Robin Hood och hans glada gäng

(min tele ändrar orden som den vill xD)

Nicci svepte skinen runt sig och log mot dem och tog i mot skålen med soppa från Robin
"kan du laga mat?" frågade han
"lite. Det är ju en dams uppgift att ha hand om maten" sa hon och log lite och såg sen upp när några män kom in i gläntan med en annan man
"vad har vi är då?" frågade Robin och reste sig upp

Adina kände hur någon drog av henne ögonbindeln och såg sig stå ansikte mot ansikte med den beryktade Robin Hodd.
- Jag heter Adam, sir, sa hon och log svagt och såg i lägret.
Konstigt nog fanns det ännu en tjej där, men de visste ju inte att hon var en.
Hon kände en härlig lukt av soppa och hon kände hur utsvullten honvar.
Det var köttsoppa, och det hade hon inte ätit på månader.
- Jag söker, plats bland dina män, kan både bågskytte, hantera knivar och slåss i närkamp, sa hon så lugnt hon förmådde.
Egentligen var hon livrädd, att de skulle komma på henne, att hon inte skulle få vara där och att hon var tvungen att hitta på något nytt att göra.

Nicci såg på Adam och berömde hans mod
"det finns alltid plats hos oss för dem som visar sig vara dudliga" sa Robin och granskade Adam. Nicci undrade vad han skulle säga om han visste att hon också ville bli en av dem
"slå dig ner så länge" sa Robin och satte sig bredvid Nicci och hon log

Adina såg på Robin och nickade, visst skulle hon visa sig duglig.
Hon kunde allt som en man skulle kunna och hon kunde slå sina storebröder i brottning.
Hon slängde en blick på tjejen och var glad att hon var man, hur skulle de behandla henne annars?
Och hon skulle säkert inte ha en chans att platsa med dem.
Hon satte sig ner och blev serverad soppa, hon försökte att inte slänga sig över maten för att inte visa hur hungrig hon var.

"kan du använda svärdet?" frågade lilla John
"hyfsat, jag kan i alla fall försvara mig" sa hon leende
"vi testar" sa Robin och drog upp henne på fötter och Nicci drog sitt svärd och Robin sitt och hon var berädd på hans utfall och parerade slaget och studerade honom tills hon visste vart hon hade honom och hon låtsades att hon var dålig innan hon överlu lade honom och avväpnade honom och han log
"jag skulle säga att du är mer än duglig" sa Robin och tog upp svärdet och de satte sig ner igen och hon log

Adina såg imponerat på tjejen, hon var inte så dålig som hon låtsades från början.
Hon tog mer av soppan och hoppades att de inte skulle fråga henne om hon kunde hantera ett svärd.
För det kunde hon inte, inte särskilt bra i alla fall, man behövede det inte bland bergen och hon hade bara lärt sig om de skulle bli anfallna.
De var klara och de satte sig ner och männen såg nyfiket på henne.
- Nej, jag kan det inte, inte sådär bra i alla fall, sa hon och såg sedan på den storvuxne John.
- Men jag kan brotta ner någon av er välj er bästa kämpe, sa hon leende.
Männen skrattade roat när John reste sig upp, Adina såg på honom och log.
Han var inte större än Gustav där hemma men det tänkte hon inte avslöja.
De gick ut på en tom gräsfläck och de började.
Han tog tag i henne och log, han var stark det måste erkännas, men hon kunde knep hon med.
Tillsist låg John flämtande på marken med Adina över sig.
Han såg besviken ut att blivit slagen av ung man, men han skulle nog bli ännu besviknare om han visste att han blivit slagen av en tjej.

Nicci såg på Adam med en imponerad blick. Robin studerade honom och log sen impat
"ta det inte så hårt John det kunde hända alla. Ja bortsätt från att det nu hände dig" flinade Robin
"du blev slagen av en tjej" sa John "en adelsdam till råga på allt" skrattade han och Nicci log
"ja jag underskattade dig" sa Robin
"det är de oskyldiga ögonen" flinade Nicci och värmde hända vid elden
"dina handskar är inte mycket till hjälp" sa Much och gav henne ett par tjockare och hon log tacksamt och såg på Adam. Det var nått konstigt med honom

Du skulle bara veta att du också blev slagen av en tjej, inte an adelsdam, men ändå en tjej, tänkte Adina och log mot John och hjälpte honom upp.
- Det är som sagt inget att bry sig om, är uppvuxen med 10 storebröder, sa hon flinande och de satte sig.
Hon mötte tjejens blick men veck undan med blicken, det känndes som om hon höll på att genomskåda henne.
- 10 bröder säger du, vad kommer du ifrån?, sa en av männen.
- En bergsby, skörden slog fel och ja ni kan föreställa er, svält och hungersnöd, så jag gick iväg för att far skulle få mindre munnar att mätta.
Och jag ville bort från byn, sa hon leende.

Nicci kände att hon inte riktigt hörde hemma här. Alla verkade ha haft det svårt, hon fick bara nog av all lyx och överflöd. Hon undrade vad Adam dolde, det var något Menton kunde i te komma på vad. Robin såg på henne
"du känner dig snart som hemma. Jag är också från en adelsfamilj men den historien kan vi ta en annan gång" sa Robin och hon log mot honom och försökte att inte skrämmas av alla nya ljud
"du vänjer dig" sa Robin
"jag hoppas det" sa hon leende
"jag lovar att de inte är farliga" sa han leende och hon kände sig lite lugnad

Jasså adelsfamilj?, ja det kunde hon listat ut.
Hon försökte att inte dömma henne men det var inte lätt.
Den adelsfamilj hon hade tjänat hos som ung, de svalt ut sina tjänare och de fick arbeta länge till nästan ingen lön alls.
Nej, då var det bättre att arbeta i byn, med den lilla åker de hade, eller ibland i smedjan.
Hon såg rädd ut och Adina såg på henne, det kanske inte var så lätt.
En adelsdam ute i skogarna, med massa män, det var nog inte det lättaste.
Hon fick ännu en tallrik soppa av John den här gången.
- Vet hur det är att vara hungrig, sen erkänner jag mig besegrad av dig unge man, sa han godmodigt och log.
- Tackar, sa hon lätt och åt girigt av soppan.