Den onämnda magiska trekampen (SV)

För er som läser får ni kapitel 3 med detta är rätt långt... hoppas ni gillar det!

Kapitel 3 Svar (Gabryellas Perspektiv, Harrys femte år)

Här satt jag i mitt sovrum i mitt hus i den förbjudna skogen fast jag egentligen enligt trolldomsministriet vore sitta inne i Azkaban med Sirius Black, men ingen av oss var där. Vi hade båda flytt en gång i tiden, för Sirius var det runt 2 år sen han rymde men för mig var det betydligt längre än så.

Jag gick fram till min byrå och tittade på bilden med James Potter, Lily Evans (nuvarande Potter), Remus Lupin, Peter Pettigrew och Sirius och mig själv, Gabryella Krum, förlovad med Sirius Black och då helt omedveten om min framtid. Jag gick vidare till nästa bild på min lilla syster Aurora, hon log stort mot mig och vinkade glatt, jag glömmer aldrig dagen hon då det hände.

- Gaby, kan du komma ner? Ropade Lily från köket.

Jag vet hon är död, men bara för att man är död är man inte borta. Jag hörde hur hon och James stod och små gräla lite och när jag kom ner satt de vid bordet.

- Vad är det Lily? Frågade jag med ett litet leende
- Har du hört något från Tonks? Något nytt om Harry? Frågade Lily.

Jag borde ju inte vara förvånad att hon vill veta hur det är med Harry, det var ju trots allt deras son men efter ett tag blev det lite uttjatat.

- Tyvärr Lily, men jag är säker på att om det var något med honom så skulle hon meddelat, svarade jag.
- Javisst, sade hon och började röja runt medan James och jag flinade åt att hon alltid skulle börja städa när hon inte hade nått att säga.

Jag satte mig ner och började tänka på den dagen jag träffade Tonks ute i skogen och mötet med Fenixorden två dagar efter.

Flash back:
Jag gick ut för en liten promenad med min stora svarta cape då jag plötsligt hör en kvinnas skrik. Jag börjar springa åt det håll jag hörde skriet och kommer fram till en ung kvinna som måste vara runt tjugofyra år med rosa hår sitta fast i sankmarken och sin stav ungefär fyra meter ifrån sig. Jag använder en snabb formel och kvinnan kommer loss och springer fram till sin stav och frågar:

- Vem är du? Vad är du?.
- Skulle just fråga samma sak, svarade jag lugnt och tittade roat på henne.
Hon håller staven riktad mot mig och säger
- Nymphadora Tonks från Fenixorden, du?
- Gabryella Krum, svarade jag kort utan att börja nämna några detaljer.
- Var har du din lojalitet? Frågade hon samtidigt som hon höjde staven en aning.
- Precis som du, Fenixorden i alla fall den forna, har inte koll på den nuvarande, svarade jag och ryckte på axlarna.

Nymphadora sänkte staven och började förklara den nya Fenixorden och vilka som var vid liv, men efter ett tag frågade hon.
- Hur gammal är du egentligen?
- 35, svarar jag och ler mot henne när hon hör svaret
Hon såg förbluffat ut och tvivlade på vad jag sagt. Jag hade svårt att inte börja skratta, men lyckades.
- Hur är det möjligt att du är 35? Frågade hon.
- Blir man utsatt av en förbannelse som ung så är det nog ganska troligt.
- Vilken förbannelse? Frågar hon och höjde staven
- Sendricum, svarar jag
- Sendricum? Vad är det för speciellt med den?
- Den räddar själar från döden och gör att man förstenas med sin ålder.
- Rädda själar? Hur kan man rädda en själ från att dö? Frågade hon och såg skeptiskt på mig.
- Jadu, svarade jag roat åt hennes min.
- Har du räddat någon då?
- Jag har räddat två gamla vänner och hämtade tillbaka min syster. Själarna blir ungefär som spöken, men dem är inte genomskinliga och man kan känna de och de kan känna på andra., jag berättade lite mer fakta för henne så att hon inte skulle tjata om förbannelsen hela dagen.

- Någon man skulle känna igen?
- Två från den forna Fenixorden, Lily och James Potter, svarade jag lätt.
Det såg ut som Tonks fått en hjärtattack.
- H-ha-Harry P-P-Potters f-föräldrar? Stammade hon fram.
- Ja, Harry Potters föräldrar.
- Vi måste berättat för Harry! Och Sirius och Remus! Skrek Tonks med ett brett leende.
- Nej, dom får inte veta något, inte ännu! Skrek jag gällt.
- Va'? Varför? Sa Tonks med en förvirrad blick
- Det är bara så, det är inte rätt tid punkt. Jag har en särskild bok jag måste följa och får inte förändra den förrens dem själar som är min plikt att rädda blivit räddade.

Tonks såg lite besviken ut och man såg att hon väldigt gärna velat berätta för de och jag fick så klart dåligt samvete, men ännu värre var att jag inte tänkt på att Sirius och Remus skulle vara med i den nuvarande Fenixorden och att jag skulle vilja träffa de mest av allt och skulle få James att träffa sina två bästa vänner.
- En bok? Vad för bok?!
- Boken visar en persons framtid som har med ägaren att göra. Jag ärvde boken av min mor men kunde inte läsa den förrens jag blivit förhäxad. Jag fann boken när jag hittade huset jag bor i, sade jag.
- Okej, men så du menar att du visste att James och Lily Potter skulle dö?
- Ja jag visste, suckade jag och fortsatte:
- Och jag vet att de inom sin tid kommer få träffa Harry, jag visste att Sirius skulle rymma från Azkaban och jag vet vad som kommer hända i framtiden för dem.
- Vet du vad som kommer hända med Remus?
- Ja, eftersom han är en gammal vän så vet jag.
- Är Sirius också en gammal vän?

Det blev en kort tystnad medans jag funderade vad jag skulle svara.
- Ungefär, Svarade jag kort
- Ungefär?
- Vi var förlovade.
- Oh gud, förlåt jag visste inte! Utbrast Tonks och snubblade över sina ben. Jag kunde inte låta bli att le över hennes reaktion.
- Det är okej, svarade jag lugnt.

Vi fortsatte gå tills jag faktiskt märkte att vi var framme vid huset.
- Vill du komma in och träffa Lily och James? Frågade jag.
- Okej, sa Tonks och man såg att hon fick lite smått dåligt samvete för att hon får träffa Harrys föräldrar, men inte han.
- Du får inte berätta för någon om detta, inte ens orden, sa jag strängt.
- Nej självklart! Säger Tonks.

Och vi steg in i huset där Lily och James satt och prata då de upptäckte mig och Tonks såg de mest förvånade ut och chockade ut.
- Gaby, vem är det? Frågade James och man såg paniken i hans ögon.
- Detta är Nymphadora Tonks, hon kommer från den nuvarande Fenixorden.
- Kalla mig bara Tonks, sa Tonks.
- Är du Andromeda och Teds dotter? Frågade James som lugnat ner sig.
- Ja, svarade Tonks.
- Senast vi såg dig var du bara 4 år, säger Lily med ett leende.

Vi började prata om Fenixorden och både James och Lily var intresserade om hur Harry hade det och hur han såg ut och om hans intressen, men också om hur Sirius och Remus hade det. Då Tonks vände sig mot mig och sade:
- Men kan inte du hjälpa oss? Alltså fenixorden. Ge oss den fakta du kan om framtiden.

Jag satt tyst och fundera om jag verkligen kunde komma med någon viktig fakta och jag visste att jag inte skulle få visa mitt ansikte eller prata med Remus och Sirius som skulle kunna avslöja mig.

- Jo det kan jag nog, men jag får inte visa mitt ansikte för någon om den skulle känna igen mig som du vet att två personer gör åtminstone, svarade jag och kände en värme sprida sig i kroppen när jag tänkte på Sirius och såklart Remus med.
- Okej men det går nog att fixa, sa Tonks med ett leende.

Vi bestämde att jag skulle komma om två dagar och att Tonks skulle komma hit klockan åtta och hämta upp mig eftersom det var lösenord till högkvarteret. Efter detta så Transferade sig Tonks iväg.

SUPERMEGABRAAWESOMEJAGDÖRHURBRADETVARFORTSÄTTF*CKINGAWESOMEUNDERBART!♥


LOVE 2 YOU!♥

Sourire: Tack så mycket, en till kommentar och kapitel 4 kommer ut idag

Fortsätt!!!!!!!!!!!!!
Jag har en fråga.
Lever fortfarande Lily och James i boken?
Fortsätt snälla!!!!!!

Allt kommer att förklaras senare nästa kapitel kommer i kväll för jag ska i väg under dagen

Tack för svaret!

Hoppas ni gillar detta kapitel

Kapitel 4, Mötet med Fenixorden(Gabryellas Perspektiv igen)


Klockan var tio i åtta och jag stod i köket och spanade ut genom fönstret och väntade på att Tonks skulle komma. Jag vände mig om för att titta på James hur han tog det att jag skulle få träffa hans två bästa vänner och möjligtvis få se hans son, medan han själv skulle vara tvungen att vänta tills de dog så jag kunde ta dem hit, ja inte Harry möjligtvis. Han kanske skulle få träffa dom tidigare.

James verkade lugn medan Lily gick runt i huset och röjde undan. Jag gick och satte mig mitt i mot James och han tittade upp.
- Tror du kommer Harry vara där? Frågade James fundersamt.
- Jag vet inte, efter vad som hände Arthur Weasley kanske han är där med Weasleys barn, svarade jag och visste hur ont det gjorde för både James och Lily att inte få träffa sin son efter alla år.
- Okej, men Sirius och Remus kommer vara där, konstaterade han för sig själv och jag märkte på honom att det var jobbigt för honom att acceptera att han inte skulle få träffa sina bästa vänner.

Jag hörde en knackning på dörren och gick för att öppna åt Tonks, men Lily var snabbare och hälsade på Tonks och sedan sa jag hejdå åt Potters, tog på mig min svarta cape som jag skulle ha för att täcka ansiktet med och tog tag i Tonks arm och så gav vi oss i väg mot Fenixordens högkvarter.

När vi kommit fram till en mörk gata vid namn Grimmaldiplan med några radhus. Namnet lät väldigt bekant, men jag visste inte varför. Jag hörde Tonks säga något tyst för sig själv och mellan radhusen kom det fram ett dolt hus där det stod en tolva och jag förstod att det är där Fenixordens högkvarter och att uppenbarligen är det där Sirius gömmer sig.

Vi började gå mot porten och jag tog på mig min luva som gjorde det omöjligt för någon att se mitt ansikte. När vi kommit in så hälsade en rund rödhårig kvinna på oss och presenterade sig som Molly Weasley och jag förstod genast att det måste vara Molly Prewett. Jag skakade hand med henne men presenterade mig inte.

Molly följde oss till ett rum med stort bord där orden satt. Mina ögon fastnade direkt på ett väldigt bekant ansikte som tillhörde min livskärlek, Sirius Black, han såg väldigt risig ut och jämte sig hade han en ännu mer risig man som jag också kände igen som Remus Lupin. Mina ögon tårades och jag var glad att jag uppenbarligen inte skulle behöva prata på en stund och att luvan täckte mitt ansikte.

Jag satte mig jämte Tonks som reste sig upp för att förklara för alla varför jag var här och jag kände hur alla ögon vändes mot mig.

- Hur vill du börja? Frågade Tonks efter ett tag och jag förstod genast att det var mig hon talade till.
- Jag behöver någon som har mest kontakt med Harry Potter, svarade jag och jag hörde hur någon hoppa till, kanske på grund av min röst eller av något annat, vad vet jag.
- Okej, ska vi ta dig Sirius då eller? Frågade Molly
- Javisst, svarade Sirius och jag kände hur mitt hjärta slog ett extra slag och mina ögon tårades upp igen av ljudet av hans röst.

Sirius kom fram till mig och drog ut stolen närmast och satte sig mitt emot. Jag såg hur han försökte titta in under min luva för att se mitt ansikte och jag tog tag i hans hand för att se hans minnen och framtid.

Även om det inte var nödvändigt så var jag tvungen att kolla om han hade kvar minnena med mig, och till min stora glädje hade han kvar varenda och jag kunde inte motstå att le över att han inte verkade ha glömt en ända detalj av den tid vi hade tillsammans och jag kände vilken saknad han kände efter James, Lily och mig.

Jag förstod att jag var tvungen att gå vidare genom hans minnen för att komma till framtiden där jag upptäckte något hemskt. Sirius Black skulle dö. Snart. Jag visste inte vad jag skulle känna, glädje över att snart få vara tillsammans med honom snart igen och låta honom se två av sina bästa vänner som är döda? Eller skulle jag känna sorg? Jag kände sorg för Harry som skulle förlora sin gudfar och sorg till Remus som skulle förlora sin bästa vän och till alla som skulle förlora en underbar person.

- Jag behöver någon annan, sa jag med så stadig röst jag kunde få för eftersom han snart skulle dö kunde jag inte få veta vad som skulle hända.

- Okej, Molly kanske? Sa Tonks nervöst

- Nej, jag tror Må-Remus blir bättre, sa jag och upptäckte att jag nästan sagt Måntand. Jag märkte också att Sirius reagerade åt det och jag släppte hans hand och tog i mot Remus, vilket gjorde att jag tårades upp igen att jag var tvungen att släppa Sirius hand men jag var ändå glad över att jag nu höll i en av mina bästa vänners hand och ingen av dom hade jag sett på så många år.

Jag tog mig samman och gick igenom hans minnen som jag gjort med Sirius och blev återigen glad av att man inte var bortglömd och var saknad precis som James och Lily, Jag såg lättat att Remus skulle leva några år till åtminstone och skulle gifta sig och få en liten son. Jag såg också att Harry skulle leva i år framåt. Jag kunde se Lily och James reaktion framför mig att kunna berätta att deras son skulle leva ett långt liv med sin blivande fru och 3 barn.

Jag släppte Remus hand och min vänstra ärm på capen åkte ner och blottade min tatuering jag gjort under min tid på Hogwarts tillsammans med mina vänner och låtit dom skriva in sin första bokstav på handleden och till min stora skräck såg Remus det och tittade ner på handleden och tittade sedan upp halvchockat mot mig och jag kunde inte göra något mer än att säga:

- Då var jag klar.

- Nå? Vad kommer hända? sa en man med svart flottigt hår och stor näsa, Severus Snape tänkte jag.

- Inget kommer hända med Harry på år, men Voldemort kommer inte ge sig utan strid, svarade jag och jag fick höra förfasade suckar av det sista jag sagt, men såg att Sirius och Molly såg ganska lättade ut och jag misstänkte att det var på grund av det första jag sagt.

- Så det kommer bli strid? Konstaterade Sirius mer än fråga och tittade mot mig.

- Ja, det kommer bli strid, svarade jag och kände hur jag var tvungen att anstränga mig så att jag inte sprang fram och slängde mig runt halsen på honom.

Men sen for en annan tanke upp i huvudet, borde jag berätta att någon skulle lämna Fenixorden snart? Att Sirius skulle dö? Nej jag höll det för mig själv och reste mig upp och Tonks reste sig med och tackade mig och jag hörde de andra instämma.

När jag började gå mot utgången skymtade jag snabbt en person med svart rufsigt hår, två gröna ögon bakom ett par runda glasögon och på pannan fanns ett blixtärr, det var Harry Potter jag såg, han var en kopia av James förutom ögonen som var Lilys. Jag började gå snabbare mot dörren och när jag nästan nått utgången hörde jag någon komma mot mig jag vände mig om och såg Remus stå där.
- Gabryella? Viskade han.
Men innan han hann säga något mer skyndade jag mig ut, men innan jag hann ut hörde jag Sirius komma och viska mitt namn och började gå mot mig, men jag visste att jag inte kunde stanna. Jag fick inte avslöja mig, det sa boken så jag skyndade mig ut och transfererade mig till skogen där mitt hus låg.

När jag kommit fram bröt jag ihop totalt och jag behövde ta mig samman innan jag gick in till James och Lily. När jag tagit mig samman började jag gå mot huset. Så fort jag öppnat dörren stod både James och Lily och frågade samma frågor som väntat.
- Vad kommer hända? Såg du Harry? Är han okej? Vad kommer hända med honom?
- Harry kommer leva ett lågt liv med en fru och 3 barn. Jag såg han och han är en kopia av James fast har Lilys ögon. Och som det såg ut så var han okej, svarade jag till dom. Lättnaden spred sig över bådas ansikten.
- Såg du Sirius och Remus? Frågade James fundersamt.
- Ja det gjorde jag och jag måste berätta en sak om Sirius, sa jag och gick mot bordet, men innan jag började berätta tog ett djupt andetag.
- Vad är det med honom? Frågade Lily oroligt.
- Han kommer snart att dö, sa jag och kände hur tårarna började brännas i ögonen men jag höll tillbaka dem.
- Fast du kommer kunna föra hit honom, eller hur? Nästan skrek James hysteriskt och rädd.
- Lugnt James, sa Lily med förtvivlat uttryck och rösten sprack när hon sa det.

- James, ta det lugnt jag kommer föra hit honom när det händer, sa jag så lugnt jag kunde utan att riskera att bryta ihop av skräcken om att inte kunna få hit honom när han dör.

Alla tre satt tysta en stund tills jag bestämde mig att gå till sängs men stoppades innan jag nådde trappan av James som tog tag i min axel.
- Kommer Remus dö? Frågade han förskräckt
- Inte ännu, han kommer först gifta sig och få en son, sa jag och kände ett leende spridas i mitt ansikte när jag såg den turkosahåriga babyn med Remus ansikte i famnen på Tonks.

Jag såg ett litet leende sprida sig över James ansikte och hur han gick in till köket där han skulle nog berätta den gladare nyheten för sin fru. Jag gick upp till mitt sovrum. Jag orkade inte ta av mig min klänning utan la mig direkt i sängen och somnade.

AS BRA! Fortsätt!

Hej, jag har märkt att det inte verka vara många som läser denna men kommer fortsätta lägga ut några kapitel och sedan se om det blir fler! Men om det finns tysta läsare snälla skriv en kommentar så jag vet att ni finns

aja här är kapitel 5! hope you like it
förlåt för att det är kort men det kommer längre

Kapitel 5 gräl (Remus Lupins Perspektiv)

Jag och Sirius stod kvar i hallen. Jag tittade mot Sirius och han såg ut att vara i chock så jag tog med honom upp till vingfåle så att vi kunde få prata.

- Sirius? Frågade jag när vi kommit upp.
- H-h-h-h-hon, stammade Sirius fram och såg ut att kunna bryta ihop vilken sekund som helst.
- Jag vet, det var verkligen Gabryella…, säger jag och känner mig förvirrad. Varför sa hon inget till oss? Varför har hon inte hört av sig? Varför gick hon bara? Så många fler frågor svävade i mitt huvud.
- Varför tror du hon skynda sig här ifrån så fort? Frågade jag Sirius.
- Jag vet inte. Det har inte sjunkit in ännu att Gaby var här, säger Sirius och jag hör att han har gråten i halsen.

Jag går fram till Sirius och lägger armen om han och som jag väntat mig så bryter han ihop. Jag försöker få honom att lugna ner sig men jag upptäcker att jag själv gråter. Ingen av oss kan förstå varför hon bara gick, vi var ju bästa vänner eller hade ju varit det för tjugosex år sen!

Sirius hade till och med varit förlovad med henne eller var fortfarande för dom hann aldrig gifta sig, för innan det skedde det oväntade hade hänt i den onämnda trekampen.

När jag och Sirius tagit oss samman bestämmer vi att glömma Gabryella för i kväll och gå ner för att äta middagen Molly lagat. Vi kommer ner ser vi att hela familjen Weasley, Harry, Tonks och Kingsley sitter redan vid bordet, och jag och Sirius sätter oss vid kanten av bordet.

Medan jag och alla andra åt sitter Sirius och blänger på Tonks och jag är säker på att han tänker fråga ut sin Kusins dotter på all information om Gabryella.

När vi ätit klart reste jag mig upp tackade för maten och Sirius gjorde samma sak och följde mig ut i hallen.
- Godnatt Måntand.
- Detsamma Tramptass.

Men innan jag han ta på mig mina ytterkläder dyker Tonks upp. Hon ser på oss med ett oroligt uttryck och råkar välta paraplystället för hundrade gången förmodligen. Jag kan inte låta bli att dra lite på munnen. Sirius som ser ut att ha vaknat från en trans tar tre snabba steg mot Tonks och tar tag i hennes arm och släpar henne ut till vardagsrummet. Jag följer efter för att se till att Sirius inte ska hamna i Azkaban igen fast denna gång inte oskyldigt dömd.

- Nu ska Nymphadora berätta allt för Sirius, eller hur? Men allvarligt talat hur kommer det sig att Nymphadora bara råkar hitta en synsk kvinna som bara vill spå mig och Remus? frågar Sirius med extra betoning på Nymphadora
- Ibland har man bara tur, svarar Tonks och försöker komma förbi Sirius som blockerar vägen för henne med ett ondskefullt leende.
- Tur säger du, ja det kan man kalla det. Verkligen. Men du! Hon presenterade sig aldrig för oss! Du kan väl berätta hennes namn?! Halv skrek Sirius och jag har inte sätt han så galen sen 1976 då ett bråk uppstod mellan honom och Snape.
- Hon vill vara anonym, svarar Tonks och försöker ännu en gång kommer förbi och hade lyckats om inte Sirius tagit tag i hennes axel.
- Jo, men kom igen! Berätta för Gamle Sirius vem var det? Fortsätter Sirius på sitt gamla spår.
- Nej, jag tänker inte berätta så om du skulle kunna vara vänlig att flytta på dig! Skriker Tonks till svar och denna gång lyckas hon komma förbi Sirius, men stannar upp en dryg meter från mig när Sirius skriker:

- Det var Gabryella Krum, eller hur? Han låter gråtfärdig och arg igen och viftar med ena armen i luften, men Tonks svarar aldrig för hon knuffar undan mig och skyndar sig att ta sina grejer i hallen och transfererar sig.

Jag ser hur Sirius har inte rört sig och skakar så jag går fram till honom och sätter handen på hans axel men han knuffar bara undan den.
- Gå hem Remus och vila upp dig. Det är snart fullmåne, säger han med tjock röst och går upp för trappan.

Jag tar mina grejer och transfererar mig hem, och när jag kommit hem kan jag inte låta bli att tänka på 1976 vårt sjätte år men Gabryellas femte år, hur kunde allt bara förändras?

Gumman, du är jätte duktig! glöm aldrig det!!!! alla som inte läser denna förlorar att kunna lösa en awesome fanfiction!

+ JÄTTE SUPER MEGA AWESOME KAPITEL!!!!!!!!!!!!!!