Rollspel Hogwarts åk. 5

^

Obss! Sorry för det!
Ändrar!
-------------------------------------
Jag satt fortfarande och tittade där Draco's gäng hade gått förbi när Foxie avbröt min tankar.
"Va? Åh, jo, den har varit bra. Din då?" sa jag.

Gör inget!



"Ganska okej faktiskt. Fast min lillesyster blev arg då inte hon fick komma med till tåget."sade jag och gav henne en menande blick. "Jag hoppas inte att G.E.T året blir alldeles för stressigt. Jag hatar stress."

När vi gick förbi en kupé med två elever kände jag att båda tittade på oss men bestämde mig för att inte säga nåt.

"Det blir nog ganska så stressigt. Hoppas bi klarar det..." sa jag och tittade på Foxie. "Vi är snart framme!" sa jag med glädje i rösten. Jag tittade ut genom fönstret och såg en mörk skepnad komma fram, Hogwarts!

"Äntligen."sade jag och lutade mig bakåt i sätet. Jag hade längtat över hela sommaren och äntligen var vi framme.
"Stackars förstaklassare, de måste vara väldigt nervösa."skrattade jag.

"Jaa, det är som om det var igår man kom hit för första gången" sa jag och log.
Jag tittade ut genom fönstret och såg Hogwarts komma närmare och närmare.
Jag hade saknat det under hela sommaren, Hagrid, spökerna, den stora möjligheten med alla böckerna, lektionerna, inprinsip allt utom Snape, läraren i trolldryckskonst.

Jag var glad över att vara tillbaka på Hogwarts! Jag och Draco klev av tåget och gick och satte oss i en vagn.

Jag gick av tåget och andades in den kalla (varma??) luften.
Sedan hörde jag en röst. En bekant röst, det var Hagrid.
- Hagrid! skrek jag och sprang mot honom.
- Nämen hejsan! brummade Hagrid med sin mörka röst.
- Skönt att se dig igen! fortsatte han.
- Skönt att se dig med, sa jag och log.

Vagnen började åka iväg och snart var den framme så att vi kunde gå till Stora Salen.

Jag satte mig på vagnen och den började sakta rulla framåt.
I fyra år hade jag trott att den hade gått av sig själv.
Men i själva verket var den driven av magiska varelser, Testraler. Man kunde bara se testralerna om man någon gång i livet hade sett någon dö. Men, det har inte jag.
Jag tittade mig omkring och såg en tjej som beundrade testralerna. Hon hade förmodligen sett någon dö, för hennes ögon var fulla av tårar.