Hungergames-rollspel!

Jag snor hastigt runt när jag hör ett skrik bakom mig.
Det är killen från tolvan som snubblat. Ett leende sprids på mina läppar. Han är obeväpnad och ett lätt offer.

Så, kallar till strid då JoLizzSalemAlice...

Jag vägrade att ta in en person till i vår grupp. Vi var redan 3 stycken, att ha mer blod på samvetet klarade jag inte av. Jag sprang mot tallen och drog ut min kniv. Jag vred mig mot pojken och kastade kniven mot honom.

Jag såg att de hade upptäckt mig, jag reste mig upp och började fly, men jag kom inte långt förens jag snubblade igen.
-VÄNTA!! skrek jag med skakig röst.

Ka hörde ett kraftigt händelseförlopp inte långt ifrån honom. Ett skrik, och ljudet av en kniv som viner genom luften. Kas plan är att hålla sig så mycket som möjligt utanför närstrider så han håller sig på avstånd. Han klättrar upp för en liten kulle och ser fyra, kanske fem personer som rör sig långt under honom nära en grotta.

Jag slet åt mig en kniv och rusade efter killen.
"VÄNTA!" Ropade han. Hans röst darrade och han hade tårar i ögonen.
"Vad är det vi ska vänta på, distrikt 12?" Sa jag hånfullt.

En kniv ven genom luften och den träffade mig i handleden. Jag skrek högre en förra gången, de hade ju hitta mig! Jag kravlade mig upp på fötter och började springa. Jakten hade börjat tänkte jag medan jag försökte ignorera smärtan och drog ut kniven i farten och fortsatte springa.

((jag tror vi har kommit i otakt, ta bort mitt förra så kör vi från när du kastade kniven))

Kniven skar pojken i armen, men jag visste redan nu att vi hade gett ifrån oss för mycket ljud. Jag vände mig om och tog flickans bälte med knivar. Jag satte det runt midjan och klättrade upp i närmsta träd. Jag spanade runt på alla platser där man såg vår grotta, när jag kollade bort mot en kulle såg jag pojken. Ka tror jag att hans namn var. En fiende. Jag kollade ner på flickorna som stod lutade över pojken, som satte igång och sprang. Jag tog en kniv och kastade mot Ka på kullen.

"Snälla", viskade 12an när jag hade brottat ner honom.
Jag svarade inte. Min kniv genomborrade hans bröst redan innan han hann skrika.
BOM! Kanonskottet hade avlossats.

ALLTSÅ DET KÄNNS SÅ DUMT ATT DÖDA ER <//3 Förlåt Alice... D:

Precis när Alex hade slutat gömma sig och äntligen fått vattnet rent och fyllt vattenflaskan, hörde hon skrik och det var helt klart en jakt på gång. Nu skulle nog folket i huvudstaden, som blir roade av så hemska saker, nöjda då det inte hänt något på två dagar. Alex la kvickt flaskan i väskan, drog på sig väskan och med bågen i handen klättrade hon kvickt upp i ett träd med tjocka grenar och löv.