En kittel full av kärlek (3:e generationen)

SUUUPPPEEERRR!!!!!!!!

Inte bråka .

AWSOME!

Jätte bra! Bevakar!

Bevakar!

Har precis läst igenom hela Riktigt bra skrivit och bra historia Bevakar

Kapitel 30
Albus
- Värst vad du bråkar mycket den senaste tiden. Först James och nu Scorpius. Jag tror att det bär bäst för allas säkerhet om du får börja träna Quidditch snart. Då har du i alla fall någonstans att ta ut dina aggressioner, säger Sarah.
Jag grimasera och försöker fokusera på boken om örtlära.
- Vad hände egentligen med Scorpius? undrar hon och lägger nyfiket sin kind mot min axel.
Jag suckar och skakar på huvudet. Det var så irriterande.Så löjligt och onödigt. Jag hade inte behövt säga sådär. Men när han sa vad han tänkte på, det var som om en massa gamla tankar väcktes i mig. Jag menar, hur många gånger har jag inte drömt om Peggy sedan jag gick med i laget? Men jag har aldrig vågat göra någonting och egentligen är det ju bra, annars skulle jag kanske inte kunnat vara tillsammans med Sarah, men Peggy var mitt första crush och bara tanken på att Scorpius skulle vara med henne, nej, det skulle blivit jobbigt. Jobbigt och generande.
- Jag antar att du inte tänker berätta för mig, säger Sarah.
- Nej, säger jag och ger hennes en snabb kyss.
Hon fnyser men ler. Sarah plockar upp ett papper ifrån en av sina böcker och börjar läsa det. Hon ser nedstämd ut.
- Vad är det för något? undrar jag.
- Ett brev från mina vänner i Frankrike. De saknar mig, svarar hon.
Jag nickar.
- Jag skulle också sakna dig om det var ett litet hav mellan oss, säger jag.
Det får Sarah att le lite men jag kan fortfarande se hur ledsen hon verkar. Jag stänger igen min skolbok. Det får räcka med läxläsning för idag. Dessutom tror jag inte att Sarah är på humör längre.
- Ska vi gå och göra någonting annat? undrar jag.
Sarah tittar ursäktande på mig.
- Jag har lovat att jag ska möta James, säger hon.
- När tänker du berätta vad det är ni håller på med? undrar jag och suckar.
- Det får du prata med din bror om. Men du behöver inte vara orolig. Jag har bara dig i mina tankar, säger Sarah.
Vi kysser varandra och sen skyndar hon iväg. Jag tittar efter henne. Ser hur det svarta håret ligger i vågor på hennes rygg. Det rör sig i takt med hennes höftrörelser. Rörelser som bildas när hon går iväg från mig för att träffa min storebror.

Rose
Första gången på länge som vi har stått öga mot öga och jag håller en annan kille i handen. Det måste ha gjort ont. Jag kände det i alla fall. Precis som jag kände kylan i hans ”ursäkta”.
- Jag antar att du har någonting att berätta för mig, säger Albus.
Jag suckar. Hur hittade han mig? Jag sitter i hörnet av biblioteket. Längst ner i den avskilda avdelningen.
- Det är ingen stor grej Al, säger jag.
- Ingen stor grej? Rose, du har en ny kille. Jag trodde att vi berättade saker för varandra, säger Albus och sätter sig ner på stolen på andra sidan bordet.
-Ja, men det här är skillnad. Scorpius är din bästa vän. Om jag berättar någonting och du umgås med Scorpius, då skulle du må dåligt över att veta något utan att kunna berätta det för honom, säger jag och vänder blad.
Albus suckar och slår igen min bok.
- Hey, du kan alltid komma till mig och prata. Det spelar ingen roll vem jag är och inte är kompis med. Du kan alltid komma och prata med mig. Så, börja prata, säger han och lutar sig tillbaka med armarna i kors på bröstet.
Jag himlar med ögonen.
-Vi tog en promenad. Vi pratade. Vi kysstes. Och vi blev ihop. Det är inget mer. Adrian gillar mig och jag gillar honom, säger jag.
- Wow, du berättar med sådan inlevelse, säger Albus och hans ord dryper av sarkasm.
Det kanske är bäst att byta samtalsämne.
- Vart har du gjort av Sarah? frågar jag och slår upp min bok igen.
Min kusin får något surt över sitt ansikte. Aj då, trampade jag på en öm nerv? Jag lyfter frågande på ögonbrynen men han verkar tiga. Albus fingrar på pärmen till en av böckerna. Jag väntar otåligt.
- Hon gick för att träffa James. Låt mig säga att det inte är första gången, säger han efter en stund.
Jag kan höra hur bister hans ton är.
- James och Sarah? Tror du verkligen att James och Sarah håller på bakom ryggen på dig? undrar jag.
Albus rycker på axlarna.
- När jag konfronterade Sarah så nekade hon det och jag vill tror henne. Men alla dessa möten gör mig galen. Dessutom vägrar de berätta vad de håller på med. Det verkar som om Sarah hjälper James med någonting, säger han.
Jag tänker efter. Vad vad det Sarah och James pratade om vid matbordet för flera veckor sedan? Det var dagarna efter mitt ”lilla” misstag och jag var inte särskilt närvarande psykiskt men jag kunde höra vad de pratade om. Sarah nämnde någonting om en nobbning. James pratade om test och sedan lägger Sarah sin hand på James hand och säger ”Du har mig”. Men däremellan är det blankt. Jag kommer inte ihåg någonting.
- Tyvärr, jag har varken hört eller märkt någonting ovanligt. Är du säker på att du inte lägger för mycket energi på det hela? Jag menar, din flickvän kommer bra överens med din bror. Jag skulle se det som ett bra tecken, säger jag.
- Det är ett bra tecken ifall de kan sitta och prata vid matbordet. Det är ett dåligt tecken när de börjar umgås flera gånger på tu man hand, säger Albus och suckar.

AWSOME, AWSOME, AWSOME sa jag att det var AWSOME?

helt fantastiskt!!!

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!! FANTASTISKT, UNDERBART, LOVELY, SUPERBRA!!!!!!!!!!!