Rollspel med egna karaktärer

Jag hade precis vaknat upp och hörde röster nere i köket. Det var min mors, min fars och sen någon röst jag inte kände igen, men det lät som en kvinna. När jag hade klätt på mig och borstat mitt hår så gick jag ner till köket och där stod mor, far och sen kvinnan jag inte kände.
"Hej, jag heter Minerva Mcgonagall och jag är professor på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom" sa kvinnan jag inte kände.
"Men.... magi finns inte, professorn." Sa jag.
"Det finns visst" Sa Mcgonagall."Har du aldrig gjort något när du är arg eller ledsen, som du inte kunnat kontrollera?"
"Joo... kanske det..." Svarade jag. Det hade jag gjort massor av gånger.

Jag slet upp brevet och skrek av lycka så alferna hoppade till.
- Ledsen, sa jag till dem och log.
- Det gör inget miss, sa Hanna och neg för mig.
- Jag har kommit in på Hogwarts, skrek jag av glädje och snurrade runt och föll ner på knä och gav Hanna en kram.
- Jag ser att du är glad, miss, sa Hanna och log med sitt vänliga alfansikte.
- Självklart är jag glad, sa jag strålande och skickade iväg en uggla till mamma och pappa så att de kunde ta ledigt i morgon för att åka till Diagongränden.

( Cara och Roxanne borde väll känna eller åtminstånde veta vem den andra är, de är ju båda renblodiga )

(ja de borde de men om de känner varandra vet jag inte xD de beror väll på hur bra våra föräldrar känner varandra xD)

jag tittade på brevet och läste igenom det och log sedan
"Jag antat att du har kommit in?" sa min far
"Nej absolut inte" skrattade jag roat och han bara log och jag tog en skål med flingor
"Så få se vad du behöver för något" sa min mor och läste igenom brevet och jag log och gav henne brevet och stirrade glatt fram och hörde snart en till uggla som kom inflygande och tittade upp, jag kände igen den som en av sankt mungus ugglor och jag visste att min far skulle behöva åka till jobbet. och mycket riktigt snart resta han sig
"Jag är ledsen men jag måste gå, ett akutfall" sa han och jag och min mor nickade
"Vi förstår du är ju deras bästa läkare" sa min mor och kysste honom hejdå och han rufsade om mitt hår
"Jag tar ledigt tills i morgon och så följer jag med er till Diagongränden" sa han och försvann sedan och jag åt upp under tystnad och snart kom en till uggla och den här var från ministeriet och min mor såg på mig
"Jag vet ett akutfall, ja jag klarar mig" sa jag och hon log och gav mig en puss på kinden
"Jag kommer hem så fort jag kan" sa hon och jag nickade och snart var min mor borta. jag reste mig upp och gick till träningshallen och drog en katana och började öva, precis som jag brukade göra när jag var ensam och hade tråkigt

"Lizzie, vakna, vakna. Husmor vill dig något. Lizzie, vakna, vakna!" viskade våran lilla husalf.
Jag sköt bort henne lite lätt och vände mig om.
"Det är viktigt, viktigt" fortsatte alfen.
Jag vände mig irriterat om, precis för att skälla ut henne för att hon väckte mig. Men när jag såg hennes stora, klarblåa ögon alldeles tårögda förstog jag att något hade hänt. Jag skyndade upp och rusade ut till köket. Mamma stog där och grät.
"Vad har hänt?!" ropade jag och sprang fram till henne.
"V-v-vi..." började mamma, men avbröts av en lätt knackning på fönstret. En stor ståtlig uggla med ett brev på benet, mitt brev hade äntligen kommit.

( Vi kan säga att de känner till varandra och kanske har träffats nångång )

Ugglorna kom tillbaka och mamma och pappa hälsade att de kunde ta ledigt tills i morgon och att de var så glada för min skull.
Jag gick upp på mitt rum och klädde på mig, sedan tog jag min kvast och gick ut.
Dagen var härligt kylig och jag log av förväntan och späning.
Snart skulle jag få börja på Hogwarts.
Jag satte mig upp på kvasten och flög iväg.
Det ända härliga med att bo så ensligt var att jag kunde flyga hur jag ville utan att bli upptäckt.

(det låter bra, de är väll konstigt annars om de inte har träffats alls xD vi kan ha träffats på någon fin middagsom renblodiga familjer säkert har xD)

jag la ner katanan och tog upp en pilbåge och sköt några pilar. jag älskade japanska vapen och så den engelska långbågen. jag kanske skulle bli ninja om jag nu misslyckas som häxa. jag log varje gång pilarna träffade sina mål och jag var nöjd när jag avslutade träningen och gick till mitt rum och mitt egna badrum och tog sedan en dusch och gick sedan ut och log mot min spegelbild, jag visste att jag inte hade något normalt utssende, jag hade fått min fars nästan vita hår och min mors stora brunaögon som var typiskt hennes familj och jag log, jag gillade att se annorlunda ut. jag slängde på mig en klänning och tog sedan ner en bok på japanska och gick ut på balkongen och la mig ner i hängmattan och började läsa

"Här" sa Mcgonagall och gav mig ett brev. Jag öppnade brevet och där stod det att jag hade blivit antagen till Hogwarts och det fanns också en lista där alla saker jag skulle behöva till skolan fanns.
"Kan man verkligen köpa allt de här? Jag har aldrig sett någon butik sälja trollstavar eller kittlar..." Frågade jag.
"Självklart så kan man köpa allt, men inte i mugglarbutiker." Svarade Mcgonagall.
"Vad är mugglar?" Frågade jag förvånat eftersom jag aldrig hört ordet förut.
"Mugglare är människor utan magiska krafter, som dina föräldrar." Svarade hon. "Nu måste vi åka iväg för att köpa dina skolsaker. Ta min arm" Jag kollade förvånat på henne men gjorde som hon sa. Och plötslig så stod vi på en gata som kryllade av folk i konstiga kläder.
"Först och främst måste du ha en trollstav, och den köper du från Ollivanders." Sa Mcgonagall.

Jag öppnade brevet försiktigt och läste det sedan.
"Mamma, när ska vi köpa mina grejer?" var några av dem första ord som slank ur mig efter jag läst klart.
Mamma log sorgset till mig och svarade sedan: "Jag vet inte, kanske på onsdag? Nej, vi får allt ta och prata med pappa först"
Jag suckade och blåste bort lite brunt hår från aniktet.
"Men du vet, pappa har fullt upp med sitt jobb" försökte mamma.
Alltid detta jobb, det var inte värt att ha så mycket pengar om man aldrig fick träffa sina föräldrar. Jag bestämde mig för att strunta i mamma, det var kanske en fånig lösning. Men det brukade alltid fungera för mig.

Jag flög runt tills jag kännde mig alldeles svettig, så jag hoppade av kvasten och gav den till en alf som ställde undan den.
Sedan gick jag upp och tog mig en dusch och funderade på vad jag skulle göra resten av dagen.
Jag gick till vårt enorma bibliotek som var lika stort som en gymnastikhall och såg mig om efter en viss bok.
Jag gick fram till alfen som skötte böckerna.
- Hej, Tore, kan du leta reda på Hogwarts historia, sa jag vänligt han nicckade och efter en stund kom han tillbaka med boken.
Jag tackade och la mig på mattan och började läsa om min skolas historia.

[Kan man fortfarande vara med? ]