Marodörerna på Hogwarts [SV]

Bara ett ord: Fortsätt!

Super! Kul att få en del av Vendela

Jättebra!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hehe! Har läst 3 kapitel och det är så himla bra! Hur sjutton kan man skriva så vackert och flytande som du!?
"Vadå? Växa upp?" Gud jag kan verkligen se dem framför mig o den meningen pch Jily yey! Nu ska jag återgå till läsandet!

Edit: James skadade tå (stolthet). Hehe dog lite där!

Edit 2. MillaJ nu är jag klar och gud så vackert! Lily och James är så perfekta och jag älslar allt! Trevligt att di fått med Peter på ett hörn också, var lite orolig ett tag att Sarah bara utnyttjade honom!

Tack så jätteotroligt och vad roligt att du hittat hit Jag hoppas du kommer gilla fortsättningen också!

Tack alla ni underbara för att fantastiska kommentarer!
Jag vet att jag är värdelös på att svara på dem men jag vill att ni ska veta att de gör mig otroligt glad och jag läser dem allihop flera gånger om!
Jag har spenderat en del av eftermiddagen nu till att redigera klart nästa kapitel som kommer NU!!

Det är lite längre igen och jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det Tack för att ni hänger kvar och läser och kommenterar trots att jag inte uppdaterar lika ofta längre.. Ni är guld värda!! ♥



Kap. 25 - Utflykt igen

Dagen för nästa tur till Hogsmeade hade infunnit sig. Som vanligt i sovsalen för pojkarna i femte årskursen var det Remus som vaknade först av de fyra. Han sträckte på sig och gäspade stort Återigen hade han sovit dåligt. Som vanligt hade hans sömn avbrutits av våldsamma drömmar fulla av mörker. Han funderade lite över när han senast hade lyckats sova mer än fyra timmar utan avbrott. Han kunde inte komma på svaret så han suckade istället och satte sig upp i sängen.

Hogsmeade. Han tänkte nog strunta i att gå. De andra skulle alla gå med flickorna och han hade ingen lust alls att spendera hela dagen som tredje hjulet. Eller snarare sjunde vilket var mer sant. Nej, en bok och en lugn dag i biblioteket lockade honom betydligt mer. Remus drog undan förhängena och kollade runt på sina vänner. Peter snarkade lite lätt och Sirius var som valigt död för världen. Men förvånande nog blev han mött av James bruna ögon som betraktade honom från sängen till höger.
"Godmorgon Måntand!"
"Godmorgon. Jag trodde jag var den ända som var vaken"
James ryckte på axlarna.
"Kunde inte sova", han rynkade pannan och såg på Sirius som såg ut som att han hade blivit kastad på sängen, "Vet du? Ibland gör han mig sjukt avundsjuk"
Remus skrattade.
"Jag förstår vad du menar. Jag hade gärna haft hans förmåga att sova hur som helst, vart som helst"
James log och nickade men började sedan titta allvarligt på honom
"Hur mår du egentligen, Remus? Du ser trött ut. Tröttare än vanligt"
Nu var det Remus tur att rycka på axlarna.
"Jag är okej"
James såg tvivlande på honom.
"Jag drömmer bara. Det går över. Det gör det alltid tillslut. Men jag är okej, jag lovar"
Efter att ha fortsatt att betrakta honom ett tag nickade James till sist och böt ämne.
"Hur skall vi väcka vår kära Tramptass idag då?"
Remus skrattade igen när han såg James ansiktsuttryck och var glad att det aldrig var honom själv som behövde väckas.

*

Han satt i biblioteket med James. De höll på att planera nästa fullmåne och hade precis kommit fram till att de skulle ha med sig stora rosa marshmallows att mata varg-Remus med för att göra honom snäll.
"Perfekt plan!", utbrast han nöjt.
James tittade på honom, log och sade
"Sirius?"
"Ja?"
"Sirius!"
"Ja säger jag ju!"
Stolen han satt på började plötsligt att skaka våldsamt och han grep förskräckt tag i bordskanten.
"Sirius!", sade James igen och lät nu irriterad.
"JA! Vad är det du vill? Vad är det som händer!?", han började bli arg nu. Plötsligt kände han ett kraftigt ryck i ena benet.

*

Sirius slog äntligen upp ögonen och vrålade
"Vad i helvete?!", när han insåg att han hängde upp och ner i luften vid sidan av sin säng. James och Remus stod intill honom och skrattade så att de tjöt.
"Tagghorn!", vrålade Sirius och blängde på honom med mörka ögon.
"Jag försökte väcka dig snällt", frustade James till svar.
Det hördes ytterligare ett skratt i rummet. Peter hade vaknat av allt oväsen och även han fått syn på Sirius där han hängde.
"Håll käften om du vet vad som är bra för dig, slingersvans", väste Sirius och försökte se hotfull ut. Det lyckades inte utan fick bara Peter att skratta ännu mer.
"Släpp ner mig för fan!", ylade Sirius då och hytte med näven åt James
"Är du säker?", frågade James med en retsam blick
"Ja!"
"Som du vill"
Sirius såg triumferande ut i en tredjedels sekund innan hans ansiktsuttryck ändrades till oro när han insåg att han dinglade över det hårda stengolvet och inte sin mjuka säng.
"Vänta nu...", men mer hann han inte säga innan James viftade nonchalant med sin stav och fick Sirius att landa med en hög duns på det hårda kalla golvet. Sirius vrålade igen, av smärta den här gången och blängde sedan på de andra tre som fortfarande skrattade.
"Hämnden är ljuv, kära Tramptass", flinade James och kilade sedan ner till uppehållsrummet innan Sirius hann säga något.

*

Efter tio minuter fick James sällskap i uppehållsrummet i form av Lily, Sarah och Vendela. Efter ytterligare några minuter kom även Peter och Remus ner, tätt följda av en trumpen Sirius som blängde ilsket på James som bara flinade mot honom till svar.
"Vad är det med er nu då?", suckade Vendela och himlade med ögonen mot dem.
"Jag väckte honom bara", sade James vilket fick Remus att börja skratta igen och gjorde så att Sirius blängde på honom istället för på James. Vendela höjde ena ögonbrynet och tittade fram och tillbaka mellan dem innan James förklarade ordentligt.
"Åh, min stackars älskling", sade hon och gick fram och gav Sirius en kram. Men över Sirius axel så flinade hon mot James och det syntes att hon hade svårt att hålla sig för skratt.
"Jag vet att du tycker att det är kul", muttrade Sirius in i hennes hår och hon började fnissa.
"Förlåt"
"Det är lugnt. Som tur är för dig så tycker jag om dig ändå"
Hon gav honom en puss till svar.
"Jaja, ska vi gå någon gång?", sade James otåligt och började dra med sig Lily och Remus mot porträtthålet, "Jag är hungrig"

*

Äntligen var de på väg ner mot byn, efter en del om och men under frukosten. Främst från Remus som inte hade velat följa med. De hade dock lyckats övertala honom och han gick nu arm i arm med Lily. James höll hennes andra hand i sin och de tre gick längst bak i gruppen.
"Visst är de söta!", utbrast Lily glatt när hon såg på de två par som gick framför dem. Vendela och Sirius gick lugnt hand i hand medan Peter och Sarah å andra sidan hade startat ett privat snöbollskrig med snön som envist låg kvar trots att det var halvvägs genom mars nu. Sarah hade precis träffat Peter i bakhuvudet med en mjuk snöboll och hon skrattade förtjust sitt klingande skratt medan Peter tjöt och förtvivlat försökte hindra snön från att rinna ner i nacken på honom. De började alla tre skratta tillsammans med Sarah åt Peters ansiktsuttryck.
"Jättesött. Verkligen", skrattade James.

*

Han hade Lilys arm under sin och hon hade lovat att inte släppa. Han hade sina vänners skratt susande i öronen och kände hur hans eget skratt fyllde kroppen, lungorna och flydde ut genom munnen. Trots hans tidigare ovilja mot utflykten kände Remus att det nog skulle bli en fantastisk dag idag trots allt. Om han bara hade vetat hur fel han hade.

*

Det hesa skrattet skar i hans öron och han motstod med nöd och näppe frestelsen att lägga händerna över öronen och nynna för sig själv. Istället tvingade han sig att skratta med trots att han egentligen inte alls såg det roliga med det hela. Ytterligare ett av Averys idiotiska upptåg som alla alltid slutade på samma sätt. Uttråkad stirrade Severus ner i sin honungsöl. Den värmde inte riktigt på samma sätt som den brukat göra innan.

"Men titta här då", väste Avery och fångade med ens Severus uppmärksamhet igen, "Black och Potter med hela sin trupp samlad."
Severus stelnade till och vände sig långsamt mot dörren där de andra mycket riktigt just kommit in. Hans mage knöt sig vid synen av Lily hand i hand med Potter men hans ansikte avslöjade ingenting. Han visste att både Avery och McCuliber betraktade honom ingående.
"Och?", sade han därför släpigt när han vände sig mot dem igen.
"Och vore det inte kul att... roa sig lite?", McCuliber flinade och Severus svalde nervöst.
"Hur menar du?"
"En förhäxning. Inga större skador. Kanske på flickorna, så..."
"Nej!", det hade sluppit ur honom innan han hunnit hejda sig och han kände hur hjärtat sjönk.
"Jaså? Så du bryr dig inte om henne längre säger du?", hånfullheten i Averys röst fick ilskan att stiga inom Severus men han tvingade sig att hålla rösten lugn.
"Jag menar bara att jag hellre skulle förhäxa Potter eller Black"
Avery såg granskande på honom
"Så det menade du va? Ja, men var så god"

Det skulle inte finnas någon väg ur det här. Inte för att han hade något emot att förhäxa någon av de där två idioterna egentligen men han hade helst inte velat göra det inför Lily, trots att det blivit som det blivit mellan dem.
"Nå?", Averys blick brände honom nästan och med en tyst suck drog Severus fram sin trollstav och riktade den mot Black.

*

Helt plötsligt kände han hur benen försvann under honom för andra gången den dagen. Han slog huvudet i bordet som var närmast och kände hur han blev alldeles yr i takt med att hans vänner skrek till bredvid honom. Han tittade på dem med vimmelkantiga ögon och försökte tänka trots smärtan som bultade i huvudet. Hans vänner såg lika chockade ut som han kände sig, så vem hade då...?
"I hörnet!", väste James plötsligt mellan hopknipna käkar och alla vände blicken mot bordet där Avery, McCuliber och Snape satt.
"James, snälla", försökte Lily och lade sin hand på hans arm men han skakade ilsket bort den och började gå mellan borden.
"Släpp ner honom, snorgärsen", väste han åt Snapes äckliga uppenbarelse men fick bara ett hånleende till svar.
"Annars?"
James hörde hur Remus och Peter ställde sig bredvid honom.
"Annars ska jag förhäxa dig så att inte ens din egen familj känner igen dig"
"På honom James!", ropade Sirius från sin obekväma ställning men Snape bara skrattade lågt.
"Vad det det värsta du kunde komma med? Värdelöst..."
James knöt nävarna och de båda pojkarna mätte varandra med blicken en stund innan någon ställde sig emellan dem.

*

Severus hjärta sjönk när Lily ställde sig mellan honom och Potter. Hon tittade bedjande på honom med de vackra gröna ögonen.
"Severus, snälla, vi vill inte bråka"
"Det vill vi visst", sade James med hög röst, men inte tillräckligt hög för att Averys kommentar skulle drunkna i den
"Håll käften din vidriga lilla smutsskalle"
Lily ryckte till och backade undan ett par steg medan hon tittade på Avery.
"Vad sa du? Vad i helvete sade du!?", vrålade James med mord i blicken och Remus och Peter fick ta i allt vad de kunde för att hålla honom. Lily vände tillbaka blicken mot Severus och han kände att han höll på att tappa fattningen när han såg hur hennes ögon fylldes med tårar igen. Han undrade hur många han hade orsakat vid det här laget. Han hatade sig själv djupt och innerligt när han mötte hennes blick och sade med len röst
"Jag tror han sade smutsskalle, Potter. Har din uppblåsta hjärna fått dig att bli döv också?"
Lily drog efter andan och han hann se hur hon slog händerna för ansiktet innan allt svartnade för hans ögon...

Jättebra! Vart så glad över att du uppdaterat!!! Den hära ff'en är LÄTT en av dom bästa jag NÅGONSIN läst!! Du har sånt flyt♥ Gillar att det vart lite mer slagsmål än kärlek i den hära delen (gillar sånt, särsilt mellan ärkefiender som James och Severus typ Det är sååå bra och , rent ut sagt, SKITKUL! Att få läsa det du har skrivit♥

Tack så mycket finfina du, du lämnar alltid så härliga kommentarer ♥!!! Haha vad bra att du tyckte om det! Jag brukar inte skriva slagsmål så jag tycker att det är svårt x) Men TACK!!!

Severus Severus Severus... *skakar på huvudet* ska du aldrig lära dig?

Superbra kapitel! Gillar speciellt delen med Sirius dröm och när de väckte honom Hoppas verkligen de tar med och matar varg-Remus med rosa marshmallows nån gång!

HUR SJUTTON KAN DU SLUTA SÅDÄR MÄNNISKA?

TÄNK PÅ OSS STACKARS FANGIRLS SOM ALDRIG KOMMER ÖVERLEVA NU! DU ÄR SÅ HIMLA DUKTIG OCH DET ÄR PERFEKT!