Rollspel från värld till värld

Richard vaknade av att några hästar gnäggade och han reste sig upp och drog på sig kläderna och sen svärdet och mötte Kahlan utanför och de gick ner till köket och Chubb gav dem lite rese proviant och de tog tacksamt i mot den och gick ut på gården för att vänta på Klaus

"Där är ni", sade Klaus och hoppade ner från tunnan med vatten som han suttit på för att vänta på dem.
"Ska vi åka?"frågade han allvarligt och tittade på den lilla saken Mokona som fortfarande verkade väldigt glad och det störde verkligen Klaus, hur kunde någon vara glad precis hela tiden?

"Klaus vill inte vara kvar här. Klaus ser ledsen ut" sa Mokona och kramade Klaus och sög sen in dem och de landade i en ny värld och Richard hjälpte Kahlan upp och såg sig omkring och såg ett gigantiskt öga en bit på ett torn och Richard duckade och drog ner de andra när en ljusstråle åkte över området
"vad är det där?" sa Kahlan
"de har med magi att göra" sa Richard och såg sig runt och undrade hur de skulle kunna ta sig där ifrån

"Jag vet var vi är", sade Klaus fashinerat. "Jag har läst böckerna om den här världen."
"Var är vi?"frågade Kahlan.
"Sagan om ringen heter böckerna i alla fall", sade Klaus och tittade ner för stupet över berget som de var. "Vi är i alla fall inte omringade för en gångs skull."
Det var allt han hann säga innan ett par fula, korta, gråa lersaker kom och omringade dem. Klaus skrattade åt deras utseende, men innan han hann göra något annat hade tre personer kommit fram och slogs mot orcherna. En var en lång alv, en dvärg och den sista såg ut att vara en precis vanlig människa.
"Vem är ni?"frågade människan misstänksamt och höjde sitt svärd mot dem då de hade dödat alla orcher.

"det sa mig ju inget" sa Richard och såg sen på personer a framför sig och reste sig upp
"Richard Rahl" sa han och la handen på svärdet och Kahlan såg allvarligt på dem
"Kahlan Amnell var vänlig sänk vapnen" sa hon och männen såg på dem men sänkte dem tillslut och Richard tog bort handen
"vi kan inte stanna här" sa den blonda killen och de började gå och Richard gillade den här världen bättre än framtids världarna i alla fall

Klaus stannade kvar och höjde sedan huvudet efter de tre männen.
"Har ni hittat ringen än?"frågade han allvarligt och alla tre stannade mitt i stegen. Människan drog svärdet en gång till och tryckte det mot Klaus hals.
"Vad vet du om det?"frågade han hårt.
"Inte mycket", sade Klaus och människan sänkte svärdet. "Du är Aragorn, eller hur?"
"Ja, Legolas och Gimli", presenterade Aragorn de två andra. "Du är?"
"Klaus", svarade han och Aragorn nickade långsamt.
"Vad gör ni här?"ville Gimli veta.

Richard såg sig runt och lärde sig omgivningen i fall de skulle behöva komma tillbaka samma väg
"genom resa bara" sa Kahlan leende
"till vart?" frågade Legolas misstänksamt
"till D'hara" sa Richard och de såg underligt på varandra men han sa inget mer
"ni två ser ut at kunna höra hemma här, fast i en trontal fast på samma gång i skogen" sa Aragon
"vi hör hemma i båda" sa Richard enkelt
"du där imot ser inte ut att höra hemma i nått av dem" sa Giml och såg på Klaus

Klaus log snett.
"Kanske, kanske inte", sade han bara och Gimli grymtade till svar.
"Retas inte med mig pojk!"sade Gimli hotande och Klaus suckade.
"Det gör jag inte", sade han menande.
"Du är underlig", sade alven allvarligt och Aragorn flinade innan han vände sig om.
"Vi måste verkligen gå", sade Aragorn och gjorde en gest mot det mullrande berget. "Följer ni med?"

Richard såg på Klaus men sa inget. Kunde han bara inte vara trevlig. Han såg på typerna
"vad ska ni göra?" frågade Richard
"v ska uppehålla Sauron" sa Aragon "vi kunde behöva fler krigare" sa han
"ja ni räddade oss så vi kan lika väl hjälpa er" sa Richard
"hon då?" sa Gimli
"jag kan ta hand om mig själv" sa Kahlan och de började gå mot berget

"Vi måste öka takten", sade Legolas och började sakta springa. Klaus var redan uppe på kullen före de andra ens hade börjat komme till högre höjder. Nedanför honom fanns en stor svart mur, flera orcher och andra onda hade samlats där.
"Hur kan du vara så där snabb?"ville Legolas veta.
"Jag är en vampyr, får jag låna ditt svärd?"frågade Klaus och sträckte fram handen. Motvilligt gav Legolas en av sina svärd i handen på honom.
"Vad är en vampyr?"frågade Gimli pustande då han kom upp på berget bredvid de andra.
"En blodsugare", sade Aragorn hårt och Klaus fnyste. "Du dricker människoblod, va?"
"Det är det blodet som gör en vampyr starkast, så ja", svarade han och tittade mot höger där en trupp från-vad han såg- var de goda kom ifrån.
"Hjälpen kommer", sade Legolas och Klaus nickade."Du ser också långt?"
"Ja", svarade Klaus kort och gjorde några röresler med svärdet för att få fram greppet. "Det här kommer bli kul."
"Kul?"sade Aragorn ironiskt. "Vi kommer dö."
Klaus skrattade.
"Ropa om du behöver hjälp", sade han och Aragorn flinade bara snett.