Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

BRA IDEE!! OCH BRA KAPITEL!

Awesome!

SUPERBRAAAAA

25. Extermibesvärjelsen

Albus och Bianca satt tysta vid köksbordet. Scorpius låg fortfarande och vilade. Roy hade gått och satt sig i soffan som hade blivit hans nya sovplats, och Lily stod i duschen.

"Sa du att TP försökte använda extermibesvärjelsen mot Scorpius?" sa Bianca.
"Ja, något sånt lät det som", sa Albus. "Hur så?"
"Jag har läst på lite om den. Jag vet precis vad den orsakar", sa Bianca och tittade ner.
Albus tittade genast upp på henne.
"Vadå?"
"Det beror på var man blir träffad. Kommer du ihåg Nina? Hon som hamnade i rullstol?" Albus nickade. "Hon blev träffad i benen. Träffar den armar eller ben blir man förlamad. Och sen Wendy. Hon fick den i magen. Det var därför hon kräktes. Får man den i magen tappar man aptiten och riskerar att svälta ihjäl. Och hjärtat är också bland det värsta... Man får ett permanent hjärtproblem och dör i förtid. Inom tio år kanske, om man har riktigt otur. Och sen huvudet..."
Bianca stoppade där och tittade ner.
"Det var det som hände med Joseph va?" gissade Albus. Bianca tittade förvånat på honom. "Jag vet vad som hände."
Bianca nickade.
"Ja. Joseph blev träffad rakt i huvudet, och är inlagd på St Mungos."
"Hur eh... Vet du hur han mår? Jag menar, kommer han bli bättre?"
Bianca skakade på huvudet.
"Han har helt tappat förståndet", sa hon med skakig röst. "Jag har velat hälsa på honom men jag är rädd att han inte kommer känna igen mig."
"Oj..." sa Albus och försökte föreställa sig hur det skulle kännas om Lily eller James en dag inte kände igen honom.
"Han bara svimmade av och när han vaknade frågade han vem jag var", fortsatte Bianca full av tårar. "Än så länge finns ingen motbesvärjelse eller botemedel för den förbannelsen, så han kommer inte bli bra."
Albus satte sig bredvid och kramade om henne.
"Inte för att jag är så bra på att ta hand om såna här situationer. Men du har ju ändå fina minnen med honom. Och han lever ännu."
"Inte som samma Joseph som jag kände."
"Nej, det förstås..."

Lily kom in klädd i morgonrock och en handduk som turban.
"Men lilla hjärtat, vad är det?" sa hon när hon såg Bianca.
"Joseph", sa Albus utan behövande förklaring för att hon skulle förstå.
Lily satte sig på andra sidan av Bianca och tog över tröstandet.
"Jag ska nog gå och titta till Scorpius", sa Albus.
"Gör det", sa Lily.

När Albus kom in i sovrummet satt Scorpius i sängen och åt sin mat.
"Vem är det som har lagat den här maten?" var det första han sa.
"Det var Bea", sa Albus och satte sig i sängen.
"Gissade det", sa Scorpius. "Mycket vegetariskt."
"Hon lagar alltid vegetariskt."
"Glöm inte bort vem du informerar det om", flinade Scorpius.
"Du har en poäng", sa Albus. "Hur mår du annars?"
"Helt okej antar jag", sa Scorpius.
Varken Albus eller Scorpius ville gå in på ämnet om tortyren, så Albus försökte fokusera på vad som var viktigast.
"Eh... Scorpius?" Scorpius tittade på honom. "Vad vet du om Temtori Paut?"
"Du... tänker på det som T- Vänta... Temtori Paut? Det är det TP står för, eller hur?"
"Exakt!" sa Albus.

Albus förklarade allt som Bianca had berättat om en Temtori Paut, och att de inte visste hur en sådan besegrades. Scorpius satt still och tänkte efter en stund.
"Hon hade läst om det, sa du?" sa han.
Albus nickade. Scorpius satt tyst en stund till.
"Jag skulle kunna kolla i mina böcker och se. Men först och främst behöver jag en dusch."
Albus flinade.
"Kan nog behövas", sa han.

Scorpius spenderade hela eftermiddagen till att läsa igenom sina böcker. Det var som att han var fastklistrad med blicken.

Det närmade sig kvällen. Scorpius satt på sängkanten med sin tionde bok i händerna. Albus hade klätt av sig och krypit ner under täcket och väntade på att Scorpius skulle göra desamma.
"Allvarligt, Scorpius. Du har suttit med det där i timmar", sa han.
"Jag ska lägga mig snart", sa Scorpius utan att vända blicken från boken.
"Nu, Scoprius", insisterade Albus och satte sig tätt bakom honom. "Du har suttit i en iskall cell de senaste dagarna! Låt mig värma dig."
"En minut bara", sa Scorpius.
Albus slet boken ifrån honom och stängde igen den, vilket fick Scorpius att reagera.
"Imorgon, Scorpius", sa Albus innan Scorpius hann öppna munnen för att tala.
"Visst", suckade Scorpius.
Albus ignorerade och kysste honom. Scorpius tvekade inte en sekund innan han kysste tillbaka. Han vred på sig så han satt i sängen helt. Därefter satte sig Albus i hans knä med benen på varsin sida, och höll armarna runt hans hals.
"Gud vad jag har saknat det här", viskade Albus mellan kyssarna. "...att vara såhär nära dig."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nästa kapitel kommer förhoppningsvis under nästa vecka. Ska till gotland nästa måndag så kommer inte vara så aktiv då

Super!

Stackar Bea och Joseph!
Ha så kul i Gotland!

BRA
Har det kul på gotland!

Super!!

Super❤

26. Den efterlysta faktan

Albus vaknade upp andfått mitt i natten efter en mardröm.
"Albus!" sa Scorpius och satte sig upp han också och kramade om honom. "Ingen fara, Albus. Jag är här."
Albus kramade om honom hårt.
"Jag trodde allt var en dröm. Att du fortfarande var borta", sa Albus.
Scorpius kysste honom på huvudet innan de lade sig igen.

När Albus vaknade nästa morgon låg inte Scorpius där, men Albus kände ingen rädsla eller oro alls. Han visste att Scorpius hade gått upp i förväg. Det var precis som vanligt igen. Han drog på sig några enkla kläder och gick ner till köket där de andra var.
"Godmorgon, slöfock", sa Lily.
"Klockan är väl bara tio?" sa Albus med sin sömniga röst.
"Den är faktiskt tio i ett", rättade Bianca.
"Sak samma", sa Albus och satte sig bredvid Scorpius och lade sin ena hand på hans lår. "Är du okej?"
"Jadå", sa Scorpius och log.
Albus kysste honom mjukt på kinden.
"Har du läst något mer?" frågade han.
"Inte än, men jag tänkte göra det snart", sa Scorpius.

* * * * *

Scorpius återgick till jakten efter information, medan Albus tog en titt i vardagsrummet, som nu var Roys rum.
"Sov du bra här inatt?" sa Albus till Roy.
"Jadå", sa Roy. "Förlåt om jag lät lite snäsig igår. Jag borde ha fattat vad du och Scorpius gick igenom."
"Du var inte ens där", påpekade Albus och satte sig ner bredvid honom. "Men jag förlåter dig."
"Du vet, Lily kanske har rätt. Jag är feg. Det kanske var ett misstag att jag sorterades i Gryffindor."
"Alla har ett tecken för sitt elevhem", sa Albus. "Kolla på mig till exempel. Harry Potters son som blev en Slytherin. Rena katastrofen tyckte många. Och jag kände alltid att jag hade modet som en Gryffindor. Men tillsist insåg jag att det kanske fanns lite Slytherin i mig ändå."
"Albus!" hörde han Scorpius ropa innan Roy hann svara.

Albus rusade upp mot sovrummet där Scorpius stod och höll i sin vidöppna bok.
"Här har vi det!" sa han. "Hör här; Temtori Paut, som titeln säger. Den första Temtori Pauten upptäcktes på 1800-talet av trollkarlen Nour Newton. Den tillverkas automatiskt när trollkarlar och häxor reser för mycket i tiden. Den kastas mellan alternativa tidslinjer, och förvirras när man "leker" för mycket. Tillslut fastnar den i nutiden som en liten fläck, växer och blir starkare ju mer tiden går. Så fort Temtori Pauten har utvecklats tar den skepnad av personer från andra tidslinjer, desperat av själ till att ta över världen. En Temtori Paut kan inte tänka, utan bara kommunicera med sina skepnader-"
"Det var därför den pratade med sig själv!" avbröt Albus. Scorpius blängde otåligt på honom. "Förlåt. Fortsätt."
"Den kan utföra kraftfulla förbannelser, mest känd som den enda varelsen som kan utföra extermibesvärjelsen, som än så länge inget botemedel finns upphittat. Transport sker genom små virvlar, men befinner sig helst under mark. Dödliga och kraftfulla tornados kan utföras, och det som förgörs kan ej återställas med magi. Kan till och med besegra Temtori Pauten själv. JAG HAR DET!"
Albus ville nästan hoppa av glädje.
"Så vad väntar vi på? Vi bygger upp en plan! Bea! Lily! Roy!" ropade Albus.