Marodörerna på Hogwarts [SV]

Bra kapitel

åhhhh så jävla bra, alltså, sjuuukt! sickness overload, blir helt pirrig och glad och vill nästan skrika när jag läser om James och Lily

Neej! På något sätt har jag slutat bevaka tråden...
Nu ska jag läsa igenom allt!

*bevakar igen*

Kan inte sluta läsa den.

Super bra!

I'M BACK!
Hej alla ni underbara fina och tack till 1000 för alla fantastiska underbara kommentarer ni lämnat! Det har varit fantastiskt att läsa dem när jag kämpat med flytt och allt som hör därtill. Lite ljusglimtar när det känts sådär extra jobbigt. Så TACKTACKTACK för det!!

Nu har ni väntat tålmodigt och idag kan jag äntligen lägga upp nästa del! Jag har lyckats packa upp och komma i ordning nu och fått kopplat datorn till nätverket så nu är det lite enklare haha.

Nästa del är lite kort och händelselös, egentligen mest en mellandel inför nästa kapitel, men hoppas ni klarar det ändå!


Kap. 24 - Morgon

Nästa morgon vaknade hon ovanligt tidigt och kände sig obehaglig till mods. Hon brukade vanligtvis sova längre än så här men någonting hade stört henne. Hon föste det mörka håret ur ögonen och stirrade upp i taket medan hon ansträngde sig för att komma på vad det var hon hade drömt. Helt blankt. Men den obehagliga känslan vägrade att ge med sig. Med en suck satte hon sig upp och drog undan förhängena som omringade hennes säng. Synen av Lilys tomma säng fick henne att le. Då hade hon väl löst det med James på en gång. Något positivt i all den här röran med Severus. Tanken på pojken från Slytherin gjorde henne med ens ilsken, vilket tvingade bort känslan av obehag. Severus var trubbel. Må hända att hon inte tyckte lika illa om honom som Sirius, det hade gjort det svårt att vara Lilys vän, men hon förstod faktiskt inte vad Lily hade sett i honom. Det gjorde uppenbarligen varken James eller Sirius heller.

Hon suckade igen vid tanken på sin pojkvän. Det var så mycket med honom hon inte förstod sig på. Ibland undrade hon verkligen hur de ens fick det att fungera. Men det spelade ingen större roll egentligen Det gör det väl aldrig när man väl har blivit kär. Det var lite lustigt ändå, att de hade blivit tillsammans. Hon hade lovat sig själv att hålla sig undan från killar som honom. Flörtiga, oseriösa. Men i början av terminen hade de börjat prata mer och mer och trots att hon kämpade emot så hade han lyckats ta sig in under huden på henne och blivit kvar där. Hon hade fått se sidor av honom som hon inte lagt märke till tidigare, så som hur han under all fånig ytlighet, charm och retsamhet faktiskt var en genuint bra person. Trots att det inte alltid märktes. Han brydde sig om de människor han hade runt sig och det var fint att se. Under tiden de hade varit tillsammans hade han lyckats lära sig att läsa henne nästan kusligt bra och han fick henne alltid att känna sig trygg trots att hon ofta befann sig mitt uppe i hans galenskaper. Nu hade de snart varit tillsammans i sex månader. Tanken gjorde henne varm inombords.

Efter en blick på sitt armbandsur insåg hon att hon legat och funderat en bra stund och att det var hög tid att gå upp. Hon reste sig och tog på sig sin klädnad. Efter att ha övervägt ett ögonblick vad hon skulle göra med håret beslöt hon sig för en enkel tofs. Om hon inte satte upp det skulle det ända bara vara i vägen under dagens första lektion som var örtlära. Hon skulle precis gå fram och väcka Sarah när Lily kom inrusandes i rummet med sina tofflor i ena handen. Sarah vaknade av det plötsliga ljudet av dörren som smällde igen. Vendela såg på Lily med en retsam blick.
"Sovit gott?"
Lily rodnade lätt men log sedan
"Väldigt"
"Har du inte sovit här?", gäspade Sarah fram medan hon såg förvirrat mellan Lily som fortfarande stod alldeles innanför dörren och Vendela.
"Nej. Nej, jag sov hos James"
"Jag sade ju att det skulle lösa sig", flinade Vendela, "Men jag menade dock inte att du skulle rusa upp och väcka honom"
Lily bara fortsatte att le och gick bort mot sin koffert för att byta pjamas mot klädnad. Även Sarah reste sig och började göra sig redo och efter ett par minuter var de klara och gick ner för att äta frukost.

*

När de kom in i stora salen kunde hon inte låta bli att kolla bort mot slytherinbordet. Hon sökte med blicken längs eleverna tills hon fick syn på honom och ryckte till när hans mörka ögon mötte hennes. Han hade kollat efter henne också. Hon tyckte att han såg sorgsen ut, lika sorgsen som hon kände sig. Men hon stålsatte sig och tvingade sig själv att vända bort blicken från honom med ett knyck på huvudet. Hon tog ett djupt andetag. Det var som det var. Han hade gjort sitt val. Hon började istället söka med blicken längs med gryffindorbordet och behövde inte leta länge innan hon fick syn på den mörka rufsiga kalufs hon sökt efter. James mötte även han hennes blick och log mot henne medan han vinkade henne mot sig. Hon besvarade genast leendet och började dra med sig Vendela och Sarah mot platsen där pojkarna satt. Hon satte sig bredvid James och han kysste henne på kinden. Allt var bra.

*

Hade Lily nu kollat bort mot pojken vid slytherinbordet igen hade hon sett hur Severus blick gått från sorgsen till rejält ilsken. Full av hat. Men det var inte längre Lily han kollade på, utan James, och ingen skulle kunna misstolka uttrycket i hans ansikte. Hat. Man han visste att han hade gjort sitt val. Det hade hon med och han hade ingen rätt att klandra henne.

*

"Det är dags för Hogsmeade igen", sade Sirius. Han log mot Vendela och tryckte hennes hand, "Vill du gå med mig? Det är helgen om två veckor"
"Och faktiskt gå dit den här gången?", frågade hon och log retsamt mot honom. Hon kom mycket väl ihåg förra utflykten som blivit allt annat än lyckad. Han log tillbaka och nickade.
"Ja, jag tänkte det"
Hon skrattade lite och lade huvudet mot hans axel. Doften från hennes hår letade sig in i hans näsborrar och han sniffade lite diskret. Den godaste doften som fanns.
"Okej, visst. Det är klart att jag vill gå med dig", sade hon.
Han kysste henne på huvudet, glad över att hon fanns i hans liv. Han skulle se till att den här utflykten blev romantisk och lugn.
"Vi går väl tillsammans allihopa?", föreslog James glatt och slevade in lite äggröra till i sin redan fyllda mun.
Så gick det med den romantiska träffen, tänkte Sirius.
"Det blir jättebra", sade Vendela och log mot James.
Jaja, bara Vendela blir nöjd, fortsatte tankarna. Hon kysste honom på kinden och viskade i hans öra.
"Vi behöver ju inte vara med dem under hela utflykten."
Han log igen.

Jättebra!♥ Jag kan beskriva dig med ETT ord:
Naturbegåvad

Såhär bra är svårt att lära sig skriva, nej du måste ialafall blivit född med mycket begåvning för skriveri.
Underbart kapitel som vanligt och jag kan inte annat än att längta efter nästa♥

Åh, jisses, tack så otroligt för denna underbara kommentar!! Så glad att du gillar det jag skriver och att du skriver så fina kommentarer!

Braaaaaaa!! Du skriver fantastiskt!!!!!

Yay, glad att ha dig tillbaka, speciellt eftersom du levererade ännu ett underbart kapitel lycka till med inflyttningen!