Rollspel; under 5e året!

Robin tittade upp mot den blodröda tåget, han var egentligen inte menad att vara där. Endast för att en man vid namn Dumbledore hade hämtat honom framåt i tiden så hade han kommit dit. Egentligen ville han inte alls vara här, han ville vara i Nottingham tillsammans med de andra laglösa och råna sheriffen. Men enligt Dumbledore så hade han inte fått det.
"Gå ombord nu", suckade killen bakom Robin, han tittade sig över axeln och såg en lång kille med ostyrigt svart hår.
Robin hade knappt någon packning alls, eftersom Dumbledore hade fixat allting och han hade visst hamnat i något elevhem också. Snabbt gick Robin in i tåget med sitt koger på ryggen och pilbågen i handen. Nu behövde han endast hitta ett lugnt ställe.

Alexandra sitter ensam i en kupé. Pansy borde komma snart, självklart som om hon bara 'råkade' komma förbi, där kommer hon ju!
"Oj, kolla en gryffindåre!" Säger hon snorkigt och hennes vänner fnittrar. "Ni kan gå i förväg jag kan nog ta hand om den här själv." Fortsätter hon i samma ton.
"Okej, Pansy." Svarar en av tjejerna och dem går iväg.
Pansy stiger in.
"Ledsen... Alexandra, men du vet... hur det blir annars." Säger Pansy ursäktande.
"Jag har vetat i 4 år, Pansy. Bara för att vi inte hamnade i samma elevhem kan man ju inte vara kompisar eller hur?" Svarar Alexandra kallt och knycker på axeln så det ilsket röda håret faller ned över axlarna.
"Va inte sån! Du vet att jag fortfarande är kompis med dig!" Säger Pansy med en bedjande ton.

Lugn, samlad och självsäker. Det är tre saker som Hayley utstrålar just nu när hon i sina högklackade skor glider genom tågets vagnar på jakt efter en vagn som ser intressant ut. Kofferten svävar efter henne med hjälp av en svävarförhäxning.
Längtar Hayley tillbaka till Hogwarts? Åh, den frågan har inget enkelt svar. Alla för- och nackdelar måste vägas mot varandra, och i det här fallet är vågen som allting vägs på ostadig.
Busvisslingar från en kupé med öppen dörr når Hayleys öron och hon ger killarna i kupén ett bländande leende innan hon går vidare. Den vita t-shirten med ett urtvättat METALLICA-tryck smiter åt om brösten och Hayley ler ytterligare ett bländande leende åt just ingen alls. Hon var perfekt, och ingen skulle få ta hennes perfektion ifrån henne.

Robin hatade verkligen det stället, alla stirrade på honom och skrattade. Som tur hittade han till sist en kupé som var tom, han satte sig ner vid fönstret och tittade ut över människorna. Alla så ledsna över att måsta säga farväl åt sina barn.
Kupédörren öppnades plötsligt och en kille med svart rufsigt hår, runda glasögon och ett blixtärr i pannan kikade in. Det hade varit honom som Dumbledore hade nämnt några gånger.
"Är det ledigt här?"frågade han och Robin nickade stumt. Killen satte sig mitt emot Robin. "Harry Potter."
"Robin Hood."svarade Robin ointresserat.
"Varför bär du en pilbåge?"frågade Harry allvarligt.
"För att kunna beskydda mig själv", svarade Robin, "jag är egentligen itne härifrån. Någon gubbe tog hit mig av misstag och nu måste jag vara här ett år."
"Det lät ju...öh...intressant?"sade Harry och flinade. Robin kunde inte låta bli att le han också.

"Ska inte du vara med Malfoy och miffona han kallar 'vänner'?" Frågar Alexandra kallt och återvänder till sin bok.
"Han heter Draco och hans kompisar är inga miffon hej då, Alexandra!" Säger Pansy förargat och när hon går ut smäller hon igen dörren hårt. Alexandra suckar irriterat innan hon återgår till sin bok, igen.
Hon byter sin hårfärg så den är blond, just nu var hon inte på humör för sitt vanliga röda. När hon ändå höll på förändrade hon sin näsa så den var rak och kantig istället för spetsig som den brukar vara. Hon har lärt sig med vilka slags stilar hon smälter in med. Det här var en av dem.

[Måste tyvärr gå snart... T_T]

Hayley tycker sig se en person med långt svart hår sitta i en kupé och hon tittar diskret närmare.
"Cho!" Skriker Hayley när hon har fått upp kupédörren. Hayley känner Chos parfym sticka i näsan när de kramas och hon lösgör sig snabbt.
"Herregud! Jag har inte sett dig på evigheter! Och inte hört av dig heller!" Hayley hör hur Chos röst får en viss skärpa och Hayley rycker nonchalant på axlarna.
"Lessen, min uggla blev sjuk", ursäktar sig Hayley och sätter sig ner.
"Jag kan inte se att du har någon uggla med dig nu", säger en frostig röst och Hayley vänder på huvudet mot blondinen som sitter på sätet mittemot Hayley.
"Ah, Marietta", mumlar Hayley igenkännande och tvingar tårarna att rinna nedför kinderna. "Anledningen till att du inte ser någon u-uggla är för att den d-dog!" Snyftar Hayley högt och Mariettas avvaktande min blir skamsen.
"Förlåt, jag menade inte...!" Börjar hon och reser sig upp för att kunna lägga en tröstande hand på Hayleys hopsjunkna gestalt. Hayley slår bort den med spelad ilska.
"Menade inte vaddå?!" Fräser hon. "Att strö salt i såret? Nähä, men det gjorde du!"
"Sluta bråka nu, okej?" Säger Cho och sätter sig ner bredvid Hayley. Marietta suckar och sätter sig ner hon också.
"Förlåt", mumlar Marietta, men Hayley låtsas inte höra.

Damon hör det höga tjutet som kommer långt framifrån. Som vanligt har de satt sig långt bak i tåget, vilket underlättar det mesta springade av små ettor och tvåor.
"Jag går en sväng."sade han och ställde sig upp då tåget började röra på sig. Han börjar gå framåt i tåget, han kunde inte sitta med Draco och Blaise eftersom deras blodsdoft hade blivit för stark.
"Damon, där är du. var är Draco och Blaise?"frågade Pansy som ilsket kom emot honom.
"Längre bak."svarade han utan att egentligen bry sig om hennes ilska.

Alexandra suckar och öppnar fönstret till sin kupé. Hon behövde få in frisk luft i den här hålan. När den friska brisen sveper in huttrar Alexandra något innan hon sätter sig och bara kopplar av på sitt säte. Ännu en dag, ännu ett bråk. Hennes bror ska vara någonstans på tåget, men hon orkar inte leta. Hon gillar att vara ensam... ett tag.

Robin tittar ut över landskapet som seglar förbi, fast han fortfarande är i England så tycker han mer om Nottinghams skog Sherwood, bara för att den är störst och så känner han till den.
"Vilket elevhem har du tilldelats?"frågade Harry intresserat.
"Något på G, typ Griffin eller något."svarade Robin.
"Gryffindor? Där går jag också och mina vänner Ron och Hermione."
"Vart är de då?"frågade Robin, han brukade inte vara så fientlig av sig. Han var endast ledsen, han hade börjat tänka på Marian på sommaren. Hur han saknade henne, om Gisborne inte hade dödat henne så skulle hon fortfarande ha funnits där för honom.

Damon visste egentligen inte varför han och Stefan inte kom överens, okej, det visste han visst. Men det hade varit för länge sedan och eftersom Dumbledore hade gjort att han kan växa till sjutton så hade han ju inte klagat medan hans lillebror Stefan hade stannat kvar i USA helt ovetande över vart han befann sig.
"Nejmen är det inte Pottiga Potter och en öh..."sade Damon, han hade öppnat kupedörren som Harry Potter hade suttit i, men aldrig att han hade sett den andra killen förut. Som bar ett koger och en pilbåge?
"Vem är du?"frågade han misstänksamt och lät kupédörren fara igen bakom honom.