När folk blev stora och Voldemort vann.

"Mmm" sa jag och sträckte på mig. Jag vände på mig i soffan och slöt ögonen och hoppades på att nån skulle komma och hämta oss snart, ville inte vara här.

Jag stirrade upp i taket och undrade om min far var påväg och fick snart svar på den frågan när larmet gick, ja antingen var det han eller någon annan som helt plötsligt hade bestämt sig för att bryta sig in här

"Jädrar vad larmet skränar." sa jag ochsatte mig upp och såg på Cara."Vem tror du att det kan vara?" sa jag undrende.

"Ja du kan inte komma in obemärkt här" sa jag enkelt och log lite "jag hoppas det är min far, men jag vet inte. men jag antar att vi snart får reda på det" sa jag enkelt

"Nej,märker det, säg vart kan man komma in obemärkt nuförtiden? Bill har satt larm på både snäckstugan och kråkboet." log jag och nickade.

"Ja men klandrar du dem? vi har larm hemma med" sa jag och dörren öppnades och en man kom och tog tag i oss och jag undrade vart vi var på väg

"Nej absolut inte, ska skaffa de hem till oss med och till Vilmas hus" sa jag och följde surt efter jag gillade inte att bli släpad hit och dit mot min vilja.

jag nickade och såg att vi kom in till Jagangs kontor och min far var där med Bella, Sev och Yaxley och Jagang såg allt annat än glad ut
"Jag har henne inte" sa han bara och min far såg ut att vilja slita honom i stycken

Wow, vilken räddningskår, tänkte jag och såg på dem. Jag tänkte skrika något men märkte att han åter hade tystnat mig och inte kunde jag röra mig heller.

"Jag kan se dem båda två, de står bakom dig" sa min far kallt och jag log och var glad över att han kunde den magin han kunde, Jagang reste sig långsamt upp och log
"Jaså, men då får du väll komma och ta dem" sa han elakt