiktigt blickar jag ut över det stökiga klassrummet, ser hur de skickar lappar, kastar pappersbollar, viskar och stirrar elakt med deras stickande, iskalla ögon. Jag går genom gången mellan alla bänkarna och satte mig på min plats bredvid Samuel, den mest irriterande killen i klassen.

Efter lunch är klassfesten, eller klaaazzfezzzteen som Sofia och hennes gäng kallar den.
– Ställ er vi bänkarna, ropar Majbritt och tittar ut över den stökiga klassen.
– Nu ska vi dansa tango som man gjorde förr, säger sedan Majbritt när alla blivit tysta.
En stor suck går genom klassen. Majbritt sätter igång tangomusik och säger:
– Ni ska dansa med den ni sitter bredvid så att det inte blir något bråk om den snyggaste tjejen, som i detta fall är Sofia.

Med stor protest börjar vi dansa som vi tror att man dansar tango, men Majbritt är knappast nöjd:
– Ni måste sträcka mer på er, och hålla takten bättre. En, två, tre, fyr. En, två, tre, fyr.

Det blev den värsta klassfesten någonsin! Det slutade med att det bara var Majbritt och magister Ståhl som var kvar i klassrummet, båda blundade för att känna takten, så det var inte svårt att komma ut ur klassrummet utan att märkas.
Magister Ståhl är vår mattelärare, han är ganska gammal men försöker dölja det med att färga håret korpsvart.

Jag flyr till stallet, vi slutar ju ändå efter det här.

Eftersom att jag sköter Limly alla dagar i veckan har jag lite svårt att hinna med läxorna, men det löser jag genom att lägga matteboken (eller någon annan bok) på Limlys rygg medan jag ryktar, och lösa en uppgift efter varje kroppsdel jag ryktat klart. Som tur är har Limly en box, så ingen ser mitt konstiga sätt att fixa skolarbetet på (och dessutom kan ingen härma mig!). Limly, min kära lilla ponny. Vad skulle jag göra utan henne?

När jag kommer till stallet hälsar alla ridlärare på mig. Att hjälpa till med saker som att t.ex. fodra, mocka och hjälpa till på knattelektioner, lönar sig. Ingen ridlärare tvekar när de ska be mig om hjälp och jag får göra massa andra roliga saker som nästan ingen annan får göra.

Klockan är snart halv tre och det är dags för fodring. Efter att jag har hjälpt till som vanligt med det, går jag mot Limlys box. Jag öppnar hennes tröga boxdörr och går in. Hon ligger och sover men så fort hon hör mig komma reser hon sig upp och gnäggar.
– Hej gumman! Sa jag och börjar sköta. Jag följer mitt vanliga schema:
• Borsta av noggrant med rotborste.
• Borsta och kratsa hovarna.
• Borsta huvud och öron.
• Reda ut man, pannlugg och svans.
• Rykta 100 tag på varje kroppsdel.
• Borsta med rotviskan.
Och sedan:
• Göra rent vattenkopp och krubba.
• Smörja sadel och träns (om jag kommer innan ponnylektionerna börjar klockan 17:00)
• Hjälpa till med allt möjligt i stallet.

Jag städar undan alla mina saker och hjälper sedan till så att vuxenlektionen klockan 16:00 kommer ned till ridhuset.

När jag är klar med det känner jag hur någon knackar lätt på min axel. Jag förbereder mig på det värsta. Och som jag fasade var det Sofia…





Väldigt rörigt blev det!

Det var ju jättebra! Bara det att jag blandar ihop namnen lite grann, och att deras lärare är elak
Jätteelak!