Ginnys Perspektiv [SV]

jepp

merisar~

meer.c:

mer, jag vill kritisera! xD

Nu kommer det mer
Förlåt för dröjesmålet.

-------
Kap. 2


Jag darrar så mycket att jag knappt kan få upp brevet, och när jag väl får det så tappar jag det, rakt ner i pumpajuicen.
Jag svär tyst för mej själv och plockar upp brevet, det är genomblött. Suck.
Jag använder en torkningsbesvärjelse för att få brevet torrt och med lite stadigare fingrar öppnar jag brevet.

“ Hej,
Jag saknar dej också. Mycket.
Men det är bara ett år kvar nu Ginny!
Du klarar det!
JA, jag är försiktig, jag lovar.
Puss och Jag Älskar Dej För Alltid.
Din Harry ”

P.S Sitt vid brasan i uppehållsrummet kl 01.00 ikväll D.S

Jag suckade, lyckligt denna gången.
Allt skulle bli bra.
Jag vände mig mot Maria, log strålande och frågade om hon ville hjälpa mej med trolldrycks-läxan.
Maria såg förbryllad ut ett ögonblick, men log sedan, överlägset.
- Det var Harry som hade skrivit va?, frågade hon leende.
Jag bara log, kunde inte svara, för då kanske jag skulle explodera av lycka.




2 veckor senare
Vad händer?!
Dagarna bara flyger iväg och jag blir bara mer och mer nervös. Tänk om han, nej vi, inte gillar varandra längre?! Varje dag går jag med en klump i halsen, hur ska det gå?!!



2 Dagar senare

- Ginny, vi är framme nu, vakna!
- Va, vad??, mumlar jag sömnigt
Redan?? Okej Ginny, ta dej samman, det är ju bara Harry, mumlar jag tyst för mej själv.
Plötsligt är jag inte rädd längre, bara glad.
När jag kommer ner på perrongen ser jag honom. Han står där och ser ut som något ur en saga och vinkar till mej. Han ler. En irriterad röst upplyser mej om att jag blockerar dörröppningen. Jag rodnar och flyttar på mej.
Han tar tre långa kliv mot mej och slår armarna om mej.
Då, i det ögonblicket, bryr jag mej inte om att min familj står och tittar på mej, och att dom antagligen kommer att reta mej sen, så jag kysser honom med en kraft som nästan slår omkull oss båda.
Han besvarar kyssen och vi kanske står där i timmar, dagar, år jag vet inte och jag bryr mej inte.
När jag avslutar kyssen inser jag att jag har lindat mej runt Harry på ett tämligen oanständigt sätt. Jag tar generat ett steg bak och ser på honom, hela han strålar.
Jag tar hans hand och vänder mej emot min familj.
Ron och Hermonie står och ler, jag blir glad av att Ron äntligen har fattat att han inte kan ändra på att jag och Harry är ihop. Ihop. Ordet spolas upp i mitt huvud om och om igen. Jag ser inga fler ansikten, jag ser bara Harrys. Äntligen, väntan är över. Jag är inte ensam längre. Jag har min Ängel.
Jag har min Harry.
-------

Satte ihop 2 kapitel nu, för kapotel två var så kort. Så häe är tyvärr sista delen. Har börjat skriva på en annan berättelse, men den är inte klar ännu. Om jag ska lägga ut den ska den nog hete " Hold onn to what you got"
Enjoy!!

Jättebra

är den typ slut nu? x)

Ja. tyvärr :[

BU HU !

HAHA, vet du vad jag håller på med nu?? ;o Jag läser din berättelse, och jag tycker den är JÄTTEBRA!