Ginny Weasleys första år på Hogwarts

Nice one! *bevakar*

Jag fortsätter väl med kapitel 2 då! ;D
-------------------------------------------------------

2. En oväntad gäst

Morgonen där på vaknade jag av mamma. Hon gick runt och ropade efter Fred, George och Ron.
”Har du sett Fred, George och Ron? Deras sängar är tomma och de har inte skrivit någon lapp!”
Mamma var jätteorolig, det märkte jag. Men vad kunde jag göra? Jag skakade på huvudet. Mammas ansikte fick en läskigt orolig min. Hon tittade på mig och sa:
”Och det värsta av allt, pappas bil, du vet mugglarbilen är borta!”
Plötsligt hörde vi Rons röst. Mamma gapade och marsherade ilsket neråt mot köket och ut på gården där rösten hade kommit ifrån. Jag kikade ner genom fönstret. Jag såg mamma och Fred. De andra såg jag inte. Sedan hörde jag mamma när hon pratade.
”Jaså”, sa hon.
”God morgon, mamma”, hördes George.
Sedan viskade mamma något. Jag hörde inte riktigt, men hon lät väldigt arg. Sedan sa Fred:
”Förlåt, mamma, men du förstår, vi var tvungna att…”
Sedan var det inte svårt att lista ut vad mamma sa. Hon skrek:
”Tomma sängar! Inget meddelande! Bilen borta… kunde ha kraschat… Alldeles ifrån mig av oro…det brydde ni väl inte om? … Aldrig i hela mitt liv… vänta ni bara tills pappa kommer hem… Såna här bekymmer hade vi aldrig med Bill, Charlie eller Percy…”
Fred muttrade något och mamma skrek tillbaka:
”Det skulle inte skada dig att följa Percys exempel! Ni kunde ha dött, ni kunde ha blvit sedda, er far kunde ha förlorat jobbet för er skull…”
Jag suckade och lade mig ner på sängen. Jag hörde inte mamma, och inte mina storebröder heller. Jag tror att jag somnade ett tag, tills jag hörde mamma igen. Fast nu kom rösten nedifrån köket. Det var frukost. Jag satte mig upp och sprang ner till köket. Sedan såg jag det.
Harry Potter satt hemma i mitt kök!
Jag gav ifrån mig ett litet pip och sprang upp till mitt rum igen. Jag hörde Ron.
”Hon har pratat om dig hela sommaren”, sa han. ”Javisst”, sa Fred. ”Hon vill säkert ha din autograf, Harry.”
Det var så pinsamt. Mina kinder hettade och jag var i en sådan katastrofal situation att jag nästan började gråta. Och sedan hördes mammas arga röst igen.
”Du, Fred, du ska rensa ut tomtenissarna ur trädgården, de håller på att bli alldeles omöjliga igen. Och ni båda också”, sa hon, förmodligen till Ron och George. Sedan blev det tyst, och så hörde jag Harry.
”Jag hjälper Ron”, sa han snällt. Jag ville verkligen se Harry rensa tomtenissar, så jag satte en stol framför fönstret och kikade ut. Jag såg fortfarande inte så mycket av trädgården, så jag öppnade fönstret. Nu såg jag den perfekt.
Efter ett litet tag kom tre killar med rött hår, och en kille med korpsvart hår ut. De började gå runt omkring och leta. Harry verkade inte fatta något, det såg jag i hans min när han pratade med Ron. Så drog Ron upp en tomtenisse.
”Det här är en riktig tomtenisse, sa han högt och bistert. Tomtenissen pep: ”Låblimej! Låblimej!”, precis som vanligt. Ron visade Harry allt man skulle göra. Tomten pep fortfarande.
Tre minuter senare flög det omkring en massa tomtenissar i luften. Sedan kastade Harry upp en tomtenisse och…
”Heja Harry! Det där måste ha varit minst femton meter!” Ropade någon av mina bröder. Jag var trött och hörde inte vem det var som sa vad. Jag gick ner till mamma som satt i köket.
”Får jag frukost nu?” frågade jag. Mamma gav mig en rostad macka. Och så smällde det i dörren.
”Hej, Ginny, har du sovit gott?” Det var pappa. Han lät väldigtt trött. Jag sprang fram till honom och kramde honom. Plötsligt kom Fred, George och Ron in, med Harry i släptåg. Jag började rodna häftigt, men tyckte att det var onödigt att springa iväg, så jag åt upp min macka och satte mig på det nerdaste trappsteget i trappan. De verkade inte märka mig. Pappa satte sig på en av stolarna vid bordet och blundade med glasögonen i handen.
”Vilken natt”, mumlade han och lyfte trött upp tekannan. Allesammans slog sig ner vid bordet runt honom, men jag satt kvar på trappan. ”Nio husrannsakningar! Nio! Och gubben Mundungus försökte kasta en ond förbannelse över mig när jag vände ryggen åt honom…” Pappa drack lite te och suckade djupt.
”Hittade du nånting, pappa?” frågade Fred honom ivrigt.
---------------------------------------------
Kommentera gärna och skriv vad jag kan förbättra och så! :]

Fortfarande jättebra! Jag kan inte komma på något du kan förbättra. Det är precis som att läsa en HP-bok! ♥

jättebra! Kommer inte på något negativt alls!

SERIÖST? Allvarligt? På riktigt? Jag vet liksom inte vad jag ska säga... Du får en tumme av mig i stället...

Jag tror jag är död '-'

såklart! Du skriver ju nästan lika bra som Jo!

Seriöst, allvarligt och på riktigt! Lovar. ^^

ALLTSÅ GUD, men seriöst, gud, liksom...
Äsch, jag vet inte vad jag ska säga.

Du skriver väldigbra Neville-power!

super amazing, du skriver grym bra ska du veta!