Ghosts and Bets (Privat Rollspel)

Killarna märker tydligen Demis fnysning eftersom de genast kommer fram till henne.
"Vad fnyser du åt, Valiant?" Säger den stora killen argt och Demi himlar irriterat med ögonen.
"Åt dig och dina knähundar, Finkle." Svarar hon kaxigt och killen rätar på sig.
"Du vågar säkert inte gå in där ens, det är därför du fnyser! Du bara låtsas att du inte är rädd." Säger Finkle argt.
"Ja, du verkar ju rätt så skraj eller hur? Jag är inte rädd för påhittade saker." Konstaterar Demi argt.

Evelina ser hur den store killen och hans slavar går fram till en flicka som Evelina känner igen som Demi. De tjafsar tydligen med varandra och Evelina himlar med ögonen.

Demi suckar irriterat.
"Det kanske inte är påhitt? Tänk om det är hemsökt?" Frågar Finkle med ett grin och Demi höjer på ena ögonbrynet.
"Och? Vem bryr sig?" Svarar hon.
"Du vågar inte gå in dit! På natten!" Säger Finkle och verkar tvärsäker på sin sak.
"Gör jag visst det!" Hävdar Demi irriterat.

Evelina kunde verkligen inte koncentrera sig när den där Storkillen och Demi tjafsade. Hon smällde ihop boken och la den i väskan och med bestämda steg gick hon mot Storkillen och Demi.
"Ni två, ni kan väl försöka vara lite tysta?"

Demi blev genast tyst, hon har någon slags respekt för Evelina. Men tydligen har inte Finkle det.
"Nej. Du behöver väl inte lägga dig i? Gå någon annanstans om du tycker det är störigt här!" Säger han argt och Demi himlar ännu mer irriterat med ögonen åt hans idioti.

"Jag är ledsen men ni stör faktiskt", sa Evelina lugnt. "Och jag tror att ni faktiskt stör fler än mig"
Hon tittade sig omkring och mycket riktigt tittade folk upp från sina böcker eller matsäckar för att se vad som pågick.

"Du är säkert också rädd för psykhemmet! Jag slår vad om att ingen av er två vågar gå in där!" Säger Finkle och Demi undrar över var han fick det ifrån. Det är ju inte som att Evelina kommit fram och sagt att hon inte trodde på de han sa, eller?

"Ledsen, Storkillen", sa Evelina och försökte att hålla sig för skratt. "Men då kommer nog vi att vinna slanten"

"Tror jag knappast, ni är säkert bara kaxiga." grimaserar Finkle.
"Hur mycket vågar du slå vad om då?" Frågar Demi med ett snett smått kaxigt leende. Finkle vänder blicken mot henne.
"3.000, Vågar ni slå vad?" Frågar han.

Evelina stelnade till. Hon hade inte så mycket pengar. Men hon visste att om hon skulle vinna så skulle hon fantastiskt mycket.
Hon log ett snällt leende.
"Visst, 3000 kronor blir bra", sa hon och räckte fram handen.
Storkillen räckte fram en knubbig hand och skakade den.