Halvblodsspelen pj/thg

ipsum bonum!

Väldigt tartybra

Ännu ett kapitel om någon fortfarande läser...
EFTERSOM MIRA ÄR MEDVETSLÖS ÄR DET HÄR FRÅN EN ANNAN TÄVLANDES PERSPEKTIV!!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
kapitel 24, dag 9
Hades dotters perspektiv

Vi bara går och går varje dag, det händer ingenting annat.
Sedan Andy dog har dom andra behandlat mig som ett monster, för att mitt svarta hår har bränts bort och min hy är nästan helt vit. Dom tycker att jag borde hamna i tartaros, men dom tyckte om min bror bara för att han dödade många vid blodbadet.
Jag dödade inga, och jag har aldrig lockats av varken halvblodsspelen eller att döda.

Jag suckar när jag råkar trampa fel och kliver ner i ett kärr. Jag får kämpa med att få upp foten, kärret är fyllt av tjock lera, man skulle kunna använda leran som lim.
När jag väl fått upp foten står dom andra och väntar irriterat på mig.
"kom då, döskallen"
Dom andra skrattar och William från distrikt 1 knuffar till mig så att jag ramlar in i Paulina, dotter till Poseidon och jättejobbig.
"Aj, kan någon säga till döskallen att inte vara så klumpig?"

Dom skrattar och Paulina knuffar in mig i en buske där jag blir liggande, utan att kunna röra på mig. Dom går skrattande iväg utan en tanke på mig.

Killen från distrikt fyras perspektiv

Ett kanonskott hörs, jag vet inte vems. Jag suckar och lutar mig mot trädets stam. Det är kallt ute, och jag kryper ihop i hyddan jag hittade.
Jag öppnar ena fickan där jag förvarat det sista spåret av den mat jag en gång hade. Jag sliter av en bit av det kött jag har kvar och börjar långsamt att tugga. Köttet är torrt och kallt, det en smak av mögel, men jag bryr mig inte.

Min tröja är smutslig och trasig, så att min hud syns. Eftersom jag inte har något att göra river jag sönder tröjan.
Helt plötsligt slår tröttheten emot mig, och jag kan inte andas. Jag lägger mig ner på hyddans grangolv och försöker att få luft.

Mattjuvens perspektiv

Jag vänder mig om och börjar gå tillbaka från det hållet jag kom ifrån, och på marken framför mig ligger någon. Det är Mira tror jag hon heter, jag lyfter upp henne och börjar gå mot hennes träd där hon har sökt skydd. Jag skulle bara döda henne om det stod mellan oss, aldrig annars. Hon har puls, men har troligen inte druckit tillräckligt mycket vatten.
Efter ett tag kommet jag tillbaka till trädet där henns väska är upphängd på en gren och en pilbåge och ett pilkoger ligger lutat mot trädets stam. Jag öppnar hennes ryggsäck, tar ut vattenflaskan och häller vatten i hennes mun. När hon vaknar till skyndar jag snabbt därifrån. Hon får inte veta vem jag är.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tack!

Väldigt bra!

Superbra!

Super

bäääääääääääääääääst

Suuuper!

braaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Kapitel 25, dag 10 och 11

Jag vaknar lagom till nationalsången, men inget ansikte visas.
Jag har ont i huvudet, och lägger knappt märke till att jag är tillbaka vid mitt träd och att jag har vattenflaskan bredvid mig.
Jag rycker tag i vattenflaskan och dricker mycket. Jag dricker nästan upp hela vattenflaskan, innan jag lägger mig och vilar, fast jag varit medvetslös ett tag.
Jag lutar mig mot stammen och andas långsamma djupa andetag, och då känner jag är det är ganska varmt ute.

Jag somnar efter ett tag, och sover nästan 10 timmar utan att vakna eller drömma mardrömmar.

När jag vaknar nästa morgon svettas jag, det är jättevarmt. Jag tar av mig den militärmönstrade jackan och knyter den runt midjan, och dricker sedan upp det sista vattnet.
Jag har sett ett vattendrag en bit bort, så jag börjar att gå dit för att fylla vattenflaskan och för att tvätta av mig allt smuts.

Men när jag kommer fram till vattendraget är det fler som har tänkt samma tanke som mig, kanske 10 grodor eller paddor dricker och badar och dyker och leker.
Jag tar upp en liten sten och försöker att kasta mot grodorna för att dom ska hoppa iväg, men dom bryr sig inte utan börjar istället att hoppa mot mig.
Jag vet inte om grodorna är muttar eller om dom är dumma i huvudet, men dom hoppar på mig och jag blir överumplad och faller mot marken med massa grodor över mig. Jag fäktar med armarna utan att få bort grodorna, istället blir dom bara fler och fler.
Jag skriker och lyckas tillslut få bort nästan alla grodor.
Jag sätter mig upp, fäktar bort dom sista grodorna och springer bort till vattendraget och fyller vattenflaskan. Sedan tvättar jag av ansiktet, som är jättesmutsigt, vilket man såg på vattenytan.
Jag torkar av ansiktet sedan med min jacka innan jag börjar gå tillbaka mot trädet.


Nu har det blivit varmare än det var innan jag gick, nu är det kanske upp mot 20 grader varmt.
När jag kommit tillbaka till trädet rycker jag loss en gren som jag svalkar mig med.

En bit bort från mitt träd är det något slags fruktträd som jag går till och plockar.
Jag använder kniven för att dela mangon tror jag det är, och den ser normal ut, men jag ger ändå en bit till en stor fågel som verkar må bra av den. Jag tar en stor tugga av mangon och njuter. Den är, mogen och vattnig, så jag behöver inte dricka från vattenflaskan. Jag plockar alla frukter och fyller ryggsäcken, men stoppar några i fickan ifall mattjuven skulle slå till igen.
Jag skyndar tillbaka till trädet, och det slår mig att det är riktigt varmt nu. Jag är trött, solen bränner och det är helt vindstilla.
Jag flyttar till en annan gren, som sitter högre upp, för där är det mer löv och det blåser svalt. Jag försöker ändå att njuta av solen, och jag tänker på den dagen då det var iskallt. Jag är uttråkad och testar därför nya maträtter och upptäcker att mango och flamingokött är en väldigt bra kombination.

När jag sitter där och äter mig mätt hörs överste spelledare Zach fitzgeralds röst över arenan.
"Imorgon är det dags för festmåltid vid ymnighetshornet, det finns olika saker att slåss om, men alla får bara ta en sak var"
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
FÖRLÅT FÖR EXTREMT LÅNGTRÅKIGT KAPITEL, MEN JAG ÄR SJUK OCH HAR INGA IDEER!!!