Albus syskonfejd (SV)

Ska... jag kom hem från lajvet idag. SUPERKUL!!! Det känns så himla verkligt så man blir rädd på riktigt.
Ska satsa på att få färdigt det tills imorgon eller tisdagen.

Edit: Blir klar efter ett till fem inlägg.

Den ÄGER!!! MMMMMmmmmmMMMMMEEEeeeeeeEEEEeeeeeerrrrrrRRRRRRRrrrrrRRRRRRR *Bevakar*

Nu kommer ett låååååångt kapitel.

KAPITEL 13


På vissa ställen i slotten syns det fortfarande en del förödelser från då Kevin och Albus var ute på sin nattliga tur. Därför fixar de skadorna på trollformelläran. Lärarna säger att det bara är bra att lära sig på ett kreativt sätt. Tyvärr är alla inte av samma åsikt. Eleverna går runt två och två i slottet och reparerar skadorna.
"Reparo, reparo!" säger Albus och pekar på olika skador med trollstaven. "Varför gör vi det här?"
"För att inte Hogwarts ska falla i ruiner", säger Kevin. "Reparo!"
"Jag börjar bli less på det här. Reparo!"
"Jag med." Kevin sänker rösten. "Men det är ju vårt fel, det var vi som orsakade skadorna, så det är inte mer än rättvist att vi ställer allt till rätta."
"Det var Lukes fel. Det var han som kom med det där vadet."
"Ja, men du gick med på det."
"Sak samma. Reparo! Det var säkert James som fick honom att göra det, det skulle vara så typiskt honom."

Efter sista timmen den dagen bestämde sig Albus för att hälsa på Hagrid. Kevin vill inte följa med. När han kommer fram till Hagrids stuga knackar han på. Efter en liten stund öppnar Hagrid.
"Nämen ser man på!" säger Hagrid. "Hur e de me dej? Kom in." Albus stiger in, han har bara varit där en gång förut, när han var väldigt liten. Hagrids stuga är hemtrevlig och Hagrid är den störsa och snällaste person Albus känner. (Om man inte räknar med familjen och släkten.) Albus sätter sig medans Hagrid tar fram något att dricka.
"Hur har du de?" frågar han.
"Bra, de första veckorna har varit... hm... händelserika", svarar Albus.
"Kan man säga. Vet du föresten vem de va som skickade ut dom där raketena i helgen?"
"Öh... nej... inte direkt..."
"Jaha. Ja skulle vilja säga ett par ord till den de va."
"Varför?"
"Dom flög ut i skogen. Jag fick gå omkring där hela gårdagen å leta raketer. Dom kunde ha skadat nåt!"
"Fi-finns det djur i skogen?" Han är rätt nyfiken.
"Ja, en hel del."
"Vad finns det för olika djur där då?"
"Väldigt många sorter, mest kentaurer, enhörningar och testraler..."
"Testraler!?"
"Ja, testraler. Jag tror jag e den enda som har en hjord tama testraler..."
"Tama testraler!? De är väl onda?"
"Testraler? Onda? Nej, de e bara den där grejen me döden som får folk att tro att dom e onda."
"Jaha."
"Dom e väldigt användbara ska du veta. Har inte din pappa berättat om den gången då han å några andra for till ministiret flygandes på testraler?"
"VA!? Pappa... ministiret... flygandes på testraler!?"
"Ja, de va nåt sånt."
"Det ska jag fråga honom om via ugglepost." Han säger det tyst så inte Hagrid hör.
"Ja, ja, hur som helst, var va vi?"
"Öh... raketerna hade flugit ut i skogen."
"Ja, just de! Jag e igentligen för gammal för sånt där så jag försökte fåkentaurerna att hjälpa mej me raketena, men dom vägra. Jag fick till slut ut nästan alla ändå." Hagrid ler, hans rynkiga ansikte är ihopskrynklat till ett enda stort leende. Hans mörka varma ögon tittar på Albus.
"Vet du att du liknar din far? Å farfar? Du liknar han verkligen."
"Ja, men du är den första förutom pappa som säger att jag är lik min farfar."
"Jaså." De fortsätter prata. De pratar om det mesta: Hogwarts, quidditch, ministiret, gamla tider och mycket mer.
"Hälsa på mej snart igen. Ta me Kevin då. Hejdå!"
"Jag ska, hejdå!" Albus går, när han kommer in i stora salen sitter Kevin redan och avslutar sin middag.
"Hur var det hos Hagrid?" frågar han.
"Det var väl bra2, svarar Albus och slevar åt sig en tallrik gröt. (Det mesta av maten är fortfarande för salt.) Efter att ha ätit klart går han upp till Gryffindortornet. Han sätter sig ner för att skriva ett brev till sin far:

Hej Pappa!
Jag har det bra här fortfarande. Kvartflygningen är underbar! Jag och Kevin har varit på vår första nattliga tur i helgen. Vi hittade en bland annat låda från "Weasleys vassa varor" full med raketer som vi släppte lös. Säg absolut INGET till mamma om det här. Hon kommer att få fnatt om du säger något. Säg inget till Hermione eller mormor för den delen heller.
Mitt egentliga ärende var att jag skulle vilja veta varför du, Ron och Mermione är berömda och varför ni inte har sagt något. Kevin har chokladgrodekort på er alla tre.
Sen undrar jag vad som hände och varför du och några andra var till ministiret flygandes på testraler, Hagrid berättade det idag när jag hälsade på honom. Jag väntar på dit svar.
/Albus

Albus tar brevet och går till uggleboet. Han binder fast brevet vi Irqunas ben och hon flyger iväg med brevet.
Nästa dag på väg till förvandlingskonsttimmen berättar Kevin för Albus hur sur McGonagall hade varit på den förra lektionen på grund av kanariekakorna. (Albus var fortfarande i sjukhusflygeln då.) När de går in i klassrummet ser de henne inte, bara hör hur någon bökar på i ett av skåpen. När alla kommit reser hon på sig, det är inte McGonagall, det är...
"Hermione!?" utbrister Albus. "Vad gör du här? Var är McGonagall?"
"Lugna dig Albus", säger Hermione. "Jag ska förklara. Efter helgen händelser med ras på vissa ställen, vilsna raketer och troférummet förstört, blev det för mycket för henne. Hon är trots allt väldigt gammal, så hon lät professor Longbottom bli föreståndare för Gryffindors elevhem istället och frågade mig om jag ville undervisa er i förvandlingskonst. Jag sa ja till erbjudandet och nu är jag här för att undervisa er. Ni kommer inte ha någon lektion på fredagar eftersom jag fortfarande måste göra mina plikter på ministiret." Några svaga "Yes!" hörs lite varstans i klassen men tanken att inte behöva ha någon lektion på fredagar.
"Men det betyder", fortsätter Hermione, med lite högre röst. "Att ni måste jobba flitigare på lektionerna och ni kommer att få mera läxor." De flesta i klassen stönar.
"Okej då börjar vi. Är det någon som sett min trollstav?"

Albus väntar otåligt på ett svar på brevet. Han har berättat om vad han skrev för Kevin. Två veckor därefter ser han sin bruna kattuggla komma med ett brev. Han blir väldigt glad och råkar skuta iväg en fläskfilé i ansiktet på James i ren iver att få läsa brevet, men det bryr han sig inte om. James ger honom en mördande blick. Albus öppnar brevet och läser:

Hej Al!
Jag har gömt bort brevet så det finns ingen chans att Ginny ska hitta det. Jag ska berätta allt det där så småning om. Jag tror vi tar det på jullovet. Du kommer att få veta det, jag lovar. Ni blev väl inte fasttagna när ni var ute på natten? Jag vet mycket väl hur det är eftersom jag själv har varit med om det.
Ha det så bra! Mamma och Lily hälsar.
/Pappa

Albus svarar på brevet och skickar iväg Irquna.

Veckorna går. Albus och James fortsätter med sina små bus. De blir värre och värre. I oktober börjar busen bli rätt oschysta och i november kan man inte längre kalla det bus. Spydiga kommentarer via ugglepost och försök att få den andre på straffkommendering. Albus hade hittills lyckats en gång, James tre. Han hade ju den förbaskade osynlighetsmanteln!
"Alltså, hur länge ska ni hålla på med ert... öh... bråk?" frågar Kevin en kväll i början av december.
"Tills den där... idioten slutar att skicka brev där det står hur överlägsen han är jämfört med mig", säger Albus lite surt. Så fort James nämns över huvudtaget blir Albus på dåligt humör.
"Han kanske slutar om du slutar", föreslår Kevin försiktigt.
"Knappast!" säger Albus och fnyser. "Jag går och lägger mig." Albus klampar upp för trappan, smäller igen dörren och lämnar Kevin alldeles ensam i sällskapsrummet. Han lägger sig i sängen och drar för förhängena. Han hör de andra pojkarna sova, en av dem snarkar. Albus funderar över det som Kevin sa. Efter en stund lämnar han de tankarna åt sidan och funderar på vad han ska hitta på åt James imorgon. Kevin kommer in i sovsalen efter en stund och försöker prata med Albus, han låtsas att han sover. Till sist ger han upp, säger godnatt och lägger sig. Han somnar rätt snabbt. Albus däremot kollar klockan med jämna mellanrum och somnar först efter midnatt.


Okej, hoppas ni gillade det. Det kommer tyvärr inte komma så många kapitel i sommar, bara så ni vet... (jag kommer inte ha så mycket tid över...)

Bra gjort.

super bra valmis!!
MeR!
oups...

Tack så hemskt mycket att ni gillar den! ♥♥♥♥♥♥♥ till er alla!
(Ska fortsätta skriva idag om jag kommer på något att skriva.)

MEEEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRR!!! *Galen*

MMMMMMMMMEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!! *ännu mer galen*

Du har börjat att skriva från "nu perspektiv" mn förut skrev du från "då perspektiv", du vet typ: 'Albus tar brevet och går till uggleboet.' fast förut skulle du ha skrivit typ: 'Albus tog brevet och gick till uggleboet.'

Fast iaf; Mer!

Mer. 'bevakar'.