När folk blev stora och Voldemort vann.

Röken skingrades sakta och han var försvunnen och Cara låg avsvimmad på golvet.
"Vad hände med henne?" sa jag förskräckt och Jezebel sjönk ner på knä vid henne.

"Cara?" hörde jag Jezebel säga
"mm" svarade jag trött och han anadades ut
"Vad hände?" frågade Jezebel oroligt
"Jag vet inte, jag blev bara så trött och sedan låg jag på marken" sa jag förvirrat "är ni okej allihop?"

"Trött? Du svimmade." sa Bella.
"Men resten av oss är okej, ja." sa Yaxely och Neville kom fram till mig. "Är du okej?" sa han och jagnickade.
Jag, slängde en blick på Ty och log lite mot honom, han verkade lite osäker i det sällskap han befann sig i.

"Jag vet inte vad som hände okej" sa jag osäkert och Jezebel hjälpte mig upp och log mot dem "tack och lov för det" sa jag lättet och undrade vad som hade hänt

Alla såg oroligt på Cara men sa inget. "Bäst vi går då." sa jag och tog tag i dörrhantaget men skrek till och klev bakåt. "Vad hände" sa Neville och jag ryckte på axlarna. "Vet inte fick en stöt av handtaget bara." sa jag och lugnade ner mig och tog fram staven och sprängde bort dörren. Det här stället gav mig rysningar och jag ville härifrån så fort som möjligt.

Jag undvek att se på dem och Jezebel stöttade mig när vi började gå och jag kände mig väldigt konstig, något var fel det förstod jag men inte vad. kanske var det bara det dumma armbandet som hade biverkningar

Vi kom ut utanför huset och jag tog tag i Neville och Ty.
"Vi syns sen, måste hämta Xenia nu och Vilma är nog sjuk av oro." sa jag och transfererade mig därifrån.

Jag såg efter Laura och Jezebel transfererade oss hem till pappa och Fai kom genast springande mot oss och jag kramade lättat om honom och satte mig sedan ner i köket och bara stirrade rakt fram, något kändes verkligen fel

Vi transfererade oss hem till Vilmas och hon och Xenia kom ut och mötte oss. "Mamma, pappa" ropade hon glädjestrålande och kramade om oss. "Stannar ni på middag?" sa Vilma men jag skakade på huvudet.
"Nej jag vill hem, har huvudvärk, men tack Ty för hjälpen." sa jag leende och vi transfererade oss hem till oss.

"Cara vad är det?" frågade min far och jag tänkte ljus säga att något oroar mig när ja ginte själv kunde bestämma vad jag skulle säga
"Jag mår bra bra" sen ett leende och jag försökte styra mig själv men jag kunde inte och jag visste att Jagang låg bakom det