I don't believe you [SV]

ja, du borde verkligen definitivt fortsätta! ojojoj ni två skriver väldigt coola långa kapitel! DET ÄR TUFFT!

Hahah, taack tite! ♥

En väldigt bra skriven fanfiction.
Jag bevakar ♥

Så MYCKET bättre än mig! BEVAKAR!

ny läsare här ^^

*bevakar*

Tack så mycket för alla kommentarer, blir verkligen jätte glad när jag ser att någon läser vad jag skriver. Så ja, här får ni del 2. ♥

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Del 2 - Scorpius Malfoy

"Alltså, Scorpius, vad tror du att du håller på med?"
Det var Jacqueline Harvard, en blond, irriterande häxa från Slytherin som älskade att skvallra och lägga sig i andras liv. Scorpius tyckte inte om henne, men hon föjde ändå efter honom vart han än gick som en irriterande liten hundvalp.
"Vad?", sa han med irriterat tonfall. Jacqueline var van vid att han var otrevlig mot henne, så hon reagerade inte på hans tonfall.
"Jag förstår att du gillar att få vilken tjej som helst att falla för dig, för att du sedan ska kasta bort henne som om hon vore gammalt godis papper, men Rose Weasley?" Hon skakade långsamt på huvudet och skrattade lågt.
Scorpius sjönk nonchalant ner i en fåtölj. Jacqueline sjönk ner i fåtöljen mitt emot honom och betraktade honom fundersamt.
"Du kommer misslyckas, du kan få vilken tjej som helst på skolan, men du kan inte få Rose Weasley. Det är jag helt övertygad om."
Scorpius log överlägset. "Ska vi slå vad eller?"
Jacqueline himlade med ögonen. "Ja visst, tio galleoner på att du inte får henne."
Scorpius flinade. "Taget", sade han.

På lektionen i Försvar mot svartkonster försökte Scorpius få ögonkontakt med Rose, men hon gav honom inte så mycket som en blick. Han suckade frustrerat, vilket fick Jacqueline att le brett.
"Börjar du att tvivla på din förmåga, Malfoy?", viskade hon åt honom. Han bara blängde till svars.
Varför kunde hon inte bara falla för honom som så många hade gjort innan?
När lektionen var slut hade han fortfarande inte fått ögonkontakt med henne.
"Scorpius, det är bara att inse. Du håller på att tappa det."
"Inte alls, hon är bara envis", fräste han tillbaka. Han uppskattade verkligen inte när något skadade hans ego, som verkade vara större än självaste planeten Jorden, eller till och med större än självaste universum. Jacqueline bara skrattade, det märktes att hon inte trodde honom.
Han suckade och gick fram till bordet där Weasley och hennes vän Herrick satt och höll på att plocka ihop sina böcker.
"Behöver ni hjälp?", frågade han.
Rose och Anastasia såg upp på honom, de hade tydligen inte märkt att han hade kommit.
"Nej Malfoy, så du kan gå nu", sa Rose skarpt och blängde på honom, utan att riktigt se på honom. Det märktes att hon ansträngde sig för att inte se på honom.
Anastasia verkade uppskatta den spända stämningen, och satt bara där tyst med ett litet leende lekande på läpparna.
Scorpius log retsamt. "Tvinga mig."
Rose reste sig snabbt upp och lämnade lektionsalen, fortfarande utan att se på honom.
"Hon glömde sina böcker", anmärkte han.
Anastasia himlade med ögonen och log.
"Hon vågar inte inse det, inte ens för sig själv", sa hon och reste sig upp för att följa efter Rose. Hon lämnade Scorpius ensam med sina funderingar.

Scorpius var någolunda irriterad när han återvände till Slytherins Sällskapsrum en halvtimme senare.
Jaqueline och hennes fåniga vänner satt och tjattrade för full hals i några fåtöljer längre bort, så Scorpius slog sig ner i en fåtölj betydligt längre bort. Goyle satt och tryckte i sig en bakelse i ett av hörnen, och Scorpius kunde inte låta bli att himla med ögonen. Proppade det där fettot i sig mer, så skulle han spricka. Jaquelines vänner kastade långa blickar åt hans håll, men han låtsades inte om dem. Det var inte precis nytt att tjejer betraktade honom, alla utom Rose Weasley. Han bet sig frustrerat i läppen, varför var hon inte som alla andra tjejer? Det kändes som om det var hundrade gången han begrundade just det. Varför kunde hon inte bara vara en sådan där tjej som så lätt föll för honom, och som han så lätt kunde göra sig av med? Men han hade precis börjat, och tänkte inte ge upp henne. Han såg Jaquelines självbelåtna leende för sitt inre, hur gällt och hånfullt hennes skratt var när han berättade att han hade förlorat.
"Jaså, så du sitter här Scorpius?" Scorpius ryckte ofrivilligt till, han hade inte märkt att någon hade kommit fram till honom. Det var Rixon Adams, en halvblodstrollkarl som liksom han gick i femte årskursen.
"Stick Adams", muttrade Scorpius sammanbitet.
"Ojojoj, du är visst riktigt sur just nu? Vad har hänt? Nej svara inte, låt mig gissa. Det enda som gör dig förbannad är om något sårar ditt ego... Så någon tjej måste ha dissat dig? Huh, har jag rätt?"
Scorpius blängde hatiskt på honom, och Rixon måste ha tagit det som en bekräftelse av något slag för han nickade gillande.
"Ah, 1-0 till Rixon!"
"Men lämna mig ifred för helvete", fräste Scorpius och reste sig upp.
Rixon log, som om han inte hade hört honom. "Du vet, världen snurrar inte runt dig, även om du gärna tror det." Han klappade honom tillgjort på axeln, och det var droppen för Scorpius. Han stormade ut ur Sällskapsrummet utan att bry sig om Rixons skratt. Rixon skulle få sota för det förr eller senare.

Jättebra skriv mer.

Fortsätt...!!

Keep going sister. DEN ÄR BRAO! mjem.

Jättebraaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
*bevakar*