När folk blev stora och Voldemort vann.

Voldemort svor ilsket och drog tag i den närmsta dödsätarns arm och satte staven mot märket. Det blev svart och Voldemort nickade. "Kunde just tro det" var det ända han sa.

Jag såg på pjäserna
"shackmatt" sa hon till Jagang som först såg ilske på henne men sen log
"så du besegrade mig fröken Riddle" sa han leende och jag rörde inte en min
"ja det ser så ut" sa jag bara och undrade hur han visste mitt efternamn
"nej nu måste jag åtegår till mitt, och det betyder att jag tyvärr måste låsa in dig" sa han och en av hans män kom och tog med mig till rummet som faktiskt var väldigt fint men det gjorde mig det samma, jag var ändå inlåst

Han såg på mig, Neville och Ty. "Det är bäst att ni åker, kommer ni inte tillbaka försen imorgon, så sänder jag ut dödsätare efter er, jag vill ha Cara tillbaka´." sa han coh visade oss vägen och vi transfererade oss utanför ett stort hus.

Jag såg på det lilla rummet och sedan på sängen och bestämde mig för att sova, det var lika bra, jag kom ju ändå inte här ifrån då kunde jag lika väl ta igen den sömnen jag förlorat för att Draco var en idiot

"Så ska vi bara gå in eller?" saTy och jag ryckte på axlarna.
"Har inte den blekaste aning, men vi lär ju bli upptäckta hur vi än gör." sa jag och knackade på grinden.

Jag hörde ett larm gå i huset och öppnade ögone, ja inte konstigt att de upptäckte mig och Draco, du kan inte undvika att höra larmet. jag suckade lite och reste mig upp igen och såg när dörren öppnades och Jagang kom in
"Verkar som vi har besök min sköna" sa han leende
"Ja det verkar som din posetion inte är hemlig längre" sa jag bara men han log fortfarande som om han inte hade några bekymemr alls

Det höga larmet var irreterande högt, bara för att man vänligt knackar på, tänkte jag tyst medans vi blev införda i nått slags kontor för att vänta på någon.
"Vart är vi och vem ska vi möta?" sa Ty nervöst och jag ryckte på axlarna.
"Inte vet jag, Voldemort verkade ju inte behaga tala om det." sa jag och slog mig ner i en fotölj medans vi väntade.

"Nå vad säger du skall vi möta dina vänner" sa Jagang och tog tag i henne, han satte på henne ett armband och log sedan elakt och jag gick förbi en spegel och såg att jag var osynlig och såg argt på honom men han verkade ytterst glad och jag försökte få av det
"Det kommer inte funka, bara jag kan ta av det" sa han och vi gick in på kontoret och jag såg på mina vänner och sen argt på Jagang, jag ville inte vara osynlig och inte fast här helelr

Jag ställde mig upp och såg på mannen som kom in.
"Goddag." sa jag leende och såg på honom.
"Vårt ärende vet du säkert redan, och vi kommer inte att få tillbaks Cara eller hur?" sa jag trött och såg på honom. Jag gillade inte honom, han verkade allt för slug och inte som de vanliga idioterna som brukade göra sådant. Han verkade smart och mer elelr mindre proffesionell i det stora hela.

Jag hade lust att gå fram till Laura och de andra och bara gå med dem men något hindrade mig och jag såg på Jagang som bara log
"Jag vet inte vem Cara är? men jag har två andra som ni kan få ta, de är säkert era vänner" sa Jagang leende