The cold in our bodies [PRS]

Alice hade suttit tyst vid kuskens sida och hållit i sin korg medan de for hemmåt.
När hon kommit ner från vagnnen såg hon på Ivan och gick sedan efter Edgar. Hon hade inte hört va de talat om men hon hade kännt deras blickar.
Försiktigt tog hon sig ner och såg sig om.
"Olivia?" Frågade hon.

Inne i det stora köket hjälpte tjänstefolket att förbereda inför middagen till vampyrerna. Det var alltid en storslagen middag. God nog åt en greve. Alltid det finaste av råvaror och maträtter. Och den goda drycken.
Olivia kärnade ur dadlar när hon hörde Alice röst. Hon satte ner dadeln på skärbrädan och tvättade händerna för att sedan torka sig på förklädet sitt. "Alice! Du är tillbaka! Hur har du haft det?" Hon skyndade sig till henne.

"Jag mår utmärkt. Tack för lånet av klänningen och korgen. Maten var utsökt och jag har nog gjort ett bra jobb. Jag har lite saker jag ska lägga in på mitt rum och jjag byter om. Sen kommer jag och hjälper till." Sa hon gäspade stort. Hon såg trött ut och såg sedan sig om.

"Javisst. Det finns en del att göra. Greven har gäster i slottet ikväll. Andra än Rion och Leo." Olivia drog på läpparna i ett leende. Det var alltid trevligt när de fick göra till sig extra så att Ivan kunde roa och mätta sina gäster.
"Byt om och sedan får du koka upp potatisen.", sa Olivia och återgick till att kärna ur dadlarna.

Hon såg på Olivia med ett svagt leende.
"Skulle du kunna hjälpa mig med att snöra upp den? Jag kan inte nå snörningen." Hon såg på henne och log nu mjukt.
"Gäster?"

"Oh!" Olivia skrattade. Hon hade inte tänkt på snörningen. Hon gjorde samma sak igen- tvättade händerna och torkade sig på förklädet. Hon gick före henne till Alices rum. "Ja, det är gäster som verkar ha rest en lång väg. Med packning. Verkar som att de stannar ett tag." Olivia fnittrade. Det hände inte ofta att det kom över gäster. Men då och då.

Hon såg på henne och gick in i sitt rum och lade ner korgen och flyttade på sitt hår.
"Jasså?" Sa hon med en låg stämma och log sedan.
"Då vet jag. Hoppas man är här hela tiden. I köket"

"Vi måste nog hjälpas åt att servera all den här maten vi har förberett. Men annars så ska det nog vara lugnt. Vi får ju resterna av maten, så middag finns." Olivia log litet åt det. Det var inte bara slit i onödan alltså.
"Jag lät stryka dina arbetskläder. Jag hoppas att det okej. De var så skrynkliga." Hon nickade mot stolen där hon prydligt lagt de vikta kläderna.
"Byt om, och sedan kommer du och hjälper till i köket, okej?" Olivia strök Alices arm och bytte en vänlig blick med henne innan han vände sig om och försvann tillbaka till köket.

"Det är okej. Jag kan verkligen vila huvudet..." Hon skrattade och nickade. Drog av sig klänningen och vek ihop den innan hon drog på sig arbetskläderna och satte upp håret med ett annat band. Sedan kom hon ut från rummet och gick till Olivia.
"Såå?" Hon log ömt och såg nyfiket på all mat. Hon började bli hungrig och hon såg nu på Olivia.