Förbjudna skogens Hemligheter.

Jättebra! Tyckte inte att det var tråkigt alls! Vill veta vad Harry ska säga!

Jag tycker att det är HELTAWESOME

Tack för alla fina kommentarer!♥
__________________________________________

Kapitel 3

"Vad ville du säga till mig?" Frågade jag Harry.
"Öh... jo, du att du vet... Jag… Öm...” Harry stammade fram orden och det var riktigt jobbigt att försöka hänga med! Jag var riktigt spänd när jag kollade in i hans ögon. Han såg minst lika spänd ut och sträckte på sig lite besvärat.
"Vad?" Frågade jag och försökte få mig att låta lugn.
"Jo, att jag bara undrade om du ville... Jo, du vet väll att det ska vara en allhelgonafest snart?"
Om två veckor och tre dagar mer exakt, tänkte jag men jag ja ju inte det, för det lät ju lite stöddigt och jag ville inte vara stöddig mot Harry. Särskilt inte nu! Jag var HELT säker på att han skulle bjuda mig! JIPPI!
"Ja, det vet jag..." Svarade jag och fick en lite för ljus och pirrig röst. "Hur så?"
"Jo jag tänkte bjuda... Dig... Så ja det kanske är lite tidigt att bjud någon till allhelgonafesten redan nu men du kanske kunde tänka på det?"
Mitt hjärta tog ett skutt! Bjöd just HARRY POTTER mig till en allhelgonafest?!?! Helt otroligt!
"Åh... Ja, jag ska tänka på saken... Det är ju över två veckor kvar men... Jag ska tänka på saken!" Fjärilar, Tusentals fjärilar samlades i min mage!
" Okej! Sov gott!" Harry gick mot trappan upp mot killarnas sovsal.
"Aa. God natt!" Jag gick uppför trappan och in till våran sovsal. Jag VILLE gå med Harry på festen men jag skulle vänta en vecka och se om HAN kanske ångrade sig och ville gå med någon av dom andra tjejerna och att han bara hade varit förvirrad när han frågade mig. Jag menar, det var ju bara första dagen för oss båda här på Hogwarts och man kanske kunde bli lite förvirrad eller så...
När jag kom upp var hälften klara och hade redan lagt sig men hälften sprang runt och gjorde sig fortfarande inordning.
Jag blev klar ganska snabbt och la mig ner i sängen för att kunna tänka helt klart. Jag SKULLE vänta en vecka och sedan svara Harry. Det var klart för mig nu.

Nästa morgon när vi (Fred, George, Ron, Harry, Neville, Hermione, Ginny, Emma, Katie Bell, Dean Thomas och jag) var på väg till frukosten i Stora salen mötte vi några Hufflepuffare som också var på väg till frukosten. Dom var sex stycken, bland annat Cindy Straw, Ricard Elliston och Cedric Diggory.
"Hej!" Sa Cedric och "anslöt" sig, tillsammans med dom andra in i vår grupp. Alla började prata och särskilt Dean och Cindy verkade ha mycket gemensamt, för dom hamnade genast på efterkälken och pratade med varandra om något. (Troligtvis någonting JAG skulle tycka var mindre intressant.) Och Cedric gick vid min sida och sa vänligt:
"Hej, jag är Cedric, Cedric Diggory." Han flinade stort.
"Clara Stradley." Jag log tillbaka.
Vi pratade om allt möjligt medan vi gick mot Stora salen. Vi hade trevligt och när vi kom in i Stora salen sa vi "Hej då!" Och gick till våra bord.

Vi hade en trevlig stämning och pratade för fullt under frukosten och sedan var det dags för Förvandlingskonst med Prof. McGonagall. Harry och Hermione hade också Förvandlingskonst.
Efter förmiddagslektionerna gick jag och Cedric (Som jag precis haft örtlära med) tillsammans en sväng runt skolområdet och vi blev faktiskt riktigt bra vänner!
Det var skönt att ha någon man verkligen kunde dela allt, nej, NÄSTAN allt med.

Den natten sov jag som en stock och vaknade av att någon gav mig en hård örfil…
_______________________________________________________________

Snart kommer bättre och mer spännande kapitel hoppas jag!

Asbra! Så bra skrivet och nu blir man jättenyfiken på vem som slår henne?
Älskar den! Om jag inte har sagt det så bevakar jag! ♥ GO HANNA! ♥

spännande..

Naw.. Tack!

Jag hinner kanske skriva mer ikväll.

Bra! Vi väntar! ♥

Du äger på att skriva. Det är helt awesome

Får man undra när det kommer mer? ♥ Den är jättebra redan! Kan inte hålla mig länge till!

Min dator krånglade lite igår så jag kunde inte skriva...
Förlåt!
Men nu kommer det ett till kapitel!

Ps. Tack för alla fina komentarer!
I ♥ U!
________________________________________________


Kapitel 4

Jag fick ett sånt ryck att jag nästan ramlade ur sängen! Vem hade slagit mig? Jag fladdrade lite med ögonen innan hjärnan hittade synen. Och när jag kunde se igen såg jag en person… EMMA!
”VA? VAD GÖR DU? ÄR DU HELT GALEN ELLER?!” Skrek jag och struntade i alla blickar i rummet som fästes på oss. Vad höll hon på med? Alla andra i rummet såg också chockade ut och det såg inte ut som om någon skulle dö eller något, som jag hade föreställt mig när man vaknar med en sån av ett sånt här slag!
”Gud vad hände, Clara?” Sa hon med skockad röst.
”DU SMÄLLDE TILL MIG!” Sa jag och kollade korkat på henne.
” Va? Nej, nej! Ingen har smällt till dig!” Sa hon lågt och alla blängde på oss. ”Du måste ha drömt!”
”Oj, okej förlåt… Men det var så… jag vet inte… Verkligt!” Sa jag och kände på min ömma kind. ”Och det gör ont!”
” Du kan ha slagit dig själv! Det brukade jag göra när jag var liten!” Sa Hermione och satte sig i sin säng, som stod bredvid min.
”Okej, öh… Förlåt att jag skrek till dig.” Sa jag till Emma och satte mig upp i sängen.
”Det gör inget! Det skulle säkert jag också ha gjort!”
Vi började småprata och klädde på oss och gick sedan ner till uppehållsrummet.
”Hej!” Sa Ron när vi kom ner. Han satt med Harry och spelade trollkarlsshack. Jag tyckte som Hermione, att det var ett barbariskt och hemskt spel! Men alla tycker vi ju olika.
”Hej!” Sa vi som kom ner och så började allt småprat igen.

Senare på dagen, efter alla lektioner, så gick jag och Cedric en ny promenad runt skolområdet. Det var lika trevligt som dagen innan och jag kände mig liksom… ja, jag kände mig BRA! Ja, det kanske låter konstigt, jag mår ju oftast bra men när jag var med Cedric behövde jag inte tänka på allt hemskt som hänt och kunde hända. Jag behövde inte ens tänka alls. Allt flöt liksom bara på! Jag och Cedric kunde prata om nästan vad som helst! Vi var riktigt bra vänner. (Inge mer än vänner.)
”Hur var din sommar?” Frågade Cedric. Jag tänkte inte så mycket utan svarade bara:
”Hemsk! William ha…” Sedan avbröt jag mig. Vad höll jag på att göra?! Var jag helt från vettet eller!? Nej, jag kunde anförtro Cedric en hemlighet… Eller? Kunde jag det? Jag ville men… JO, JAG KUNDE berätta det för honom!
”Hemsk?” Frågade han oroligt. ”Vadå hemsk? Vad har hänt? Eller jag har ju ingenting med det att göra men…”
”Jo, du kan få veta.” Avbröt jag honom. ”Men det är ingenting hela skolan behöver få veta! Eller… Om du vill höra?” Jag tittade ängsligt upp på honom och han såg vädjande ut när han sa:
”Jo, så klart att jag vill veta!”…
__________________________________________________

KRAM! ♥