Rollspela förstaårselever

(Okej, men då fortsätter vi då! )

Edith vaknade av de få men irriterande solstrålar i hennes ögon. Hon gned sig sömnigt i ögonen och drog en tjock hårslinga bakom örat för att sedan resa sig upp och tassa över det kalla golvet till sina kläder.
Givetvis skulle hon inviga sig nya skoluniform, men hon var inte så nöjd över de gröna färgerna hennes annars svarta kläder nu pryddes av. Och ormar var verkligen inte hennes favoritdjur.. Ännu en gång bärjade hon fundera på om hon verkligen passade in i Slytherin. De andra verkade så tuffa i jämförelse med henne, passade hon ens in i Hogwarts alls?
Första lektionen var tillsammans med Gryffindor - trolldryckskonst.

Henrietta vaknade av ett ljud men hon ville bara somna om. Hon kommer ihåg att hennes mamma jämt vilket tjata på hene men inte nu för nu var hon på Hogwarts hon saknade de så mycket.

John vaknade av en dov duns. En uggla hade landat på hans fönsterbräde. Han kände genast igen den, det var Flax, hans egna uggla. Det var antagligen ett svar ifrån föräldrarna som han informerat snabbt och kort kvällen innan. Han läste genom brevet de skrivit, de var glada för hans skull men samtidigt förvånade att han hamnat i Gryffindor då hans mamma tillhört Ravenclaw och hans pappa Hufflepuff. Han lade ner brädet på sitt nattduksbord och tog på sig sin Hogwartsklädnad.

Hon ser att hennes uggla Ludwig kommer i rasande fart till henne.

Efter att ha borstat igenom sitt halvt ruffsiga/halvt vågiga hår och satt på sig den söta lilla kjolen och resterande klädnad sprang hon ivrigt genom uppehållsrummet, förbi överraskade och några få skrattande elever, nervös inför första lektionen. Hon hade hört att Mr. Malfoy gärna favoriserade Slytherinare men vågade inte riktigt tro på ryktena.
Väl framme vid salen, med trollstaven i ett hårt grepp i högra hand och alla böcker i andra, fick hon syn på en söt pojke med brunt, rufsigt hår. Han var iklädd i, liksom henne, en svart skoluniform dock med ett rött märke på bröstet istället för ett grönt; en Gryffindorare. Genast kom Edith att tänka på vad den där äldre Slytherinaren uppmanat henne om; att akta sig för alla i rött. Men killen var ju så söt, dessutom såg han ut att vara lite ensam (eller okej, han stod med några vänner, men enligt Edith tycktes han se 'ensam' ut).

John hade tagit sig så fort han kunde till trolldryckskonsten, ivrig att få börja sin första lektion. Väl framme så fick han syn på några ifrån Gryffindor, han gick fram till dem och började lyssna på deras konversation. Han snappade väl upp vissa grejer då och då, men han stod mest och tänkte. Lektion med Slytherinare, han hade redan hört folk viska och peka mot varandra. Han förstod sig inte på rivaliteten, bara för att de hamnat i Slytherin var de ju inte exakta kopior av Voldemort.

Just som Edith var inne i djupa tankar kom P. Malfoy och låste upp dörren. Nära som hon stod tyckte hon att hon kunde snappa upp en trollformel som slutade på något med 'homora' och genast började hon fundera på vilken formel han kunde ha använt.
Med flit gick hon in bland de sista eleverna för att få sig en inblick av vem hon kunde sitta brevid, bara för att låta ödet bestämma. Genast såg hon en tydlig indelning bland rött och grönt; Slytherin på högra sidan av klassrummet och Gryffindor på vänstra. Utan att riktigt tänka på det gick Edith fram och satte sig, just brevid en Gryffindorare. I samma sekund som hennes rygg snuddat vid ryggstödet mot stolen, hörde hon höga fnissningar och viskningar, riktade mot hennes håll; inte för att hon la så stor uppmärksamhet på det. Plötsligt insåg hon att hon satt sig brevid den söta Gryffindoraren hon sett utanför klassrummet och generad slog hon ner blicken mot böckerna för att sedan känna blodet rusa upp mot hennes kinder.

John gick in så fort han kunde och satte sig vid ett bord själv och bläddrade i sina böcker försiktigt. Det satte sig en flicka med blont vågigt hår bredvid honom. (?) Han lade genast märke till folk som fnissade och pekade. Han sneglade åt hennes håll och fick genast syn på det gröna märket som satt på hennes klädnad. Han öppnade munnen för att fråga vad hon hette, men hon såg såpass besvärad ut så han struntade i det. Kände hon inte till rivaliteten? Inte för att det var något fel med att hon försökte motverka den, men, Slytherinare brukade ju vara ganska strikta med sådant, tänkte han.

"Godmorgon.", Mr. Malfoys röst var knivskarp men låg. Ingen vågade svara och han verkade inte bry sig heller, "idag ska vi prata om ett återställningselixir. Var snälla att ta fram era kittlar."
Genast slängde jag tillbaka mitt hår bakom ryggen och drog fram min kittel. Jag kände nervositeten stiga upp mot huvudet; inte nog med att jag nyss skämt ut mig genom att sätta mig brevid en Gryffindorare, som tydligen var 'fel' utan den gryffindoraren var dessutom väldigt söt. Hur skulle detta gå? Jag hade inte ens hunnit läsa Allt du behöver veta om trolldrycker och dess egenskaper av Ludwig Ricovic innan sommaren nått sitt slut.
Min blick strävade över klassrummet, proppfullt av elever, ingen lik den andra.
"Mrs. Phozter?"
Jag ryckte plötsligt till och vände på huvudet. "J-ja..?" Men innan min mun ens uttalat ordet 'ja', insåg jag att jag nyss sagt fel. "Jag föredrar att bli kallad antingen Sir eller Professor. Jag vill gärna veta om du har någon anledning till varför just du har rätt att låta bli att kalla mig därefter? Dessutom vill jag inte att mina elever ska sitta och drömma i klassrummet, sånt kan göras på fritiden."
Ännu en gång steg rodnaden mot ansiktet.
"Jag.. Jag har ingen, sir. Nej, självklart, sir." Svarade jag tyst medan min blick slog ner i den tomma, svarta, kitteln.
"Nå, dåså. Slå upp sidan 370 så kan vi börja."
Lättad över att inte ha fått några avdragspoäng (som jag läste att man kunde få i Hogwarts historia), slog jag upp sidan för att få syn på elixiret vi skulle brygga följande timme.

Alice sträckte på sig i sin stora, mjuka, varma säng. Den här sängen var nästan lika skön som den hemma. Hon gäspade stort och satte sig långsamt upp. Hon gnuggade sig i ögonen och tittade sig sedan omkring för att se om det var några andra av flickorna som hade vaknat. Förfärat såg hon att det inte var någon annan än hon själv som var inne i det stora gula rummet. Alice skyndade sig ur sängen och hoppade snabbt i kläderna som låg vid sängkanten. Utan att titta sig i spegeln sprang hon snabbt ut ur uppehållsrummet och satte fart mot sin första lektion. Det var trollformellära. Hon rusade genom en massa korridorer innan hon äntligen kom fram till en dörr som en av prefekterna pekat ut. Hon knackade försiktigt. Alice kände att hon var röd som en tomat och mumlade tyst en ursäkt för sin försening.