Children of Us [SV] [PG]

Snart kanske Någon till kommentar kan jag väl få

Jomen visst kan du få det!
SuperMegaFoxxyAwesomeHot säger jag bara!

Gud vad jag saknat denna ff! ♥

shit! skit bra ju!!

Aww! Så ska det låta

Nu börjar det spännade i den här historien!
Och det blir ett tidshopp till Alexis sjunde år på Hogwarts.

----

Kapitel 17
Animagical transformation
1 och 2 September 1997

Ett tjut ljud högt från tågets pipa och det började rulla med sitt tuffande ljud och röken som puffade ur loket. Alexis satt och kollade ut genom fönstret från tåget, regnet föll från himlen. Det var nu för sista gången hon satt på Hogwarts expressen till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Hon skulle börja sjunde och sista året, hon skulle ta sin FUTT- examen i hennes noga valda ämnen. Alexis liv hade förändrats en aning dem sen sommarn för två år sedan då henne pappa hur konstigt det än låter dött i en hjärtattack. Hennes bror Adrian var som vanligt alltid retsam och henne kusin lika så. Fast Draco hade blivit överdrivet mallig eftersom hans pappa tagit på sig rollen som ledare efter mörkrets herres död. Det gav Draco status och det var han aldrig sen att på berätta göra klart för folk. Alexis fick nu i stället leva under sin morbror terror, men ormrösterna hade nästan försvunnit.

”Alexis, här sitter du” hördes en välbekant röst.
”Hej, Mandy, kom in och sätt dig” sa Alexis och log milt.
”Tack, jo du vet vi prefekter måste ju göra vår plikt du vet och som översteprefekt måste jag ju berätta för alla nya vad som gäller” sa Mandy glatt. Alexis nickade bara smått från varandra när en annan välbekant röst hördes.
”Nämen tjejer, tjena morrs” det var så klart deras vän Terry som gjorde entré i den lilla kupén.
”Hej, Terry” sa Alexis med ett vänligt leende. Mandy strålade i hela ansiktet mot Terry och Terry log tillbaka mot henne och gick fram och kysste henne mjukt. Alexis kollade bort mot fönstret. Hon kunde inte klandra dem, de hade varit kära i varandra hela tiden men inte riktigt våga förens för tre år sedan. Alexis saknade Fred, det var ännu ett år på Hogwarts utan honom. Hennes älskade Fred hade slutat skolan och jobbade nu med sin tvilling i deras egen liten skämtbutik i Diagongränden.

När de några timmar senare anlände till Hogwarts så var det den traditionella sorteringsceremonin och festen. Alexis satte sig med Mandy och Terry vid Ravenclawbordet. Rektorn höll sitt tal i slutet av festen och sedan skulle alla eleverna till sina sovsalar redan dagen efter börja lektionerna. Speciellt för de äldre klasserna. Alexis gick med snabba steg iväg mot Ravenclawssällskapsrum när hon blev stoppade av att någon la en hand på hennes axel och hon vände sig om i alla hast för att se vem det var.
”Hejsan syster” sa Adrian med en kylig röst mot henne. Adrian hade lagt sin hand på hennes axel och bakom honom stod Slytherin gänget.
”Hej” sa Alexis känslolöst och mer en aning irriterad och höjde på ena ögonbrynet.
”Hade inte vi kommit överens om att du skulle låta mig vara” fortsatte Alexis surt.
”Hahahhaa, vem har sagt någonting sådant?” sa Adrian stöddigt.
Alexis suckade fräste lite åt honom och förvandlade sig själv framför ögonen på dem till en orm och slingrade sig i ensamhet bort där ifrån.

Morgonen efteråt råkade Alexis försova sig så hon fick riktigt brottom när hon skulle upp. Hon fick dra på sig skoluniformen och sätta upp håret i en rufsig tofs. Sen satte hon fart ner till stora salen och med andan i halsen satte hon sig ner bredvid Mandy vid bordet.
”Varför väckte du mig inte?” sa hon lite fundersamt.
”Förlåt, men jag hade så mycket annat och gick upp så tidigt, trodde du ville sova” sa Mandy och Alexis bara nickade och tog ett tugga av en macka.
”Har vi fått schemat än?” undrade Alexis sedan. Terry som satt mittemot henne nickade.
”Ja, vi ska ha förvandlingskonst nu på morgonen”
”Ah, okej, jag får hämta mitt schema hos Flitwick sedan” suckade Alexis.
”Ska vi gå då” föreslog Mandy och vännerna nickade. De skyndade sig iväg till sällskapsrummet och sedan in i sovsalarna för att hämta sina böcker innan de möttes igen och satte fart mot lektionen. Professor McGonagall var inte nådig om man var sen.

När de väl kommit in i salen och satt sig ner anlände professorn och lektionen skulle starta.
”Okej, elever i år 7, det här året kommer utan tvekan vara ert tuffaste år, tyckte ni förra året var tufft det blir minst lika tufft i år om inte tuffare” började professor och gick runt i salen.
”Jag förväntar mig att ni alla tar era studier väldigt seriös för eran FUTT- examen kommer i vår och det kommer att vara utmanade och krävande tester. Jag ska försöka lära er allt ni måste veta inom förvandlingskonst för att ni ska klara er genom proven MEN det kräver fullständigt fokus även från er sida om ni vill lyckas” sa Professorn och stod återigen i vid lärarbordet i hennes klassrum.
”Så dagens lektion ska handla om animagusar, är det någon som vet var det är för något?” sa Professor McGonagall och kollade ut över klassen med förväntningar. Alexis räckte upp handen samtidigt som Hermione Granger från Gryffindor och såg mot professorn.
”Ja, miss Dolder” sa professorn och log milt mot henne.
”En Animagus är en trollkarl eller häxa om självvalt kan förvandlas till ett djur, till skillnad från varulvar som själva inte kan välja utan tvingas transformeras” sa Alexis lugnt.
”Mycket riktigt, animagisk förvandling är när en häxa eller trollkarl självmant förvandlar sig till ett speciellt djur när dem själv behagar” förklarade professorn.
”Det finns vis avancerad magi som gör att man blir en animagus men man kan inte födas till det eller välja vilket djur man ska ta skepnad av. Djuret man blir speglar ens inre och sannaste personlighet och om man vill bli och blir en animagus då måste man registrera sig hos ministeriet och det finns ungefär 7st registrerade animagusar idag, men säker flertalet som inte är registrerade” berättade professorn. Alexis kollade ner i boken och funderade på hur hon blivit animagus, för visst var det hon var? Hade hennes pappa förvandlat henne till det eller var det ormarna som valt henne?
”Jag vill att ni läser sidorna om animagisk förvandling i boken och senare när vi jobbat klart om animagisk förvandling ska vi gå igenom metamorfmagus vilket är en medfödd gåva” sa Professorn och förvandlade sig själv till en randig katt med mörka ögon som gick ut ur rummet. Många av eleverna applåderade åt och Alexis suckade bara lite.
”Vad är det Alexis?” undrade Mandy som såg på sin vän.
”Nej, det är inget” försäkrade Alexis.
”Men Alexis kom igen, jag ser att det är något” sa Mandy och såg strängt på sin vän. Alexis suckade och såg osäkert på sin vän. Eleverna hade redan börjat lämna rummet men Alexis såg på Mandy och sedan förvandlade hon sig själv till den orm hon var och slingade iväg. Mandy häpnade och eleverna skrek till när de såg ormen som slingade sig genom klassrummet. De kollade bak till där Alexis suttit men där stod bara Mandy kvar.

Åh MEEEEEEER

awezume!

^
Jag kan bara säga Du-Skriver-JätteBRAAAAAAAAAAA!!!!!!!!

Braaa! xD Mer! ^^

SuperMegaFoxxyAwesomeHot! 8D