Vänskapen mellan Cho och Hermione

Hon blir ju kallad av Neville på den falska gallionen. Han kallar ju på alla i Dumbledores Armé för att Voldermort är påväg. Hon har ju redan gått ut skolan om det var det du menade

Japp! Det var det jag menade

Jg har också tänkt på det. Men hon kanske fick gå om en klass eller nåt

Detta är en fanfictiontråd, där ska man bara diskutera sådant som tillhör fanficen. Fast jag kan svara på frågan;
Cho var ju med i DA, Dumbledores armé, och någon, Fred eller George tror jag, kontaktade alla i DA för att de skulle hjälpa de i kriget. Så Cho gick inte i skolan, utan kom enbart för ett hjälpa de i kriget.

Förlåt för att kapitel 15 inte har kommit. Problemet heter Julafton. Jag jobbar på ett kapitel men jag lovar inte att det kommer innan den 25/26 då jag ska fira jul och allt. Jag tror att Ebba_Hermione också har lite att göra innan jul så GOD JUL!

Mitt mål (som jag förhoppningsvis når) är att kapitlet kommer innan 2017

Japp det har jag också!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!

God jul

det är ju självklart att man inte kan göra mycket runt jul när alla klappar ska bli klara och julmat lagas och huset städas osv. GOD JUL

Tack Newt's Niffler!!!

Tack Alla!

Kapitel 15
Chos perspektiv

Dagen efter vaknade jag med en stor klump i magen. Allt som jag tänkte på var matchen. Matchen. Sakta klev jag ur sägen och drog på mig min quidditch-dräkt som var blå med en bronsfärgad 7 på ryggen. Jag visste att Cedric också hade nummer 7. Harry och Malfoy också för den delen eftersom vi alla spelar sökare. Om vi förlorade så skulle vi åka ut och om vi vann så skulle vi ha en chans att vinna quidditch-pokalen.
Jag gick ner för trappan och ut i uppehållsrummet där Luna stod och väntade på mig.
"Nervös?" frågade hon. Jag nickade men sa ingenting. Min klump verkade var för stor för att jag skulle kunna få fram något ljud.
Roger Davies och resten av laget gjorde oss sällskap ner till Stora Salen. Precis innan vi skulle gå ner för den sista trappan så kom Hufflepuffs quidditchlag från andra hållet. De slog näven i handen och flinade åt oss.
"Diggory. Vi möts igen", sa Roger högtidligt.
"Davies", svarade Cedric med samma högtidliga stämma. Han gav Roger ett hånflin och vände på huvudet och fick syn på mig och Luna. Han gav oss ett litet leende och nickade.
Sedan gick vi ner till Stora Salen och för att äta frukost.
Min klump blev större och större och större. Uggleposten kom direkt när vi hade börjat äta och en uggla landade på min tallrik med en The Daily Prophet i näbben. Jag tog den och ugglan flög ut igen. Jag läste rubriken på förstasidan: mass-dejt i Hogsmede
Jag började koka av ilska men fortsatte att läsa: Igår var det en mass-dejt i Hogsmede. Paren var följande: Ronald Weasley & Hermione Granger, Luna Lovegood & Neville Longbottom, Cho Chang & Cedric Diggory, Ginevra Weasley & Harry Potter.
Jag förmådde inte att läsa mer.
Jag åt klart min frukost och sedan vandrade jag iväg mot planen med världens största klump i magen.

Båda lagen ställde upp mitt emot varandra.
"Kaptener, skaka hand!" skrek Madam Hooch.
Cedric och Roger gick fram mot varandra och krossade varandras händer.
"Sitt upp på era kvastar på min signal!" Madam Hooch blåste i sin visselpipa.
Alla spelarna kastade sig upp på sina kvastar och spelet började.
"Chang och Diggory letar nu intensivt efter kvicken", kommenterade Luna som hade blivit ombedd att säga spelarnas efternamn.
"Ojojoj. Hufflepuff spelaren nummer 3 gjorde nu ett mål", fortsatte Luna. "10-0 till Hufflepuff"
Jag kände varma andetag i min nacke men jag beslutade mig för att inte vända mig om.
"Hur känns det att redan ligga under?" viskade Cedric i mitt öra. "Så snart jag har fångat kvicken är spelet över och....."
"Som att ni kommer vinna" fräste jag men jag log.
"Cho. Nu är det så här", fortsatte Cedric. "Jag kommer att fånga kvicken innan du ens har hunnit reagera".
"Sluta", muttrade jag. "Du stör min koncentration".
"Ja det är ju det som är meningen", flinade Cedric, som hade flugit in bredvid mig så vi flög bredvid varandra.
"Hur dum tror du att jag är egentligen?" frågade jag och flinade tillbaka.
"Chang och Diggory diskuterar nu något som verkar vara väldigt intressant för att båda verkar ha slutat att leta efter kvicken", sa Luna.
"Det står 30-30 i matchen!" röt Professor Mcgonagall i megafonen.
"Cho! Vad håller du på med egentligen?" vrålade Roger åt mig.
"Jag stör hans koncentration!" vrålade jag tillbaka. "Men han stör min också! Det är inte så lätt som du tror!" Precis då fick jag syn på kvicken.
Jag flög rakt fram i full fart men det var försent. Kvicken var redan borta igen.
"Skit också!" utropade jag.
En dunkare flög rakt emot mig och innan jag han reagera hade jag slagits av kvasten och fallit ner på marken.
"Cho har nu skadats rejält och matchen pausas!" hörde jag svagt att Luna sa.
"MATCHEN BLIR INSTÄLLD!" hörde jag Mcgonagall ryta innan det började susa i mina öron. Hela min kropp gjorde ont och mitt huvud kändes som en ändå stor betong-sten.
"Cho? Cho?" hörde jag någon viska.

Förlåt för ganska långt kapitel men jag kunde inte sluta skriva..