Kimberly Potter

Verkligen jättebra ! Fortsätt skriiiv

Super! Väldigt välskriven! *Bevakar*

ok!! men var e malfoy malfoy you can call me malfoy

Jättebra!!!
Mer!!!

Tack så hemskt mycket för era kommentarer!

Kapitel 5

De stora marmordörrarna som ledde till slottets hall var öppna då de kom fram med vagnen som drogs av sig själv, trodde de flesta åtminstone. Kim visste däremot att det var ett par svarta hästliknande saker som drog vagnarna. De såg ut att endast ha skinn och ben och deras namn var testraler, hon visste att det var skogsvaktaren Hagrid som hade fött upp dem.
De steg in i den uppbelysta hallen och blev välkomnade av värme och ljus från facklorna på väggarna. De följde direkt efter elevhopen som var på väg in i stora salen. Då Kim kom in så blev hon ännu mer uppspelt och glad än vad hon hade varit förut. De fyra borden var nästa fyllda, men hunörsbordet längst fram i salen fattades det endast en plats som var McGonagalls, om alls hon var kvar längre.
Kim slog sig ner på en pall mellan Sirius och James, mitt emot satt Lily bredvid sin pojkvän, Jack. Han var en kort brunhårig kille med ett barnsligt ansiktsuttryck. Han och Lily pratade om något som handlade om deras lektioner i försvar mot svartkonster. Kim tittade upp mot bordet, där satt Lupin bredvid Hermione och Hagrid fanns också där. Även en kort liten professor fanns där, läraren i trollformellära som var professor Flitwick. Han satt på ett par uppradade böcker under sig så att han skulle räckas upp till bordet.
Lupin fångade Kims blick och blinkade åt henne, hon log brett tillbaka. Sedan öppnades dörrarna till salen och McGonagall kom in med de nervösa förstaårseleverna efter sig. Kim tyckte en aning synd om dem då de nervöst tittade sig omkring, men var noga med att inte möta någons ögon. Kim kände sig lättad över att inte hon behövde stå där framför lärarbordet och veta att alla stirrade på henne.
”Innan sorteringen börjar, så vill rektorn säga några ord.”sade McGonagall. Kim satte sig käpprakt upp, hon visste ju fortfarande inte vem som var rektorn, men hon hade ju sina aningar om vem det skulle vara.
Den som ställde sig från mitten av bordet var en medel lång gammal man med långt vitt skägg och ett snällt uttryck. Han bar ett bar halvmånsformade glasögon på nästippen.
”Välkomna till ännu ett år på Hogwarts, både gamla och nya.”började Albus Dumbledore. ”Det finns egentligen inte så mycket att säga, men välkomna hit igen.”
Alla klappade i händerna då Dumbledore satte sig ner på sin plats igen. McGonagall steg fram igen och lade fram en pall och en skruttig gammal hatt ovanpå den. Den började sjunga en av sina nya sånger som var en aning längre än vad Kim hade trott. Då den tystnade så klappade alla i händerna igen.
”Då jag ropar upp ert namn, sätter ni er på pallen med hatten på huvudet.”sade McGonagall och tog upp en bit pergamentpapper. ”Samantha Adams.”
En flicka med långt blont hår steg upp och lade hatten på sig, den åkte ner över hela hennes ansikte så att endast nästippen syntes.
”Ravenclaw!”ropade hatten efter ett tag och flickan skuttade iväg. Sorteringen fortsatte i en halvtimme och sedan var det en liten pojke kvar som kom till Gryffindor. De hade fått fyra tjejer och fem killar till hennes elevhem det här året. Men Kim var mer intresserad av maten, hon var vrålhungrig men Dumbledore skulle göra ett uttalande ännu.
”Endast tre ord kommer från min mun efter det här.”sade Dumbledore och tittade mot Kim, hade han blinkat åt henne? ”Varsågoda och ät.”
Maten kom fram från ingenstans, Kims mage ropade efter mat så hon brydde sig inte om att se vad hon tog utan fyllde tallriken med det som fanns framför henne, som var kyklingvingar. Maten var verkligen god, Kim hade svårt att förstå att det verkligen var alfer som hade gjort maten.
Sirius verkade också gilla maten, han vräkte i sig av allting som fanns. Kim flinade mot honom, men han var för upptagen med att äta för att märka det.
Sedan då Kim var för mätt för att få ner en bit till så försvann maten och efterrätter av alla olika slag dök upp.
”Jag är så mätt.”gnällde Sirius och höll sig för magen.
”Jag med.”sade Kim men tog ändå en bit tårta. Sirius fortsatte han också att äta, men lugnare än vad han hade ätit förut.
Då de hade ätit klart efterrätten också så ställde sig Dumbledore upp igen. Kim kunde somna precis där hon var just nu, då slog nervositeten över henne igen. Hon visste ju inte var hon skulle sova och hon kände ingen från hennes klass.
”Iväg med er. Sov gott.”sade Dumbledore kort och skrapandet av stolar uppenbarades i rummet, Sirius tog Kims hand och drog henne med sig upp för något som hon trodde att var trappor. Hon var för trött för att bry sig.
De kom fram till en stor målning med en tjock kvinna på. Det var porträttet som dolde ingången till Gryffindors sällskapsrum.
”Mimbus Memobilus.”sade Sirius och porträttet svängde upp. Värmen sköljde över Kim från den öppna spisen. Det fanns mjuka soffor och stolar i rummet, men även några målningar och bord om man kunde jobba vid. Kim kände sig som hemma direkt, Sirius ledde henne uppför trappan och pekade mot en av dörrarna.
”Där inne finns flickornas sovsal, din koffert borde finnas i fjärde rummet där det står fjärdeklassare på.”berättade han.
”Okej.”sade Kim och gäspade. Andra elever som var lika trötta som Kim gick förbi henne och in genom dörren.
”God natt.”sade Sirius och kysste henne lätt på munnen innan han försvann in genom den högra dörren. Kim gick in i den vänstra och hittade till fjärdeklassarnas sovsal. Då hon steg in fanns där fyra sängar, i tre av dem satt det tjejer som viskade om något. Allas blickar träffade Kim och hon kände att hon blev nervös igen, hennes trötthet försvann som ett hårt slag.
”Hej.”sade en av flickorna, hon hade blont axellångt hår och blåa ögon. Hon hade knuffat till en annan flicka bredvid sig i magen.
”Kimberly Potter.”hälsade Kim och steg in i rummet efter att hon hade stängt dörren efter sig.
”Chloe.”sade den blonda tjejen och pekade på den svarthåriga tjejen som hon hade knuffat till. ”Det här är Miley och hon där är Bonnie.” Den sista flickan hade också blont hår, men det var väldigt långt och hon hade ljusa ögon. Den svarthåriga tjejen hade bruna ögon och såg ut att vara ganska kort.
”Det där är din säng.”sade Miley och pekade på den sängen som inte var upptagen. Kims koffert låg redan bredvid sängen och på en stol fanns det vinterkläder i Gryffindors färger. Kim satte sig ner i sängen, de andra flickorna såg fortfarande på henne.
”Vi blev ganska förvånade då vi såg att det fanns fyra sängar här inne, först trodde vi att vi hade gått in i fel sovsal.”berättade Bonnie.
”Det gjorde ni säkert, jag är från Finland. Jag hade ingen aning om att det här fanns förrän för två veckor sedan.”sade Kim och de andra flickorna utbytte undrande blickar.
”Från Finland? Är det du som är tillsammans med Sirius Black nu?”frågade Chloe och tittade med stora ögon på henne. Kim nickade.
”Jag skulle göra vad som helst för att få krama om honom, han är SÅ snygg.”sade Bonnie drömmande och lutade huvudet mot händerna. De två andra instämde.
”Han är verkligen snygg, hur lyckades du fånga honom?”frågade Miley.
”Genom att försöka leka svårfångad.”svarade Kim, det trodde hon i alla fall att hon hade gjort, fast hon hade ju misslyckats i sista stund.
”Har du inte gått i magisk skola förut? Men hur kan du då börja här? Jag menar, du har ju missat tre år?”sade Bonnie förvirrat.
”Ingen aning, Harry Potter sade att de hade hittat mig och tyckte att jag var full av magi så inte vet jag.”svarade Kim och ryckte på axlarna. Chloe gäspade stort och började ta bort sängöverkastet från sängen.
”Jag är dödstrött.”sade hon och bytte om till pyjamas, de andra flickorna gjorde samma sak. Sedan lade de sig ner i sina sängar, släckte lyset och somnade direkt. Så gott som Kim sov den natten hade hon aldrig sovit förut.

Nästa morgon då hon vaknade var sovsalen redan tom, det bådade inte gott, tänkte Kim skrämt. Klockan var halv nio och frukosten skulle vara slut nio. Nu hade hon verkligen bråttom, hon rusade upp ur sängen och klädde på sig skolklädnaden innan hon rusade ner till uppehållsrummet. Där mötte hon Sirius som såg förvånat på henne då hon kom ner.
”Ditt hår.”fick han ur sig då han hade stoppat henne då hon var på väg ut ur porträtthålet.
”V-va?”frågade Kim förvirrat, hon hade stigit upp för snabbt. Hon var alldeles för yrvaken för att varken se eller höra klart. Sirius flinade stort mot henne.
”Mår du bra? Första dagen så är frukosten till tio.”berättade han och Kim stönade högt, alltid hade hon otur när det gällde något sådant.
”Jag trodde...jag vaknade...”svamlade Kim. Sirius rynkade pannan och tittade sig runt i rummet. Han hittade ett glas med vatten som han kastade i ansiktet på henne, då vaknade hon upp precis.
”Vad gör du!”frågade Kim argt. Sirius flinade.
”Du var yrvaken, jag väckte dig.”svarade Sirius och pekade på hennes hår. ”Och med tanke på ditt hår...”
Kim lade båda armarna på sitt huvud, hennes hår brukade alltid se ut som ett bombnedslag då hon steg upp. Hon mumlade något om att fixa det och sprang tillbaka upp till flickornas sovsal. Hon slet fram sin sminkväska ur kofferten. På samma gång föll en bok ut, hon stelnade till. Kim hade packat ner två av Harry Potter böckerna med sig från Finland, hon hade glömt bort att hon hade tagit med dem till skolan. Men hon hade ju förstås gömt dem väl. Kim lade boken, Harry Potter och fången från Azkaban, tillbaka ner i kofferten. Men hon gömde den väl den här gången igen så att ingen skulle se den av misstag.
Sedan borstade hon snabbt ut håret och lade den i en svans i nacken innan hon skuttade ner till Sirius igen.
”Godmorgon.”sade han med ett flin. Kim himlade med ögonen och kysste honom på kinden innan hon tog hans hand och drog med honom ut från uppehållsrummet och ner för trappan till stora salen. Han hängde med i varenda sväng och endast en gång var Sirius tvungen att säga till då Kim hade gått fel.
Då de kom in i stora salen så var den nästan helt fylld, Kim och Sirius hittade James och Lily vid mitten av Gryffindor bordet. James såg inte så värst pigg ut men Lily såg väldigt glad ut.
”Godmorgon.”hälsade Lily dem då de slog sig ner mitt emot James och Lily. Sirius hälsade tillbaka och tog sig sedan för av det rostade brödet. Kim slevade upp gröt på sin tallrik.
”Sirius Black.”sade en kvinnoröst bakom dem. Alla svängde sig om och Kim tittade in i en sträng kvinnas ögon med smaragdgröna kläder. McGonagall stod med scheman i handen. Hon räckte fram ett schema åt Sirius som direkt synade igenom det.
McGonagalls blick föll på Kim och hon lyste upp i ett litet leende, som Kim trodde att mycket sällan hände.
”Aha. Kimberly Potter. Välkommen hit, hoppas du ska trivas. Här är ditt schema.”sade professor McGonagall och räckte fram ett till schema, Kim tog emot det och tackade. Sedan gick hon vidare till nästa grupp med deras scheman.
”Oh nej!”utbrast Kim direkt då hon studerade schemat. Sirius kikade över hennes arm och brast i skratt.
”Dubbeltimme i trolldryckskonst med Snape. Jag lider med dig.”skrattade Sirius och bredde lite smör på sitt tredje rostade bröd. James suckade och höjde sedan sina ögonbryn.
”Jag hatar verkligen Snapes lektioner, han ger mig fel för det minsta lilla. I fjol slog jag säkert rekord i att ha strafftjänst och kvarsittningar.”muttrade han surt och lade sitt schema i väskan.
”Jag sen då? Han hatar mig verkligen den där snorgärsen.”sade Sirius och Kim hade en konstig känsla av att någon stod bakom dem. Sirius och Kim vände sig om i samma stund, Kims hjärta stannade. Där stod Snape med armarna i kors över bröstet. Sirius svalde hårt, han verkade inte veta vad han skulle säga.
”Öh...Hejsan professorn.”sade Sirius artigt, men Kim visste att han inte kunde bärga sig innan han skulle få säga något fult åt honom. Snape gav Kim en snabb blick, hon tog direkt bort flinet från hennes ansikte.
”Om jag skulle vara du, Black, så skulle jag vara mer diskret med vad jag tänkte.”sade han iskallt med blicken fäst på Sirius gråa ögon. Sirius flinade elakt tillbaka, Kim hade onda aningar om vad som kunde hända.
”Men det är ju tur det, för i fall om jag skulle vara du så skulle jag...”började Sirius men Kim knuffade hårt till honom i magen innan han hann säga klart sin mening. Snape log elakt mot Sirius men gick sedan därifrån.
”Vad gjorde du så där för?”anklagade han henne och tittade surt ner i bordet. Kim suckade.
”Du borde tacka mig, jag räddade dig just från att få strafftjänst.”svarade Kim i samma tonart och åt upp resten av gröten, Sirius log mot henne och lade armen om henne.
”Tack, gullet.”sade han och kysste henne på kinden. Kim log tillbaka, men hon visste någorlunda hur första lektionen skulle gå med Snape. Inte alls bra, med andra ord.

Det var kallt nere vid fängelsehålorna, den lilla mörka gången var endast uppbelyst av facklor som inte satt så tätt i den lilla gången. Kim hatade redan allting som hade att göra med Snape, trolldryckskonst och fängelsehålorna.
”Tror du Snape hoppar på mig med beskyllningar direkt?”frågade Kim av James, de hade sprungit upp efter sina väskor för femton minuter sedan och nu stod de utanför dörren till klassrummet. Hela Gryffindors fjärdeklass stod utanför dörren. Chloe, Bonnie och Miley stod och fnittrade om något, ibland sneglade de mot James håll så Kim förstod precis vad de pratade om.
”Han frågar dig säkert något, så se till att vara uppmärksam. Men det skulle vara kul att se hans förvånade min om du svarar rätt på någon av frågorna.”sade James drömmande, men mer hann de inte diskutera innan dörren öppnades av Snape. Eleverna strömmade in i klassrummet, Kim och James satte sig ner bredvid varandra längst bak i ena hörnet.
Snape svepte över klassen som fick Kim att rysa av obehag, de hade lektionen tillsammans med Slytherin eleverna. James gav Kim en menande blick då Snape såg överlägset från James till Kim.
”Som sagt, så börjar ni ert fjärde år på Hogwarts. Vi har fått en ny elev till klassen.”sade Snape och gjorde en elak blick mot Kim. ”Kimberly Potter. Direkt från Finland. Säg mig miss Potter. Var hittar jag en besoar?”
Kim var på väg att få ett skratt anfall, men i stället log hon triumferande mot honom och han såg en aning osäker ut då hon öppnade munnen och svarade:
”Från magen på en get, sir.”svarade Kim och Snape såg ut som om han hade tappat talförmågan. Men han repade sig ganska snabbt och log elakt mot henne igen.
”Vet du, Potter, vad Polyjuice elixir har för verkan?”frågade han med ett iskallt leende. Än en gång svarade Kim med en lugn röst.
”Om man dricker polyjuice elixir med en annan persons hårstrån i så förvandlas man till den personen i en viss tid.”svarade Kim och lade huvudet på sned, hon log brett för sig själv.
”Fem poängs avdrag för din inställning.”snäste Snape och Kim var just på väg att börja protestera då James skakade menande på huvudet. Kim lutade sig ilsket bakåt i stolen, hon fick inte tappa nerverna, det var precis det som han ville.
”Då så, då går vi över till dagens lektioner. Först så vill jag att ni ska lämna upp era läxor.”sade Snape och log elakt mot Kim. ”Du har säkert inte gjort dina läxor, Potter så...”
”Ursäkta, sir. Men jag har faktiskt gjort läxan.”sade Kim och rotade fram pergamentbiten och den lilla flaskan med drycken i. Då hon hämtade fram det till katedern såg Snape ännu mer förvirrad och förvånad ut, hon log för sig själv.
”Fem poängs avdrag för att du avbröt mig, Potter.”fräste Snape och Slytherin eleverna flinade elakt mot henne. Hon gick ilsket tillbaka till sin plats längst bak i klassrummet och satte sig ner på stolen så att hon var rädd att den skulle falla ihop.
”Då så, medan jag kollar era drycker och ger er vitsord för dem så vill jag att ni tillreder ett glömskeelixir. Sidan trettio i boken. Ni har en timme på er.”sade Snape. Kim och James hjälptes åt att tillreda sina drycker och de följde instruktionerna till punkt och pricka. Men Kims klass-kompisar, Chloe, Bonnie och Miley inte hade samma tur. En av dem hade bränt sin dryck och den andra hade lyckats att nästan smälta ner hela kitteln. Men den tredje hade endast fått fel färg på drycken. Men för Kim och James gick det bra, Kim tyckte faktiskt att det var en aning roligt att göra trolldrycker.
Då det hade gått en timme så hade Kim och James precis blivit klara med sina trolldrycker. Snape gick av och an i rummet och kollade i deras kittlar. Då han kom till Kims och James kittlar så verkade han inte komma på ett enda ord, så han fortsatte bara till Chloe, Bonnie och Miley. James och Kim gav varandra en nöjd blick, de passade bra ihop att tillreda drycker. Så Kim var verkligen nöjd.
”Läxa blir att skriva en två fot lång uppsats om glömskeelixiret.”sade Snape och såg iskallt mot Kims och James håll. ”Ni kan komma upp efter era betyg för uppsatsen och trolldrycken.”
Kim och James var de sista som gick fram till Snape efter pergamentbiten med deras vitsord på. Kim log brett mot pappret hon hade fått ett Ö för uppsatsen och ett U för trolldrycken. James hade fått Ö i båda.
”Miss Potter. Får jag prata med dig?”frågade Snape, eller det var mer som en befallning än en fråga. James stannade i dörröppningen men Kim nickade åt honom och han gick ut och stängde dörren efter sig.
”Ja, sir?”frågade Kim och satte sig ner på en av borden.
”Hur kunde du de där frågorna?”frågade han iskallt och Kim lade handen för munnen och låtsades hosta för att inte börja skratta.
”Jag har läst i boken.”svarade hon enkelt.
”Ljug inte för mig, det står inte i fjärde klassens bok.”sade Snape ilsket, Kim räknade tyst till tio för att inte tappa nerverna.
”Öh...alltså...”Kim visste inte vad hon skulle hitta på.
”Det är något väldigt konstigt med dig, Potter.”sade Snape misstänksamt.
”Jag kanske är som du, halvblodsprinsen.”sade Kim ilsket och blev stel. Hon hade gjort det igen, hur lyckades hon? Snapes blick blev stel och han stirrade på henne.
”Hur?”frågade han enkelt, men då var redan Kim ifärd med att gå mot dörren. Men han hade redan dragit fram trollstaven och riktade en besvärjelse mot den. Kim ryckte i dörren men den gick inte upp, nu var hon verkligen i stor knipa.
”Sätt dig, Potter.”sade Snape och drog fram en stol framför sig med staven.
”Men jag har bråttom till försvar mot svartkonster.”sade Kim och såg bedjande på Snape som vägrade att ge sig. Så Kim gick och satte sig på stolen framför honom.
”Vad?”frågade hon ilsket.
”Hur visste du att jag kallade mig för halvblodsprinsen?”frågade han argt.
”Harry berättade.”svarade Kim kort, hon hoppades på att det hade räckt. Snape gav henne en forskande blick. ”Ursäkta, professorn, men jag kommer för sent till nästa lektion.”
”Visst, iväg med dig.”muttrade Snape och Kim skyndade sig ut ur klassrummet. Där stod James med en forskande blick men hon ignorerade honom och började gå mot lektionen i försvar mot svartkonster i stället.

Super!

Gud vad du är duktig på att skriva.
Mer när du har tid/orkar. ♥

Tack!! här kommer ett till kapitel!

Kapitel 6

De mötte Sirius på vägen till tredje våningen, han hade just haft sin första lektion i försvar mot svartkonster.
”Hej på er.”hälsade han glatt och gav Kim en snabb kram, men han släppte inte taget om hennes midja. ”Haft en bra första timme med Snape?”
”Verkligen, Kim förlorade tio poäng till elevhemmet.”svarade James med ett flin mot henne. Hon himlade med ögonen då hon mötte Sirius blick.
”Varför då?”frågade han och Kim ryckte på axlarna.
”Ena gången avbröt jag honom och andra så tyckte han att jag pratade elakt mot honom.”svarade Kim.
”Bra gjort.”berömde Sirius henne, James tittade på sitt armbandsur.
”Vi borde gå, annars blir vi försenade till Lupins timme.”sade han. Kim tänkte just gå efter James som hade gått in genom dörren till tredje våningens korridor då Sirius drog henne tillbaka.
”Vi ses på lunchen?”frågade han och hon nickade, de gav varandra en snabb kyss innan Kim sprang efter James. Hon hittade honom inte så långt därifrån med ett gäng killar från deras klass.
”Killar, det här är Kim.”presenterade James henne för de två andra killarna. De nickade åt henne och började sedan gå mot lektionen. ”Den blonda är Sam och han andra är Lincoln, men vi kallar honom Linc.”
”Trevligt att träffas Kim.”sade Linc, han var en lång brunhårig pojke med gröna ögon. Den andra blonda killen gick bara tyst bredvid James. De verkade inte så värst förtjusta över att ha Kim med sig. Men hon orkade inte tänka på det, istället gick hon och ställde sig bredvid sina tjejkompisar från sin klass som stod utanför dörren.
”Hej, Kim. Du hade verkligen otur med Snape.”sade Chloe och såg medlidande på Kim som ryckte på axlarna.
”Äsch, inget att bry sig om. Men i alla fall så fick jag bra i läxorna. Så jag är ganska nöjd.”sade Kim och de andra stirrade på henne med stora ögon.
”Jag fick ett D och ett B. Fast jag var förvånad över att jag fick Dåligt i trolldrycken, först trodde jag att jag skulle få ett K.”sade Bonnie och fnittrade tillgjort då killarna som James just hade presenterat kom fram till dem.
”Jag fick U i båda.”skröt Sam och sköt fram bröstet. Miley himlade med ögonen och slog lätt till honom i magen så att han böjde sig framåt.
”Jag fick i alla fall inte heller så dåligt, ett A och ett D.”sade hon och log tillgjort mot Sam som muttrade något och vände sig sedan till Bonnie i stället. De började prata om örtlära i stället, som var det ämne som Kim trodde att hon skulle få mycket dåligt i. Hon hatade allting som hade med växter att göra och hon tyckte heller inte om att vara i varma fuktiga växthus.
Mer hann hon inte tänka innan professor Lupin öppnade dörren till klassrummet. De skulle ha lektionen tillsammans med eleverna från Hufflepuff. Det gjorde inte Kim något, inte för James heller eftersom Clara var en Hufflepuff elev.
Klassrummet var större och mer uppbelyst än vad trolldrycksklassrummet hade varit.
”Hej professor Lupin.”hälsade Kim honom då hon steg in i klassrummet.
”Hur var första lektionerna?”ville Lupin veta då han hade stängt dörren, alla tittade nyfiket på de båda. Men det störde inte Kim det minsta, hon skämdes inte över att vara vän med Remus.
”Blev av med tio poäng åt Gryffindor, fast det var egentligen inte mitt fel. Men du vet ju hur Snape är.”svarade Kim med en axelryckning. Lupin lade handen på hennes huvud och rufsade om hennes hår innan hon gick och satte sig bredvid Miley i mitten av klassrummet. Hon såg nyfiket på Kim då hon kom och satte sig.
”Känner du Lupin?”frågade Miley direkt då Kim hade satt sig ner. Kim nickade till svar och väntade sedan spänt på att lektionen skulle börja.
”Idag tänkte jag att vi skulle kunna repetera lite från förra året, kommer ni ihåg vilken trollformel som vi använde mest förra året?”frågade Lupin och såg ut över klassen, över hälften av eleverna sträckte upp handen. Tyvärr så var inte Kim en av dem.
”Miss Clearwater.”sade Lupin och tittade på Bonnie. Hon tog ner handen innan hon svarade:
”Expelliarmus-besvärjelsen, sir.”svarade hon och Lupin nickade.
”Exakt, Expelliarmus, fem poäng åt Gryffindor. Kan någon förklara vad den besvärjelsen gör?”frågade han och än en gång flög massor med händer upp i luften, en av dem var Kims. Den här frågan visste hon mycket väl. Så Lupin nickade mot Kim.
”Miss Potter?”han lät en aning förvånad på rösten, men Kim ignorerade det.
”Besvärjelsen kan få offrets stav att flyga iväg från handen, men en riktigt kraftig Expelliarmus besvärjelse kan förorsaka att offret flyger en aning bakåt.”svarade Kim och Lupin log snabbt mot henne innan någon annan hann märka det. Kim var nöjd över att hon hade svarat rätt, Miley log också brett mot henne.
”Bra, fem poäng till till Gryffindor. Jag tänkte att vi skulle kunna öva på den besvärjelsen idag, innan vi går vidare till nästa. Så om ni delar upp er i par och försöker få den andras stav att landa i handen på er själva.”sade Lupin. Alla ställde sig direkt upp, borden och stolarna skuffades mot väggen utan att någon rörde dem. Kim och Miley var par i övningen, hon kunde knappt bärga sig innan hon skulle få prova.
De ställde sig tio meter ifrån varandra med stavarna riktade mot varandra. Röda strålar sköts i rummet men de flesta missade med en liten marginal. Miley och Kim hade gjort upp så att det skulle vara Miley som började att kasta besvärjelsen på henne. Men Miley lyckades endast få bort hennes stav ur handen på henne en gång och då landade den en meter ifrån henne.
Då det var Kims tur koncentrerade hon sig noga och riktade staven mot Mileys, som såg en aning rädd ut.
”Expelliarmus!”sade Kim och en röd stråle gick ut ur hennes stav, den träffade Miley stav direkt, men flög endast tre meter bort från henne.
”Bra, Kim. Försök igen.”hörde hon Lupin säga några meter ifrån sig själv. Kim siktade igen, men den här gången träffade besvärjelsen en kruka bakom Miley. Men på tredje försöket, lyckades Kim att få staven ur handen på Miley. Staven landade tryggt i handen på Kim som hade fångat den genom att hoppa. Lupin hade kommit fram till dem vid det laget.
”Bravo, Kim. Fem poäng åt Gryffindor.”sade han och klappade henne på axeln, hon kände sig nöjd. Hon kastade tillbaka Mileys stav till henne då hon kom springande mot Kim för att ge henne en kram.
”Du är verkligen duktig. Jag kan inte förstå att du klarade det, på tredje försöket i hela ditt liv!” babblade hon då hon tog emot sin stav.
”Hör upp elever, de flesta av er har nu klarat av uppgiften. Vi har endast femton minuter kvar av lektionen så jag tänkte att ni kunde fortsätta öva på besvärjelsen, men jag vill att ni endast tänker den och inte säger den. Inte ett ljud förutom besvärjelsen ska höras i rummet.”sade Lupin, de flesta eleverna såg nervösa ut då de ställde sig mitt emot sin partner igen. Miley började igen, men nu kom det ingenting ut ur hennes trollstav. Efter fem minuter gav hon upp och sade att Kim skulle få försöka i stället.
Kim var också väldigt nervös, hon visste att hon hade en aning mer press på sig eftersom hon och Lupin kände varandra och att han hade ett vakande öga på henne. Men hon försökte få bort allting från hjärnan och tänkte endast på att hon skulle klara det.
”Expelliarmus.”tänkte hon, men ingenting hände. Hon suckade, det var ju lönlöst. Det skulle aldrig fungera. Hon tänkte besvärjelsen en gång till, den här gången kom det en röd tunn blixt ut ur den som träffade Mileys stav. Men den var för svag för att få den att flyga iväg. Kim kände hur styrkan samlades inuti henne och hon försökte igen och precis som en önskan flög Mileys stav ännu en gång från hennes fingrar och landade tryggt i handen på Kim. Den här gången hade hon inte ens behövt hoppa för att fånga den.
”Du är ju en naturbegåvning, Kim!”utbrast Miley då hon än en gång kom springande emot henne, Kim var också nöjd, eftersom hon såg att de flesta andra viskade besvärjelsen.
Då lektionen var slut bad Lupin henne att stanna kvar, det förvånade henne inte. De flesta lärare skulle säkert göra det, kanske för att hälsa henne välkommen eller ge henne en extra lektion.
”Bra gjort idag, Kim.”berömde Lupin henne.
”Tack, sir.”svarade Kim och tittade glatt in i ögonen på den trötte mannen framför sig. Han drog fram en liten pergamentbit som han gav till henne.
”Besvärjelser som du har missat, jag kan öva dem med dig. Om du vill alltså?”frågade han och Kim synade igenom listan innan hon nickade ivrigt. Hon hade ingenting emot extra lektioner med någon av lärarna, förutom med Snape då.
”Visst, när?”frågade hon då hon lade lappen i sin axelväska.
”Vad sägs som tisdag kväll klockan sju? Då har alla lektioner tagit slut och...”sade han medan han drog fram en karta ur en av sina lådor i katedern. ”...här får du Marodörkartan. Det är en karta av...”
”Måntand, Slingersvans, Tramptass och Tagghorn.”fyllde Kim i innan hon hann hejda sig. Hon hade gjort det IGEN!
”Öh... hur visste du?”frågade han oförstående.
”Harry berättade, han sade att någon hade tagit den av honom från hans låda i arbetsrummet.” svarade Kim så trovärdigt hon kunde. Lupin nickade stumt.
”Okej, men då ses vi i morgon kväll.”sade Lupin, Kim tog det som ett täcken på att hon skulle gå. Så hon sade hej då åt professorn innan hon stegade ut ur rummet med kartan i handen.
”KIM! Vänta, vet du hur man får fram kartan?”frågade han innan hon hann ta i handtaget på dörren.
”Ja.”svarade Kim alldeles för snabbt, hon måste komma ihåg att hon inte visste det. Hon hade lust att slå sig i huvudet med något hårt.
”Jaså? Berättade Harry det också?”frågade Lupin och såg forskande på henne, Kim hade lust att berätta allting för honom.
”Nej, faktiskt inte. Men jag kan inte berätta åt dig hur jag vet det, tyvärr. Jag önskade att jag kunde, men jag har lovat personen att jag inte ska göra det.”sade Kim och Lupin rynkade pannan.
”Vi får prata mer om det senare, du måste iväg till din nästa lektion. Vi ses i morgon.”sade Lupin då de hörde andra röster utanför dörren. Kim ville absolut inte bli försenad till första lektionen med McGonagall som de hade före lunchen.
Kim sprang genom korridoren på samma gång som hon tryckte ner kartan i väskan, hon svängde ner för trappan och in i andra våningens korridor. Då hon kom fram till dörren var ingen där, Kim svalde. Hon hade blivit försenad, det bådade inte gott. Hon knackade försiktigt på dörren, McGonagall öppnade den direkt.
”Jaså? Miss Potter, du är försenad.”sade hon bara.
”Jag vet, professor Lupin ville prata med mig.”rabblade Kim upp men McGonagall såg ändå på henne med ett inte så snällt uttryck. Kim svalde hårt, hon ville inte mista fler poäng till sitt elevhem.
”Okej, låt gå för den här gången då. In med dig.”sade professor McGonagall bara och Kim slank in i rummet och satte sig på den enda lediga platsen bredvid Bonnie som tittade frågande på henne. Men Kim skakade bara diskret på huvudet.
”Som sagt, i nästa år är det ert G.E.T examens år. Så jag rekommenderar att ni jobbar flitigt. Ta fram böckerna på sidan fem, där det står om hur man blir en animagus.”sade McGonagall strängt. Alla gjorde som hon sade och Kim började läsa, hon själv var ju en animagus, kanske skulle hon kunna fråga McGonagall om hennes konstiga förvandling? Eller kanske Dumbledore skulle veta något om det eftersom han var den första personen som hade gjort det.
Kim skulle ju ändå ha en massa frågor åt rektorn, om allting. Eftersom han känd Voldemort ganska bra så kanske Kim skulle få svar på de frågor som hon hade tänkt på i flera dagar nu.
Då Kim hade läst de tre sidorna om animagusar så tittade hon ut över klassen, de flesta läste fortfarande. Men Bonnie gjorde det inte, hon skrev något på en lapp som hon skickade till Kim
Vad ville professor Lupin? Stod där och Kim skrev snabbt ner ett kort svar som hon gav tillbaka.
Han ville ge mig extra lektioner på tisdag kvällar!
Bonnie nickade och lade sedan lappen i fickan, Kim tittade på professorn som satt på sin kateder med blicken ut över klassen, de flesta hade läst klart nu och tittade antingen på varandra eller ut genom de stora fönstren. Då alla hade läst klart så reste sig McGonagall.
”Nå? Hur blir man en animagus?”frågade hon och de flesta tittade snabbt ner i sina böcker. Kim var en av de få som räckte upp handen.
”Ja, mr. Smith?”frågade McGonagall och vände sig mot en svarthårig pojke från Ravenclaw som hade fräknar på näsan.
”Det tar flera år att bli en animagus och man måste gå igenom massor av besvärjelser och jag har hört att det är mycket jobbigt.”svarade pojken och såg försiktigt på professor McGonagall. Hon nickade och gav fem poäng för svaret åt Ravenclaw.
”Mycket bra, mr. Smith.”sade McGonagall, men Kim räckte snabbt upp handen innan hon hann fortsatta, hon såg mycket förvånat på Kim. ”Ja, miss Potter?”
”Finns det inget annat sätt att bli en animagus? Jag menar jag har hört att Dumbledore är en och att han inte gick igenom alla skeden.”sade Kim nervöst och snabbt. Alla tittade förvånat på henne, en av dem var McGonagall.
”Ja, en gång har det hänt att en man, som är rektor på den här skolan just nu, blev en animagus med hjälp av en trollstav på sitt femte år på Hogwarts. Men det är så klart den enda gången som det har hänt och det kan ha något att göra med eftersom professor Dumbledore är mycket intelligent.” berättade McGonagall och de flesta i klassen utbytte blickar. Bonnie såg frågande på henne, då hon än en gång räckte upp handen. McGonagall tittade på henne genom de rektagulära glasögonen.
”Ja, miss Potter?”frågade hon med en aning bestörd röst.
”Det stämmer inte, eller jo det stämmer att professor Dumbledore blev en animagus på det sättet. Men det finns faktiskt en annan som också har blivit det.”sade Kim och McGonagall såg chockerat på henne.
”Vem då, om jag får fråga?”sade McGonagall och Kim rynkade pannan.
”Jo, professorn. Jag.”svarade Kim kort och McGonagall stirrade på henne med stora ögon. Det gjorde de andra också. ”Jag riktade i misstag Sirius trollstav mot mig då vi pratade om det och så blev jag en varg.”
”D-det är ju omöjligt, miss Potter.”gick professorn ur sig, Bonnie knuffade till Kim och gav henne en menande blick att hon borde vara tyst men Kim ignorerade det.
”Varför skulle det vara omöjligt, professorn?”frågade Kim och lade huvudet på sned. Allas blickar hade nu fallit på McGonagall.
”För att det krävs en mycket intelligent trollkarl eller häxa för det, miss Potter och du går ju ditt första år på Hogwarts...”
”Men, professorn, Kim klarade av att kasta expelliarmus-besvärjelsen på sitt tredje försök då hon tänkte den.”avbröt Bonnie professorn, de andra från Gryffindor instämde.
”Jaså?”sade endast McGonagall, Kim förstod att hon inte kunde komma på något bättre. Men att hon fortfarande inte trodde Kim, så hon tänkte att hon ville bli ett djur. Vips kom det en vit stark stråle från den plats som Kim satt. De flesta hade antingen ställt sig upp eller ramlat ner från stolen då de såg vad som satt på Kims plats. En ståtlig varg med gula lysande ögon som såg på professor McGonagall. För första gången log hon mot Kim där hon stod med förvånade ögon. De andra i klassen stirrade endast på henne.
Kim förvandlade sig tillbaka till en människa, vissa stod fortfarande med gapande munnar och stirrade på henne.
”En utmärkt uppvisning, miss Potter.”sade McGonagall och vände sig sedan till klassen. ”Ett vitt ljus syns alltid då man blir ett djur, eller förvandlar sig tillbaka till människa. Tyvärr är klockan så mycket redan att vi måste sluta. Läxa blir att skriva en två fot lång uppsats om animagusar som skall lämnas in på fredag.”
Klassen ställde sig upp och Kim plockade ihop sina saker och lade dem i väskan.
”Miss Potter. Vill du vara vänlig och vänta.”sade McGonagall, Kim suckade, hennes mage ropade efter mat och en aning efter Sirius armar för den delen. Då alla hade gått stängde McGonagall dörren genom en snärt med trollstaven.
”Vad är det, professorn?”frågade Kim med uttråkad röst.
”När hände detta?”frågade professorn och Kim förstod att hon menade förvandlingen.
”För ungefär fem eller fyra dagar sedan.”gissade Kim och professorn rynkade pannan så att massor av djupa veck visades i hennes gamla ansikte.
”Jag vill att du kommer med mig till rektorn efter lunchen. Jag talar om för professor Sprout var du är. Möt mig utanför rektorns kontor klockan två.”beordrade hon och gjorde sedan en gest mot dörren. Snopet gick Kim till dörren och steg ut, men ändå så var hon en aning glad, nu kunde hon kanske få tala med rektorn om det som hon undrade över.
Det doftade gott då Kim steg in i stora salen och gick förbi de andra borden fram till Gryffindors bord. Hon slog sig ner mitt emot Bonnie som satt bredvid Chloe och Miley. Sirius hade inte kommit än så Kim sparade platsen bredvid henne åt honom.
”Vad ville professor McGonagall?”frågade Miley direkt medan hon bredde smör på sitt bröd. Kim tog för sig av soppan innan hon svarade.
”Hon ville att jag skulle komma med henne till rektorn. Så jag missar örtläran.”svarade Kim och en axelryckning.
”Det var så coolt då du förvandlades, till och med killarna med förvånade. Gissa om de stirrar på dig.”berättade Bonnie, Kim tittade uppför bordet, där killarna satt och tittade mot deras håll. Kim kände hur hon blev röd i ansiktet, hon hatade då någon stirrade på henne.
”Jag tror att nästan hela skolan vet om det redan, jag hörde några Slytherin elever som talade om dig. De trodde att du är ett missfoster, medan andra tror att du är mycket intelligent.”sade Miley. Kim stirrade ner i bordet, missfoster? Kunde det ha något med Voldemort att göra? Kanske det var därför som Kim hade så mycket magi i sig, hon hade ju inte behövt visa för hela klassen då hon förvandlade sig. Kanske var hon som Voldemort och gillade att vara annorlunda. Men hennes tankar bröts då Sirius slog sig ner bredvid henne.
”Hej gulliga missfoster.”hälsade han och gav henne en enarmad kram. Hon blängde ilsket på honom men han bara flinade. ”Ta det lugnt, jag skojade ju bara.” Kim fortsatte ändå att blänga ner i sin tallrik med soppa, hennes matlust hade försvunnit. Men klockan var fortfarande endast halv två så det var onödigt att gå till rektorn kontor redan.
”Egentligen så tycker jag att du inte borde ha visat för de andra att du är en animagus. Det kan vara bra att ingen vet.”viskade Sirius till henne så att ingen annan hörde.
”Jag vet det, men jag liksom fick bara ett skede av att jag inte ville hålla det hemligt.”muttrade hon och sköt tallriken ifrån sig.
”Du borde äta i alla fall.”sade Sirius och lät en aning sträng på rösten, Kim ignorerade honom. Men sedan fick hon dåligt samvete över det, då hon såg hans sårade blick.

Kim stampade nervöst utanför Dumbledores kontor. Professor McGonagall hade fortfarande inte kommit och klockan var över två. Hon tittade mot statyn och skymde trappan upp till hans kontor, hon önskade verkligen att hon aldrig skulle ha förvandlat sig i klassrummet. Tänk ifall om Dumbledore också ser det som ett ont tecken?
Sedan dök McGonagall upp bakom hörnet, hon gav Kim en kort blick innan hon vände sig emot statyn.
”Uret visar tiden.”sade hon och statyn hoppade åt sidan så att en stentrappa visade sig. Kim rynkade pannan, vilket konstigt lösenord. Då de hade gått upp för trappan visades en maffig trädörr framför dem. McGonagall knackade på den och en vänlig mansröst hördes.
”Kom in.”sade professor Dumbledore inifrån, McGonagall öppnade dörren och väntade på att Kim skulle gå in först. Hon tittade sig nervöst omkring i rummet, massor med hyllor med böcker, ett minnessåll och ett skrivbord som Dumbledore satt bakom. Det fanns även tavlor med de olika rektorerna på. Sorteringhatten hängde från en krok, men den såg ut att vara en vanlig hatt nu.
”Jaså? Miss Potter och professor McGonagall. Vad kan jag stå till tjänst med.”frågade Dumbledore vänligt och tittade en aning forskande på Kim. Hon visste vad han tänkte, att hon var släkt med Voldemort. Det gick inte att misstolka den blicken, det bara gick inte.
”Ni måste prata med unge miss Potter här.”sade McGonagall och stegade sen ut ur rummet och stängde sakta dörren. Kim blev mer nervös än aldrig förr då hon mötte Dumbledores blick bakom de halvmåns formade glasögonen.
”Varsågod och sitt.”sade Dumbledore och gjorde en gest mot stolarna framför hans skrivbord. Kim gick stelt och satte sig på en av stolarna. ”Nå? Vad kan jag göra för dig då?”
”Alltså, jag vet inte riktigt var jag ska börja, sir.”erkände Kim och vägrade att titta in i hans ögon.
”Jag tror jag vet varför du är här, jag hörde att du hade förvandlats till en varg på timmen? Stämmer det? Och att du berättade att du hade blivit en animagus på samma sätt som mig? Genom att vifta med en trollstav?”
”Öh...Ja.”svarade Kim kort. ”M-men professorn vet säkert att jag är släkt med Voldemort.”
Dumbledores blick blev mer forskande då Kim sade det. Han log vänligt och sade samma sak som de andra att hon inte skulle bry sig om det och att hon var den person som hon var.
”Du är rädd för att du är som han? Att du vill vara annorlunda?”frågade Dumbledore snällt.
”Ja, sir. Tänk ifall om jag blir som han? Jag vill inte bli en mördare, men jag måste tyvärr erkänna att jag gillar ibland att få uppmärksamhet och att vara lite annorlunda.”sade Kim tyst. Nu först vågade hon se in i professorns ögon.
”Det är inget märkvärdigt med det, alla vill väl göra sitt bästa och vara en aning annorlunda någon gång.”sade han lugnande. Men det räckte inte för Kim.
”Men...”började Kim.
”Du har ingenting att vara rädd för. Du har vänner som du älskar och så har du ju en pojkvän har jag hört. Sirius Black, ja, han är verkligen bra på att få strafftjänst.”sade Dumbledore mer för sig själv än till henne.
”Men egentligen, enligt mig så hade ju också Voldemort kärlek. Inte med henne som han fick barn med men av sin mor hade han kärlek. Jag menar, att jag tror att Voldemort dödade sin far på grund av att han ville hämnas från sin mor. Du håller säkert med mig om den saken, men jag ser det från den sidan att han inte gjorde det själv för hatet, utan för kärleken till sin mor.”rabblade Kim upp och undrade själv vad hon hade sagt. Dumbledore rynkade sin panna och lutade huvudet mot sin hand.
”Du menar alltså, att det Voldemort gjorde mot sin far, så gjorde han för sin mor. Alltså för kärleken mot sin mor så ville han hämnas för det som hans far hade gjort mot henne?”frågade Dumbledore och Kim nickade.
”Ungefär så ja, och sedan på grund av hatet mot sin far och kärleken för sin mor så blev han den som han blev.”avslutade Kim och kände sig nöjd.
”Du är verkligen en intelligent flicka du.”sade Dumbledore med ett litet leende. ”Jag har aldrig tänkt det från den sidan.”
”Tack, sir. Men det är en sak som jag undrar ännu.”sade Kim och Dumbledore tittade upp. ”Jo, öh... hur kunde jag egentligen bli en varg så där bara? Utan att gå igenom alla skeden.”
Dumbledore log brett mot henne.
”För att du är en intelligent liten flicka med stora förhoppningar.”sade han och tittade på henne ovanför de halvmåns formade glasögonen.
”Men...”
”Nej, inga men. Jag tycker att du ska sluta grubbla på både Voldemort och din animagus grej. Men det är en sak som jag skulle vara försiktig med och det är det att dra till sig uppmärksamhet.”sade Dumbledore och såg sedan mot klockan.
”Du har två lektioner kvar, ser jag. Iväg med dig så hinner du säkert till astronomiläran innan lektionen börjar.”

Bra!

bra kusse! skriv mera