Jag menade aldrig att lämna dig...

Så himla bra skrivet!♥
"Bevakar"!

Tack! kommer nog mer ikväll! ♥

Så otroligt bra. ♥

Tack för alla underbara kommentarer!

Kapitel 3

Kyssen var till en början försiktig, han drog sig inte undan utan besvarade kyssen lätt och mjukt.Han omfamnade mig och jag tryckte mig mot honom. Jag la sedan min ena hand på hans axel och den andra i hans rufsiga hår. Vi stannade upp och jag tittade ljupt in i hans ögon och log. Jag kysste honom lugnt igen och drog mig sedan ur hans grepp.
''Vi borde nog sova nu...'' sa han och log lite generat.
''Mm...'' svarade jag och kramade honom.
''Vi ses imorgon gullet!'' sa jag och skuttade upp för trappstegen som ledde upp till min sovsal. Jag var den lyckligaste i världen just nu. Jag nästan visste det!

När väckarklockan ringde i våran sovsal så var alla väldigt pigga och helt omedvetna om vad jag hade gjort inatt. De sprang runt och småpratade med varandra medans de letade efter sakerna som de skulle ha i skolan.
Jag ställde mig försiktigt upp och gnuggade mig i ögonen. Jag var väldigt trött, trots att jag bara hade varit vaken en kvart eller så inatt...
Men när jag kom att tänka på Harry så blev jag genast mycket piggare och gick och bytte om till min ''klädnad''. Alla i min sovsal blev nästan klara samtidigt och jag skyndade mig lite så att dem slapp vänta på mycket. Vi gick ned till uppehållsrummet där Harry,Ron,Neville och Dean satt och säkert väntade på oss. Harry ställde sig upp. Jag log mot honom. Han log tillbaka. Men det var inte hans vanliga leende. Det var någonting som var fel. Tänk om det var kyssen igår?! Han gick fram till mig och sa:
''Jag måste prata med dig.''

Fortsätt! ♥

Bevakar!!!! Så bra!!!!

Omg så bra! ♥

Tacktack! Skriver ett till kapitel nu...

Kapitel 4

Jag blev nervös. ''Jag måste prata med dig'' var alltid så man sa när det skulle hända något dåligt. Få gånger kunde det va bra saker men han hade sagt det väldigt allvarligt och han log inte så mycket heller.
Jag nickade och följde efter honom. Han ställde sig i ett hörn där det inte var så mycket folk. Jag ställde mig mitt imot honom och tog ett djupt andetag.
''Omdetärkyssensåmenadejaginteattvaraöverdriven!'' rabblade jag ur mig snabbt.
Harry lyfte ena ögonbrynet och det såg ut som att han inte hade fattat ett ord. Jag suckade.
''Om det var kyssen igår så menade jag inte att vara överdriven.'' upprepade jag tydligt och långsamt.
''Nej, nej. Kyssen var jättebra!'' sa han. Jag blev alldeles varm i kroppen och tänkte att det kanske inte var något dåligt han skulle säga. Sedan väntade på att han skulle säga något mer men han stod bara och tittade ned i golvet.
''Så det var det du tänkte säga?'' undrade jag och han tittade upp.
''Ehm, det var en sak till...'' sa han långsamt.
''Det var kyssen eller hur?'' frågade jag.
''Förlåt det blev för mycket! Men när du skrev brevet och allt det där så var jag bara tvungen!'' sa jag snabbt och kände hur det brände under ögonlocken. Han hade inte gillat kyssen.
''Jo, kyssen var helt okej, men på sistone har jag börjat tvivla på mina känslor för dig Sarah.'' sa han och tittade sorgset på mig.
''Jaha, så det var därför att du skrev ''Jag älskar dig'' och ''jag tänker bara på dig'' härmade jag honom med klumpen i halsen.
''Nja, alltså jag vet inte vad som flög i mig. Jag hade bara lust.'' svarade han.
''Hade bara lust? HADE BARA LUST?'' Utbrast jag.
''Hur kan man bara ha lust att skriva en sån sak och nästa dag säga att man ''tvivlar'' på sina känslor för sin flickvän?'' sa jag högt och de andra som satt i soffan och fåtöljerna vände sig mot oss och tittade undrande.
Jag såg att Harry började känna sig illa till mods. Jag tyckte synd om honom. Men jag var samtidigt så arg på honom så jag var tvungen att skälla på honom.
''Jag vet inte jag bara...'' hans röst dog bort. Han visste inte vad han skulle säga...
''Sarah, jag tycker att vi borde göra slut.'' hasplade han ur sig.
''Nej men vi kan fixa det här...'' grät jag ut. Mina tårar rann längs kinderna och jag brydde mig inte om att torka bort dem.
''Snälla gråt inte.'' sa Harry och sträckte fram handen för att stryka handen mot min kind. Jag stoppade den och skakade sedan på huvudet.
''Varför?'' lyckades jag få fram genom mina snyftningar.
''Du bryr dig väl ändå inte om mig!'' sa jag och torkade bort tårarna med skjortärmen.
''Jo, det gör jag.'' sa han.
''Varför vill du göra slut? För att du tvivlar på dina känslor? Det kommer såna tider i ett förhållande! Men det går över!'' snyftade jag fram.
''Snälla...'' bad jag. ''Jag vill inte förlora dig!'' lyckades jag få fram.
Jag såg att han hade blivit tårögd. En liten tår syntes på hans kind.
''Jag har träffat en annan.'' sa han.

Åh.. IDIOTISKA POTTER!

Fortsätt! ♥

Fortsätt ♥
Jättebra!