Kontaktannons (på skojj :P)

Fint namn! (Hatar min dåliga fantasi på kvällarna >.<
Alice Savannah. Trevligt att träffas!

((Haha jag e likadan xD))

Det samma måste jag säga. Ett fint namn på en enastående vacker kvinna. *bockar arttigt och slår sig ned på en parkbänk*

Åh.. tack, eh. *rodnar lite, och sätter sig bredvid*

*Låter tystnaden falla över dem båda. Höjer huvudet och sloter ögonen för att andas in den fräscha kvällsluften* En sådan underbar kväll...

*tittar upp mot himlen och andas den fina, friska luften*
Ah, ja. Jag måste erkänna att det inte alltid är jag träffar människor här ute.

Det är det som är charmen med detta ställa. Du vet aldrig vad du stöter på en kväll som denna. Varje dag har något nytt att erbjuda. Du får ursäkta mig men jag måste tillfredställa ett mänskligt behov som är nödvändigt *förvandlas till den stora svarta hund han är och beger sig en bit bort för att kissa. Gömmer sig lätt bakom en buske för att inte skämma ut sig totalt och återvänder mot henne samtidigt som han förvandlas tillbaka till mänsklig form. Rättar till kläderna och ler vänligt och slår sig sedan ned igen på samma ställe som innan*

Ah, Animagus? Jag förstår. Och ja, alla har vi ju sina mänskliga behov *skrattar lite för sig själv*
Jag håller med, varje dag eller kväll för den delen, har något att erbjuda!

Han ler vänligt emot henne och lutar sig bakåt och stödjer armarna mot ryggstödet. Samma hårslinga faller fram, och halvt döljer hans för henne, närmaste öga. Han ler vänligt och ser ssnett på ett lite lurigt men charmfullt sätt mot henne. "Seså, hur kommer det sig att mr Savannah inte gör er sällskap ikväll? Du får utsäkta mig, det kanske inte angår mig men.... hundar är i naturen mycket nyfikna hehe" Han ler försynt och generat men håller bllicken mot henne.

Ahm... mr Savannah. Ja, jo, en sån finns tyvärr inte *suck* en hel del traumatiska upplevelser från min barndom har gjort det svårt att umgås med människor överhuvudtaget... så ja... *tittar på honom och ler blygt*

Han tystnade och såg beklagande på henne och vände sedan blivken frammåt- *Jag vet hur du menar. Mitt liv har inte alltid varit lättt, har under mina senaste år varit en enstöring och ensamvarg. Trauma hindrar mig allt för ofta." Hans ångest levde kvar, över att ha förlorat dem han älskat, hans bästa vänner och över den tiden som oskyldigt instängd på Azkabanfängelset. Han tog ett djupt andetag och vände sedan blicken mot henen igen. "Du är stark, jag ser det på dig.." Han sa detta med en lugn och sansad ton där ärligheten lyste igenom, hur och vad han kände när han satt bredvid henne.

(Jag suger på detta xD)