Privatroll Hp luna Och dillen99

Jolene knackar på min dörr.
"Stylisterna är här" säger hon. Jag går ut ur rummet och ser att Jolene redan är uppklädd i en röd vacker klänning. Jag går till rummet där stylelisterna redan står berädda. Jag klär mig i en svart kostym med röda detaljer innan vi båda går ner till vänte hallen. Jag kastar en snabb blick på de andra deltagarna innan jag sätter mig ner.

(( har vi intervjuv nu eller är det här vad vi ska visa vad vi ska få för poäng?))

Jag ser när det kommer flera folk hela tiden och jag väntar bara på att det ska bli min tur. Jag känner pressen komma och vet inte riktigt vad jag ska göra.

((oj... Förlåt... Tänkte fel Glöm stylingen, nu ska vi visa vad vi kan))

Aaron kommer ut med ett triumferande leende. Sedan går Emily in. Det tar ganska lång tid innan hon kommer ut igen. Sedan går distrikt 2 kille in. Jag kommer inte ihåg vad han heter. Det tar inte lång tid innan han kommer ut igen. Jag gömmer ansiktet i händerna och väntar på min tur.

Det är plötsligt min tur och jag går sakta in. Jag ser alla vapen och spelledaren som kollar nyfiket. Jag tar fem knivar i famnen och går mot måltavlorna. Jag ser en lysa, jag kastar och innan jag vet ordet av det så har jag kastat alla knivar. Jag ser på tavlorna. Alla sitter i mitten. Jag vännder mig om och ser på spelledadaren. Han klappar händerna och flinar. Han visar som en gest med handen mot dörren och jag nickar. "bra!" säger han. Jag går lite snabbare ut och sätter mig igen då jag kommer på att jag inte ska sitta där utan blir visad till mitt rum.

Timmar, minuter, sekunder går.
"Disktrikt 3, Oliver" säger en röst. "Distrikt 5, Jack." Jag kommer närmare och närmare dörren. "Distrikt 8, Heather" Paniken om vad jag ska göra blir större. "Distrikt 10, Matthew." säger den tillslut och jag reser på mig, virder lite på nacken och går in. Jag slinker direkt, utan att ens titta upp mot speledaren och de andra, till spjut stationen. Jag väljer noga men snabbt ett spjut och kastar det. Utan att kolla var det kom går jag vidare. Skjuter en pil där, svingar svärd där och kaster knivar. Först när jag är klar tittar jag hur de träffat. Perfekt, perfekt, perfekt, perfekt. Alla sitter i huvudet eller i hjärtat. Jag tittar upp och ser hur de viskar med ryggarna vända mot mig. Hade de inte sett någonting av vad jag gort? Efter någon minut säger spelledaren: "Tack mr. fox, du kan gå" Jag nästan springer ut ur rummet och upp på vådningen där jag bara sitter tyst och väntar på att maten ska serveras och sedan, de viktigaste, poängen.

Jag ser på all mat som kommer. Jag sätter mi lungt och försiktigt och tystnaden som är förblir tyst. Jag tar lite bröd och känner mig mätt. Jag var jätte nervös nu och jag bara längtar tills allt är över, då jag vinner, då jag kommer hem till min syster, och bror som hatt mig men särskilt min syster. Alla äter upp och vi sätter oss vis TV. " District 1 Aaron- en 9. Emily- en 7." säger dem. Jag känner hur jag skakar och jag ser när Henry får en 8. " Sanley- en 10!" jag blundar och känner hur glad jag blir.

Ylna och Jason kommer in i rummet, följt av Jolene. Ylna, distrikt 10 eget bevis på att mänsklighetens öde inte längre gäller är våran (vet inte vad det heter men... Effie >_< .
Jason är våran handledare. Även fast han inte gett oss så många tips ännu så kan jag inte motstå att gilla honom som person. Han är enkel. En 50 årig gubbe med inget att förlora.
Alla slår sig ner och tar för sig. "Så" börjar Jason. "Hur gick det inför puckopaterna?" Jag måste le eftersom han säger det på en sådant härligt sätt. Ylna rynkar pannan men jag är säker på att om hon inte hade något att förlora skulle hon uttrycka sig på samma sätt.
Jag harklar mig med Jolene hinner före.
"Det gick okej... Jag satte en pil i hjärtat och en i benet... Knivarna gick inte så bra..." säger hon och tittar hela tiden ner på maten.
"Och du Matthew?" säger Ylna och torkar sig om munnen. "Det gick också okej... Jag satte ett spjut, två pilar, en kniv och halshögg två pappfigurer med ett svärd." säger jag men låter inte glad. Jag vill inte favoritsera mig framför Jolene. "men jag vet inte om de ens såg mig."
När alla ätit klart tar vi plats framför soffan och tittar på poängen.
9, 7, 8 och 10. Det är höga poäng för karriäristerna.
6 och 8 för distrikt 3. Rätt bra med tanke på att de inte är karriärister och brukar inte få så bra.
Karriäristerna i disktrikt 4 får en 9 och en 10.
distrikt 5 får låga poäng, 5 och 4.
Simon från disktikt 6 som jag tyckt är duktig på träningarna får en 3.
Lizzie från samma distrikt får en 8 vilket förvådnar mig.
Distrikt 7 och 8 går så snabbt att jag knabbt kan se dom men poängen verkar vara halv höga.
Distrikt 9, Thomas får en 2 och Mary oväntat högt, en 9.
"Distrikt 10" säger speledaren Abeeforth och ler ett stelt leende.
"Matthew Fox, 10" säger han.
10? 10!? Mycket bättre än vad jag hoppats på. Ylna lägger en hand på min axel. "Bra jobbat!" Jag fortsätter bara att vara förvånad.
"Jolene Baxter, 3" säger Abeforth. Jolene blir såklar besviken. Hon lämnar rummet omgående vilket gör att jag missar distrikt 11.
Chris, från disktikt 12 får iallafall en 6 och Penelople en 5.
Tv stängs av och alla går i tystnad och lägger sig. Jag tar en varm duch innan jag hoppar ner i den enorma sängen. Jag ligger och tänker ett tag innan jag somnar.

Det var vi såklart som fick höga poäng men även en från 10 killen. Jag kommer inte ihåg vad han heter men han måste ha inmponerat som jag. När TV stängs av så går alla till sina rum och jag sätter mig på sängen. Jag känner mig trött men jag kan inte somna när jag försöker. Jag ser upp i taket i minst en timme eller två då jag plötsligt somnar endå. Jag vaknar sen när solen lyser mig i ögonen. (( intervjuverna får redan vart! Vi kör nu att vi ska börja spelen! )) det var dags att klä på sig och bli förda till en svävade.

((aha.. Okej))

Jag vaknar upp av Jolene. Hon sätter sig på sängkanten och sryker mitt ben. "Vi borde sammarbeta" säger hon rakt av. Sammarbeta? Jag och hon? Aldrig!
"Nej... Det är ingen bra ideé." säger jag och sätter mig upp. Hon tittar ledset på mig.
"Snälla, för min skull?" säger hon och tar sina händer på mina axlar.
"Nej Jolene." säger jag.
"Visst! Strunta i det då, sötnos." Hon kysser mig på kinden innan hon går. Jag klär på mig och går upp för att äta frukost. Jag tar för mig av allt och äter så mycket jag kan. Jason harklar sig.
"Jag tycker att ni ska vara budsförvanter" säger han. Jag spottar ut biten jag har i munnen.
"Vi två?" säger jag och pekar på Jolene som om frågan aldrig ställts förut. Jason rynkar på ögonbrynen. "Nej, inte ni två! Du ska vara budsförvant med den där appelinen där!" säger han och tar upp den. Han börjar triumferande kasta runt den mellan sina händer.
"Varför?" frågar jag och tittar på Jolene. Hon ler som om hon tycker att det är konstigt att frågan kom på tal.
"Du har låga, hon har höga. Det skulle fungera!" säger han. Jag reser mig upp så att en tallrik ramlar i golvet.
"Aldrig!" säger jag. Jag vänder mig mot Jolene. "Det var du som kokade ihop det där ellerhur?" Jag lämnar rummet.

(( Gud vad mycket du skriver och jag skriver lite! ))

Jag ser på mig i spegeln. " nu ska jag vinna det här!" säger jag och ser på flätan som hänger över axeln. Jag går ut ur rummet och sätter mig vid bordet. " glöm nu inte bårt att jobba med kariaristerna från 1 oxå!" säger Linda våran spelledare. Jag nickar även fast jag no inte skulle höra det. Jag äter så mycket jag bara orkar och försöker smuggla med ett bröd men blir stoppad av stylisterna. Jag flinar när stylisterna ser argt på mig. " vad ska man säga?" ler jag och går därifrån till Henry. " du tänker inte jobba med oss anndra va?" säger han och vännder sig mot mig. Han var stort byggd och välldigt snygg facktiskt men han var även 18 år. " nej" säger jag lätt och går hela vägen fram till honom. " jag tänker gå min egen lilla väg" säger jag mjukt. Han ger mig en lätt kyss på pannan och går sedan till Linda. Jag hår efter och Linda leder oss mot en svävare. Vi går ombord och sätter oss bredvid 1:orna och ser på varandra.