Rollspel med egna karaktärer

"Ja det är klart, men de måste ändå varit lättare att veta vart folk stod och det är lättare att själv veta vad man ska göra" sa min mor lätt
"Jag hade också åkt till mitt hemland, även om jag från början är här ifrån så föredra jag nog Japan" sa min far lätt och jag log mot dem
"Vad hemskt att förlora båda sina föräldrar. jag hoppas han bor hos någon som tycker om honom, jag menar hjälpte han till att döda Voldemort förtjänar han det. men hur hittade han dem? gömde inte hans familj sig?" sa ag och försökte minas allt jag läst om Potters
"Jag tror snarare ingen av lagen hade tagit i mot dig friviligt, du hade fått betla dem för att få vara med" sa jag skämtsamt och nickade sedan "Det är jätte kul, fast quidditchförbundet är inte så glada, de ansr det slöseri med bra virke" sa jag lätt

Far och mor nickade mot dem och mor vände sig mot Cara.
- Deras bästa vän förrådde dem, min släkting Sirius Black.
Det hade jag aldrig trott om honom, han verkade helt okej, sa min mor sorgset.
- Fy vad hemskt och han ska vara min släkting, sa jag och skakade på huvudet.
- Får väll betala dem då, pengar har vi gått om, sa jag flinande och skrattade lätt.
- Kan förstå att de inte gillar det men kul är det, sa jag och Hanna kom och dukade av.
Efter ett tag kom hon tillbaka med en gräddtårta.
- Ååå Hanna den är underbar, sa jag leende till henne.
- Jag tänkte att ni skulle fira att ni börjar på Hogwarts, sa Hanna leende och neg.
- Tack ska du ha Hanna, sa jag glatt och hon gick och vi tog för oss av tårtan.

jag bara stirrade på dem
"Han gjorde vad? hur kan man förråda sina bästa vänner? de är ju helt fel" sa jag lite argt och försökte föreställa mig att nån av mina vänner förråde mig me det gick inte.
"Cara du vet att folk förråder varandra jämt, dt är lika dant i Japan" sa min mor allvarligt
"Ja men jag gillar väll det ine för det. det är som om Draco-san eller Roxanne-san skulle förråda mig, de skulle ju inte vara rätt. man kan inte bara göra så" sa jag argt och min far la en lugnande hand på mn axel "Förlåt" sa jag och sänte blicken
"Ja du lär nog få betala dem" sa min far retsamt till Roxanne och jag höjde bicken
"Det är riktigt roligt och jag tror de gör det nu förtiden bara för att reta folk" skrattade jag och såg sedan på tårtan "Den ser utsökt ut" sa jag och väntade på att någon skulle börja ta

- Jag håller med dig Cara, det är hemskt, men han sitter väll i Azkaban nu?, sa jag undrande och min mor nickade.
- Tillsammans med sin kusin Bellatrix, de är syslingar till oss, sa mamma och såg lite sorgsen ut.
- Sånna trevliga släktingar vi har, sa jag ironiskt och började servera tårtan till dem.
- Vilken sida står ni på?, sa far nyfiket till dem.

"Du verkar fått en underbar släkt" skrattade jag "Men Draco är trevlig och hans föräldrar med. men har inte Bella och Narcissa-san en syster till?" frågade jag och såg på Alice och tog sen i mot en tårtbit som jag böjade äta på och tittade på mina föräldras
"Ingens sida kriget angår inte oss. vi har ett eget krig att utkämpa. och verken en galen man med strävan efter världsmakt eller en 11-årig pojke som inte ä torrbakom öronen verkar särskit lokande att följa" sa min far lätt
"Ja för Voldemort försvann väll aldrig? har någon tänkt på vad som kan hända i fall han kommer tillbaka?" sa min mor allvarligt och såg sen på mig "I så fall är vi tryggare i Japan"
"Då kan jag ju nästan hoppas han kommer tillbaka" sa jag skämtsamt och såg sedan på husets invånare "Vilken sida står ni på?"

- Jo alldeles rätt, sa min mor leende mot Cara.
- Nej, det är det man inte vet vissa tror att han dog men andra tror att han bara försvann men försöker åter komma till livet och ta över makten, sa mor allvarligt.
- Ja, kommer han tillbaka får väll vi fara till Australien eller ställa oss på den sidan vi gillar bäst, sa far och nickade.
- Ja, vi står inte på någon sida, förra gången försvarade vi Australien om någon skulle anfalla.
Så vi får väll se antingen någon av sidorna eller försvara Japan, sa far min lätt.
- Det ska bli kul att träffa honom och se hur Harry är, sa jag glatt.
- Ja, ni kan vara glad att ni hamnar i hanns årskurs, det kommer säkert att bli trevligt, sa min mor leende.

"Jag hade för mig det, men de pratar inte med henne va?" sa jag lite nyfiket och nickade sedan
"Han verkar vara en lurig typ" sa min mor eftertänksamt och vi nickade sedan mot dem andra
"Det kan vara skönt att hålla sig utanför kriget och ha ett annat hem att återvända till och vi får väll heltenkelt hjälpa varandra om det blir ett krig. det är svårare att anfalla två länder samtidgt" sa min far allvarligt
"Ja han måste vara en duktig trollkarl o han besegrar Voldemort. jag hoppas han är trevlig" sa jag leende och nickade sedan
"Men tänk på att han säkert vill vara som en vanlig pojke så försök att inte överdriva has berömelse" sa min mor allvarligt
"nej jag vet hur jobbigt det är" sa jag leende

- Nej, inte så vitt jag vet men vi har som sagt inte umgåtts med Malfoys så mycket, sa mor lätt.
- Absolut, vi sammarbetar två länder ihop kommer säkert att bli bra, sa far allvarligt men log.
- Ja han måste vara hemskt mäktig han var ju bara en bäbis, sa jag och nickade.
- Nej, han har säkert nog av berömmelse som det ör och jag förstår honom.
Jag är glad att komma till Hogwarts det är nog inte så många som känner till mig där, sa jag leende.

"Nej jag vet det, jag visste inte ens att Draco-san var släkt med er. fast han säger inte så mycket om sin släkt alls" sa jag lätt och såg sen på de vuxna
"De låter som en bra överrenskommelse. vi vill ju inte se våra länder i händerna på någon annan" sa min mor allvarligt och jag suckade lite, måste de prata poletik och krig? jag log mot Roxanne
"Ja eller hur, det är lite orättvist för om han är så skicklig som bebis hur mycket kan han inte nu då? och jag håller med dig det är skönt att komma till en plats där ingen vet vem du är och fjäskar eller försöker döda än" sa jag lätt

( Vet du en sak? sysling är samma sak som kusin, så då är Alice kusin med Narcissa, Bella och Sirius. Så då blir Roxanne och Draco välldigt nära släkt XD )

- Vi får väll plugga ordentligt så vi slår honom, sa jag flinande och nickade.
- Det är därför jag gillar att vi inte bor i Australien längre, sa jag glatt och gäspade.
- Verkar som om det börjar bli kväll, sa pappa leende och jag suckade trött åt honom.
- Visst blir det skönt att bestämma själv, när vi kommer till Hogwarts, sa jag flinande till Cara.