Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Varning för väldigt mycket sexprat i början av kapitlet!
_________________________________________________

Kapitel 29 - Scorpius

Scorpius låg under sitt täcke med Albus bredvid sig. Quidditchmatchen verkade ännu inte ha slutat eftersom ingen av de andra var tillbaka än. Lika bra det, tyckte Scorpius vid ett sånt här tillfälle.
"Tänk om allt kunde vara såhär fridfullt dygnet runt", sa Albus. "Bara du och jag som nu."
"Ja. Tänk", sa Scorpius och vred på sig för att ligga vänd mot Albus, men kände då en smärta som skjöt honom i änden, och kunde därmed inte hejda sig från att flämta till.
"Hur är det?" sa Albus bekymrat.
"Dagen-efter-smärta, som man brukar säga. Eller stunden efter vid detta tillfälle."
"Förlåt."
"Va? Nej då, känn ingen skuld. Det ska tydligen vara vanligt att känna såhär efteråt, vad jag har läst. Speciellt efter första gången."
Albus tittade konstigt på honom en stund.
"Du påstår alltså att du har läst om analsex? Står det ens något om det i dina böcker?"
"Faktiskt så finns det massor med böcker på biblioteket som rör vid det ämnet..." sa Scorpius och blev generad av Albus blick. "...som jag har läst lite i jämna mellanrum. Det finns faktiskt mer att veta om sex än man tror-"
"Okej, tack Scorpius", flinade Albus. "Men hur var det annars då? Gjorde det ont just då?"
"Bara i början", erkände Scorpius. "Men det gick bra sen."
"Säkert?" sa Albus.
Scorpius lutade sig fram med ett leende och kysste honom.
"Det var jätteskönt", sa han och smekte hans kind med sin tumme.
Därefter vilade han sitt huvud mot Albus bröstkorg och kände sig lyckligare än någonsin. För första gången i sitt liv var han lyckligt kär på riktigt, och kärleken var besvarad. Han låg och blundade medan han kände hur Albus fingertoppar kliade honom i håret.

"Just det!" sa Scorpius och hävde sig upp på sina armbågar. "Har du berättat för dina föräldrar om oss?"
"Nej. Det har jag inte", sa Albus.
"Då gör vi det nu! Alltså, skriver till våra föräldrar", sa Scorpius och reste sig upp ur sängen och drog på sig sin morgonrock.
"Om att vi precis låg med varandra eller?" sa Albus och höjde sitt ögonbryn.
"Ja det kan du ju skriva om du vill", sa Scorpius och slängde Albus morgonrock på honom. "Men du vet nog mycket väl vad jag menar."

* * * * *

Nästa dag vid lunchen fick både Albus och Scorpius svar från sina föräldrar på breven de hade skickat. De hade tagit det oväntat bra från båda hållen. Scorpius pappa var inte alls förvånad. Han hade tydligen sett framför sig att denna dag skulle komma, men hade även tillagt Säg ingenting till farfar om det här bara. Scorpius förstod precis varför. Scorpius farfar hade länge varit petig med vilka som hade rätt att gifta sig med vem och krävde, speciellt i sin familj, att en renblodig absolut inte fick gifta sig med en mugglarfödd. Men det hade han nu kommit över och lärt sig att det inte fanns något rent eller smutsigt blod, utan bara blod. Homosexuella däremot hade aldrig existerat i hans värld, och när han väl lärde sig att det fanns blev han äcklad och klarade inte ens av att se regnbågsfärgade föremål. Och den här paraden som mugglarna hade varje år var det lika bra att hålla tyst om.

Albus föräldrar var båda förvånade över nyheten, men accepterade det. Därefter hade hans pappa skrivit Du är ju trots allt döpt efter en man som var homosexuell och förälskad i sin bäste vän, så det förvånar oss inte när vi tänker efter. Albus himlade med ögonen och flinade.
"Det har jag faktiskt aldrig tänkt på", sa Scorpius. "Dumbledore var ju homosexuell och förälskad i Grindelwald. Severus Snape tillhörde Slytherin och var förälskad i din farmor. Hans bästa vän. Känns det inte lite lustigt när man tänker så?"
"Kanske är det ett tecken på att vi tillhör varandra", sa Albus och lade armen om Scorpius.
"Dock gick det ju inte så bra för varken Snape eller Dumbledore."
"Då är det väl upp till oss att ge varandra vad de inte fick", sa Albus och närmade sig så deras näsor nästan nuddade varandra.
"Det trodde jag vi precis hade gjort", sa Scorpius.
"Jag menade inte så, ditt lilla pervo", sa Albus och pressade sina läppar mot hans.

Efter lunchen när de var påväg mot uppehållsrummet blev Albus tillkallad av en bekant röst. Pojkarna vände sig om och fick syn på ingen mindre än Max. Hon såg annorlunda ut den här gången. Hon hade inte lika mycket smink som vanligt, och hela hennes långa hår var uppsatt i en hästsvans.
"Vad?" sa Albus otåligt.
"Jag måste få prata med dig", sa hon, som om hon var på gränsen att bryta ihop.
"Om du har något att säga så säg det nu", envisades Albus.
"Annars kan jag gå mot uppehållsrummet i förväg så ses vi där sen", föreslog Scorpius.
"Är det okej för dig då?" sa Albus.
"Jadå. Vi ses sen", sa Scorpius och kysste honom innan han gick.

Så ledsen som Max såg ut tyckte inte Scorpius att det var någon idé att göra det jobbigt för henne, och lät därför henne få som hon ville. Han var ändå lite nyfiken över vad det var hon hade att säga. Tänk om hon var ledsen för att hon ville ha Albus tillbaka? Den tanken gillade inte Scorpius, och ångrade nästan nu att han gick därifrån. I och för sig så skulle nog Albus aldrig gå med på det.

Scorpius gick in i sovsalen och lät tankarna sväva omkring medan han kastade sig på sängen. Efter en stund kom Albus tillbaka. Scorpius reste sig genast upp ur sängen då han såg alldeles förtvivlad ut. Albus tittade på honom innan han gick fram och slog armarna om honom hårt och lät tårarna falla fritt.
"Åh Scorpius, du kommer hata mig i all evighet för det här", snyftade han.
"Det är klart jag inte kommer göra. Tala bara om vad som har hänt", sa Scorpius bekymrat.
Albus drog ifrån sig halvvägs och tog några andetag.
"Vill du verkligen veta?" sa han.
"Du kan berätta allt för mig", klargjorde Scorpius trots hans magknip.
"Okej", sa Albus och tog ett djupt andetag. "Max är på smällen."

JAG FATTADE VID ORDET HATAR!!! JAG ÄR SÅ JÄÄÄÄVLA SMART. Applåd.
Å fy fan va kul ändå. Hoppas det finns något magiskt sätt att göra abbort! Fluff

I KNEW IT! WOOHOOOO! JAG VISSTE ATT MAX SKULLE FÖRSTÖRA DET HÄR PÅ ETT SÄTT! *läser det sista ordet igen*
*Dunkar mitt huvud i väggen*
Du var verkligen tvungen? Why?! De skulle leva lyckliga i alla sina dagar som i sagorna men du var verkligen tvungen........gaaaaaaaaaaaaaaah!!!!!!!!!
Jag antar att Max vill ha Albus tillbaka så därför tänker hon inte göra abort!

Nämen hej nu var det ett tag sen jag skrev. Heh. Kanske borde... göra en uppdatering efter det förra slutet x)
_________________________________________

Kapitel 30 - Albus

Scorpius stirrade på Albus med uppspärrade ögon medan han långsamt lossade greppet om honom.
"Och du är helt säker på... att barnet är ditt?" sa han medan han långsamt backade.
"Ja, vad annars?!" nästan skrek Albus och fick kämpa emot sina tårar. "Du tror väl inte att hon ligger runt som en jävla slampa?"
Scorpius satte sig på sin sängkant utan ett ord.
"Men du", sa Albus och satte sig bredvid honom. "Okej. Oavsett om du vill höra eller ej så är jag skyldig dig sanningen. Max och jag hade sex den dagen vi gjorde slut. Vi båda kände för att göra det en sista gång, men så glömde vi att skydda oss."
Scorpius svarade ännu inte.
"Det var innan du och jag var tillsammans, Scorpius", fortsatte Albus och försökte få ögonkontakt. "Du vet att det bara är dig jag älskar nu-"
"Men det handlar inte bara om mig, fattar du väl?!" avbröt Scorpius. "Jag tänker på dig. Och din skolgång. Hur ska du kunna gå ut skolan med en bebis att ta hand om?"
"Jag vet inte", suckade Albus och lade sig ner.
Scorpius lade sig bredvid honom och de låg där tysta en stund.

"Tänker ni behålla barnet?" sa Scorpius efter den långa tystnaden.
"Jag vet inte. Vi hade inte riktigt någon diskussion. Hon bara talade om det och gick därifrån sen", sa Albus. "Men om hon tänker behålla det så tänker jag vara delaktig."
Scorpius vred sig så han låg vänd mot honom.
"Jag hoppas verkligen att du inser vad det är du ger dig in på", sa han i allvarlig ton.
"Vad har jag för val? Det var jag som orsakade det här. Just därför måste jag stå för det."
"Hur tror du Max ser på saken då? Alltså om hon nu skulle behålla det?"
"Eftersom hon bara sa det och sen gick iväg... Jag tror hon var rädd att jag inte skulle ta nyheten speciellt bra. Som om hon räknar med att göra det här själv. Men det tänker jag inte gå med på. Det här är mitt barn också."

* * * * *

Albus fann sig själv, samt resten av klassen, i professor Shieets klassrum.
"Välkomna till dagens lektion av... Vad är det som låter?" sa Shieet och blängde på Albus.
Albus lyssnade en stund. Plötsligt kunde han höra ljudet av en gråtande bebis. Ljudet närmade sig. När han tittade ner vid sina fötter fann han bebisen liggande på golvet. Han lyfte genast upp ungen i sin famn.
"För sista gången, Potter. Om inte du kan få tyst på din dotter ryker ytterligare tjugo poäng från Slytherin. Och Ravenclaw också för den delen!" sa Shieet strängt.
Bebisen fortsatte gråta hur mycket Albus än vaggade henne.
"Förlåt, professorn. Jag tror jag måste gå ut med henne-"
"Du går ingenstans förrän du klarat provet!"
Albus gav en rejäl suck och försökte fokusera på provet, med bebisen i ena handen som fortfarande skrek.
"Ssschh!" fick han upprepa flera gånger, men bebisen var ännu inte tyst.

Albus vaknade och satte sig hastigt upp andfådd. Scorpius, som hade sovit i hans säng, satte sig också upp.
"Hur är det, Albus?" sa han och lade handen på hans rygg.
"Det går inte", flåsade Albus. "Jag kan inte göra det. Jag kommer göra fel. Det kommer inte funka."
Ingen förklaring behövdes för att få Scorpius att förstå.
"Men vännen", sa han lugnande och kramade om honom. "Det kommer ordna sig. Vi hinner prata igenom det här."
"Nio månader kommer gå för fort. Jag bara önskar att jag kunde pausa tiden."
"Såja", sa Scorpius och strök hans hår.
"En del av mig vill behålla barnet. Jag är bara så rädd att nånting kommer gå fel."
"Först och främst så måste du prata med Max om det här."
"Jag ska. Jag ska göra det idag om jag får tag i henne."
"Vill du att jag är med dig då?"
Albus skakade på huvudet.
"Det är nog bäst om hon och jag får prata ensamma om det. Hon vet ju inte ens om att du vet."

Det var allt Albus kunde tänka på den morgonen. Ville Max behålla barnet? Vad skulle hon tycka om att Albus ville vara en del av det hela? Och vart skulle barnet vara medan han går klart skolan? Men mest av allt; vad skulle hans föräldrar säga?

Det här blir bara mer komplicerat...

Vet inte om jag sagt det 100 gånger förut men WOOOOW vad du kan skriva bra!

Du är så bra på att skriva :O

Jättebra skrivet!

Alva Weasley Bellatrix05 Gabrielle Weasley Lupin Tack så mycket!♥

Akatsuki

_______________________________________

Kapitel 31 - Scorpius

Albus och Scorpius satt vid Slytherinbordet under lunchen. Vid Gryffindorbordet kunde de se Max som satt och pratade glatt och livligt med sina kompisar.
"Jag tror inte de vet något", sa Albus tyst. "Hennes leende är inte äkta."
"Hur kan du vara så säker på det?" sa Scorpius.
"Jag kan läsa av det. Det är som att hon spelar glad så att ingen ska misstänka något. Inte ens jag vill föreställa mig hur de skulle ta det."
Scorpius tog en titt på henne igen. Hon reste sig upp och var påväg ut ensam.
"Hon går nu", sa Scorpius. "Du kanske borde följa efter henne?"
Albus tog ett djupt andetag.
"Självklart. Vi ses sen", sa han och reste sig upp.
Han gav Scorpius en enkel kyss innan han gick.

Scorpius iakttog sin pojkvän som försvann ut. Efter en stund kom James och satte sig mittemot honom.
"Sitter du här alldeles ensam?" sa han.
"Albus gick alldeles nyss", förklarade Scorpius. Han var påväg att tala om vad han skulle göra men kom sedan på att det inte var någon bra idé. "Han hade ett ärende. Inför GET. Han satsar på höga betyg vet du."
James flinade.
"Albus? Satsar på höga betyg? Grabben, ni kanske är själsfränder men jag känner gott och väl min egen bror."
"Jo men det är så", sa Scorpius, desperat efter en bra ursäkt. "Efter alla varningar han fått om att bli relegerad så har han börjat anstränga sig extra hårt för att klara sig."
"Jag förstår", sa James och nickade. "Så du och Albus alltså? Gratulerar."
"Tack antar jag."
"Jag kände på mig att denna dag skulle komma. Så hur har ni det?"
"Bra antar jag. Inte så stor skillnad jämfört med hur vi alltid har varit. Ja förutom att vi pussas och allt sånt... ja du vet vad jag menar. Sen har vi ju trots allt bara varit ihop i en vecka."
"Tja. Första veckan brukar inte vara så mycket."
Eller så hinner mycket hända, tänkte Scorpius, men ville inte gå in på vad som pågick så han bestämde sig för att byta samtalsämne.
"Du ser trött ut."
"Åh. Ja du skulle bara veta. Jag har varit uppe hela kvällen och hjälpt Filch i korridorerna. Det var straffkommenderingen som Cole och jag fick."
"Det förklarar saken", sa Scorpius och blev genast påmind om Cole.
"Cole fick iallafall ta det mesta", sa James uppmuntrande. "Han fick stanna dubbelt så länge som jag. Det var allt från att damma av bokhyllor, plocka upp skräp från golvet efter andra elever och allt däremellan. Han har även fått en varning om att bli relegerad om han gör om det han utsatte dig för, och det var nära att ske på direkten."
Scorpius tittade på honom bekymrat.
"Va?"
"Han var påväg att slå Albus efter vårt möte med rektorn", förklarade James. "Som tur var lyckades jag stoppa det."
"Det var verkligen tur det", sa Scorpius då det sista han ville veta av var att Albus skulle få gå igenom samma sak som han gjorde.
"Japp. Hade han rört honom hade han förtjänat mer än att bara bli utslängd."

Efter lunchen, innan nästa lektion skulle börja, gick Scorpius mot uppehållsrummet. I vanliga fall när inte Albus var med honom brukade han gå till biblioteket, men det kände han inte för just nu. Allt han kunde tänka på var hur det skulle funka mellan han och Albus i fortsättningen.

Jag undrar vad Max tänker välja...antar behålla barnet