Mugglarfödd + Renblod = sant?

Bra! *bevakar*

den var bra c:

Okej här kommer kapitel två Jag ber om ursäkt om det blev lite långt!

-Hoppas det finns någon ledig kupé. Säger Minou lite ängsligt. Jag vill inte sitta med någon jag inte känner…
Äsch, oroa dig inte, det löser vi ska du se! Efter mycket letande så börjar jag tvivla på det jag sa. Det verkade fullt överallt.
- Här är det i alla fall bara en som sitter säger jag med en suck.
-Det får bli bra. Säger Minou. Det är i alla fall fult överallt.
-Ursäkta, får vi sitta här? Säger jag lite osäkert.
Självklart! Svarar en flicka med vackert kastanjebrunt lockigt hår och vänligt leende.
- Jag heter Katy, vad heter ni? Säger flickan med ett leende.
-Jag heter Minou och det här är Julia. Är det här också ditt första år på Hogwarts?
-Ja det är det! Svarar Katy. Vilket elevhem tror ni att ni kommer att tillhöra?
-Ingen aning svarar vi en mun. Båda vi är mugglarfödda, vi har bara hört lite snabbt om elevhemmen när Professor McGonnagall kom och förklarade för våra föräldrar att vi var häxor.
-Ok, hela min familj har tillhört Ravenclaw, så jag hoppas att jag också hamnar där. Säger Katy.
-Vad är det egentligen för skillnad på de olika elevhemmen? Frågar jag lite försiktigt.
-Ja du.. börjar Katy. De som tillhör Ravenclaw anses vara lite intelligentare än de andra eleverna. I Gryffindoreleverna är kända för sitt mod. Många säger att det är många fårskallar som hamnar i Hufflepuff, men det som utmärker det elevhemmet är dess lojalitet och kämparglöd. Så enligt mig är det absolut inget fel på dem. Sen har vi ju Slytherin… I Slytherin går de elever som är väldigt ambitiösa, men det sägs att de andra eleverna inte gillar eleverna i Slytherin. Det visar sig väl antar jag.
Pratandet om elvhemmen och trollkarlsvärlden fortsatte hela vägen till Hogwarts.
När vi väl kommit fram möts vi av en väldig man vid namn Hagrid.
-Alleman i båtarna, skynda er på! Säger han med styrka i rösten.
Lite halvt förskräckta gör vi som han säger. Efter att ha färdats med båtar en bit fick vi se en syn som jag inte tror att någon glömmer i första taget. Hogwartsslottet ståtade sig mäktigt på en höjd och såg oerhört stort ut.
-Wow, vad vackert det är. Säger Minou,
-Ja, verkligen svarar jag tillbaka.
När vi väl kommit i land och gått upp mot skolan så tas vi emot av professor McGonagall. Hon berättar lite snabbt om de olika elevhemmen.
Vi fördes in i stora salen och jag blev alldeles förskräckt när jag upptäckte att alla elever satt och tittade på oss. Vi ställde upp oss på rad och väntade på att få bli sorterade i våra elevhem.
-John Anderson!
En pojke med blont hår och skräckslagen blick sätter sig på pallen.
Sorteringshatten sitter tyst en stund, sedan säger den.
-Hufflepuff! Alla börjar applådera och pojken skyndar sig till Hufflepuffbordet.
Sorteringen fortsätter fram till..
-Julia Clarker! Jag kände en stöt i maggropen när jag gick fram till pallen och satte mig.
-Oj oj oj, detta blir svårt. Hör jag en dämpad röst säga. Jag förstod att det måste vara hatten.
Jag ser att du är intelligent och vill visa vad du går för! Hrm… Du verkar inte vara rädd för att stå upp för dig själv. Nej, det är starkt mod jag ser. Det får bli. GRYFFINDOR!!!
Lättad tar jag av mig hatten och springer till Gryffindorbordet, och tittar lite halvintresserat på när de andra sorteras.
-Minou Stinson! Minou såg helt livrädd ut när hon gick fram. Jag själv önskade innerligt att hon också skulle hamna i Gryffindor. Jag fick min vilja igenom lättad springer Minou fram till Gryffindorbordet och sätter sig bredvid mig.
När vi ätit klart av den goda middagen följer vi efter de andra upp till Gryffindortornet och vårt sällskaprum. Det var ett mysigt rum med en brasa, mysiga fåtöljer m.m. Jag kom upp i sovsalen och såg att mina saker redan skickats upp. Jag byter om till pyjamas säger god natt till Minou. Och somnar lycklig. Jag var äntligen här. Detta var vad jag längtat efter hela sommaren.

Kommentera gärna och jag blir jätteglad för konstruktiv kritik!

ÅÅÅH... Jag älskar den )) ♥33

As bra

det sägs så...

Det kommer ett nytt inlägg nu ikväll! I'm working on it

^This

Okej här kommer kapitel tre! Hoppas ni gillar det!

Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att kasta mig över en tungt sovande Minou.
- Aaaaah! Vad gör du?! Säger Minou helt förskräckt.
- Vakna det är ju våran första dag här, vi måste utforska allting!!!! Säger jag med ett stort leende på läpparna. Ett stort leende visade sig i Minous ansikte och vi skyndade att klä på oss och gick ner till frukosten. Allting kändes så annorlunda. Breven kom inte med posten utan kom inflygandes med ugglor. Taket visade vilket väder det var utanför, och dagen till ära var det inte ett moln på himlen. Medan jag och Minou diskuterade glatt om vårt första intryck på skolan gick vi till vår första lektion som skulle vara i förvandlingskonst. När vi kom dit såg vi att även Slytherineleverna stod där.
- Hihi, ser du den jättesnygga blonda pojken som står där? Fnissar Minou.
-Nej, vart då? Svarar jag.
-Men, är du blind eller? Sukar Minou. Han är ju jätesnygg med sitt silverblonda hår!
-Lika tokig i killar som vanligt? Svarar jag med ett leende.
När vi väl kom in på lektion så gav professor McGonagall oss skalbaggar som vi skulle göra om till runda broscher. För mig gick det bättre än jag någonsin kunnat förvänta mig. Jag lyckades till och med förvandla min skalbagge till en brosch! När jag tittade på Minou så såg jag att hon satt och dagdrömde.
-Jag känner ingen som faller så lätt för killar som du. Sa jag med ett leende.
-Gör jag väl inte?! Säger Minou och försöker spela förvånad.
-Gör du väl! Annars skulle du inte ta åt dig! Svarade jag och petade henne på armen med min trollstav. Det skulle jag inte gjort. Hela hennes klädnad fattade eld. I ren panik så slår jag på hennes klädnad för att få elden att slockna. Även den silverblonda pojken kommer fram tar av sig sin klädnad och slår med den på Minou för att kväva elden. Vid det här laget hade även professor McGonagall hunnit fram och släckte elden med sitt trollspö.
-Dumma flicka du får tänka dig för nästa gång! Säger professor McGonagall.
-Förlåt, förlåt så hemskt mycket! Var allt jag förmådde mig att säga innan jag sjönk tillbaka i bänken och skämdes ögonen ur mig.
-Förlåt, mumlade jag till Minou.
-Äsch sådant händer, ingen skadade sig ju så det är lugnt! Svarar hon.
Vi fortsatte lektionen under tystnad och jag märkte att den silverblonda killen tittade åt vårt håll resten av lektionen. Detta var jag snabb md att påpeka för Minou efter lektionen. Precis som jag hade väntat mig så började hon fnissa och gick runt och smålog för sig själv resten av dagen. Det enda hon pratade om under lektionerna och vid middagen var den snygga silverblonda pojken. Eftersom jag antog att hon skulle lugnat ned sig nästa dag så lät jag henne hållas. Var hon lycklig så var ju jag också det.


Skriv gärna vad ni tycker och ge gärna konstruktiv kritik!

HAHAHAH den var rolig xDD
Fortsätt skriva ♥33