När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag kände hur jag blev upplyft av starka armar och var otroligt glad över att Cara var där.
Över att någon överhuvudtaget brydde sig om mig och inte bara lämnade mig där.
De la mig i sängen och jag hörde hur Cara försvann, och hoppades att hon skulle komma tillbaka.
Jag slog upp ögonen och såg på killen framför mig och försökte att plackera honom, om jag hade sett honom någonstans eller inte.
Men mitt minne var ett virvarv utav minnen och jag kunde inte hålla reda på dem.
Men den bedövande luddigheten var borta, den som gjorde att jag inte kunde tänka eller handla själv utan bara att lyda.
Jag genomfors av en hostningsatack innan jag lugnade mig och slöt tungt ögonen, men jag öppnade ögonen igen och såg på honom.
- Så vem är du?, sa jag förvirrat till honom.

Jag funderade på vad Laura skulle kunna äta och slängde ihop en soppa och gick sen in till dem och Jezebel så på henne
"Jezebel Disraeli" sa han lugnt och såg på mig och jag log
"tror du hon kan äta det här?" frågade jag och han såg på köttsoppan och vände snabbt bort blicken
"de kan hon nog" sa han
"jag vet att du inte äter kött, ledsen över det men hon behöver näringen" sa jag och satte mig på sängen och ställde soppan på nattduksbordet
"hur är det?" frågade jag lugnt och Jezebel satte sig bredvid mig och jag tog oroligt hans hand

Jag höjde på ögonbrynen åt honom, och funderade.
- Känner jag dig, har vi träffats menar jag?, sa jag och såg på Cara som kom in.
- Vart är Draco?, vad har hänt?, hur länge har jag vart borta?, sa jag oroligt och hostade till och såg på Cara.
- Jag vet inte, sa jag förvirrat och tog sedan tag i hennes arm.
- Du tar mig väll inte tillbaka till honom, lämna mig inte Cara, sa jag bedjande till henne.

Jag vet vem du är, men du vet inte vem jag är" sa han enkelt och jag såg på Laura
"jag och Draco gick skilda vägar för fem år sedan av en massa anledningar som du inte behöver veta nu" sa jag enkelt och såg sen konstigt på henne "eu har varit borta i nästan sex år, vi elle ekat trodde du var död" sa jag enkelt och såg sen på Jezebel
"jag vet inte mer än du gör" sa han och jag nickade
"tänkte om nått av dina offer sagt något" sa jag och han lo roat
"de har sagt en massa men inget om henne eller nån mystisk man" sa Jezebel och jag log tacksamt och strök honom över knden och såg sen på Laura
"oroa dig inte, jag tar dig inte tillbaka till där ifrån du kom" sa jag bestämt "försök äta lite, du är väldigt mager" sa jag

- Bra, då behöver jag inte käna mig taskig över att jag inte minns dig, sa jag till honom och såg på Cara och nickade, jag skulle väll få reda på mer om Draco sen.
Och det var inget som bekymrade mig nu.
- 6 år?, sa jag och rös till av obehag, 6 år av mitt liv hade förrsvunnit och jag mindes allt som i en luddig dröm.
Jag rynkade på pannan åt deras konversation, jag gillade inte det jag hörde om offer.
Och vad tyckte jag egentligen om Jezebel?
Han verkade ju okej, men det var ju typ alla i Caras närvaro.
Jag nickade och log.
- Tack, jag vill inte tillbaka dit, sa jag med en rysning och tog skålen med soppa och såg ner i den.
- Men ingen gillar mig om jag är tjock, jag ska inte äta, sa jag tyst och slog sedan handen för munnen.
Det var hanns ord inte mina, och jag var inte längre i hanns våld och han kunde inte bestämma över mig längre.

"de flesta brukar vara glada över att ite minnas mig" sa Jezebel och fingrade på skalpellen
"skräm henne inte nu" sa jag roat och gav honom en puss på kinden och nickade sedan
"ja sex år, det var därför jag trodde du var död" sa jag enkelt och stirrade sedan på henne "nej jag tar verkligen inte tillbaka dig dit och du är ju inte tjock, du väger ju inget alls. Det är inte normalt att vara så smal! Eller vad säger du Jezebel?" sa jag och såg på honom
"nej det är de inte. Du ser värre ut en några av exprimenten" sa han och log sen elakt "frågan är vad som krävs för att få dem att se ut så där?" sa han
"Jezebel, inte nu! Påminn henne inte om det och det är enkelt, ge dem ingen mat! Förresten funkade inte parasitäggen?" frågade jag
"jo visst blev de magra men de dog ju med efter en månad, förvisso fick jag deras ögon, men ändå" sa han besviket
"äh vi löser det på nått sätt" sa jag och såg sen på Laura "ät nu"

Jag såg på dem och skakade på huvudet.
- Det verkar som om världen har ändrat sig en hel del, sen jag försvann, sa jag och började motvilligt äta utav soppan.
Den var underbart god och jag kände värmen i magen.
Jag såg på Jezebel och sen på Cara, jag fattade inte var Cara såg i honom.
Han verkade mest vara en mordisk typ som gillade att skära i folk.
Och jag antog att det var mugglare och mugglarfödda som han ägnade sig åt.
Ännu en gång tackade jag min lyckliga stjärna att min mor och far var död och att jag inte känner några mugglare.
Även om jag inte alls gillade det jag hörde, jag ryckte på axlarna och såg på honom.
- Ja, alla har väll nån bra sida, och jag har redan vart med om det värsta, sa jag trött och ställde ifrån mig skålen.
Jag orkade inget mera, jag såg tacksamt mot Cara.
- Tack ska du ha, sa jag tacksamt åt henne.

"ja en hel del" sa jag och ryckte på axlarna och log mot Jezebel som såg på soppan och jag märkte att den gjorde honom illamående
"Men titta inte på soppan då om du mår illa" sa jag
"Lukten är värst" sa han och jag himlade med ögonen men sa inget utan log mot Laura "Jezebel har en massa bra sidor" sa jag leende och nickade sedan "försök sova lite så, kan vi prata med när du vaknar" sa jag mjukt

Jag såg på Cara och nickade.
- Typ som att han är vegetarian, sa jag trött och kröp ner i sängen.
- Men du har säkert rätt, annars skulle du väll inte umgås med honom antar jag, sa jag trött och gäspade.
- Ni lämnar väll inte lägenheten?, sa jag oroligt och såg på Cara.

jag såg på Laura och skrattade lite "han är vegitarian, men de är en annan historia" sa jag och reste mig och nickade "klart jag har rätt och nej vi lämnar inte lägenheten, roppa om det är något" sa jag och tog Jezebels hand och vi gick ut ur sovrummet och in till köket
"Kom så fixar vi en fruktsallad" sa jag leende och tog fram grejerna och såg på Jezebel
"Du är fortfarande blodig" skrattade jag
"du med" sa han och torkade bort blodet "så nu kan vi börja med salladen" sa han och vi började hacka frukterna och la dem i en skål och fixade grädde och satte oss sedan framför brasan och började äta och jag lutade mig trött mot Jezebel