Rollspel från värld till värld

Kahlan suckade
"klart det är. När jag föddes sa folk till mig att jag aldrig skulle kunna älska någon men jag gör. Jag minns inte em men jag gör." sa hon och Richard avslutade uppvisningen och gick fram till dem
"när jag blev mästare Rahl sa folk åt mi att jag inte kunde gifta mig för att mina föregångare inte gjort så, men jag gjorde. Folk sa åt mig att jag inte kunde sluta döda folk utan magi, men jag gjorde. Det finns hur många exempel som helst det gäller bara atta bestämma sig. Jag har massa som hatar mig för det jag gör men jag struntar i dem. Väljer de inte livet utan bara döden får de skylla sig själv. Du bestämmer själv vad du vill göra. Folk kommer alltid hata än vad man än gör" sa han bestämt och tänkte på sin bror som hatat honom. Will kom fram till dem med en kille i hans ålder
"det var fantastiskt sir" sa killen "jag är Horace"
"kalla mig Richard och med lite träning kan du också bli så bra" sa han uppmuntrande och såg på Will "kan vi låna några hästar och se oss omkring?" frågade han
"jag fixar det, jag i Tug följer med" sa han leende
"nej stanna du här med dina vänner. Jag hittar tillbaka" sa han och Will nickade och var snart tillbaka med ett par hästar och Richard och Kahlan satte upp
"ska du med eller stanna här?" sa Kahlan undrande åt Klaus

"Jag stannar, jag hittar er senare", svarade Klaus lågt och lutade sig mot väggen. Han hade mycket att tänka på, de hade ju rätt, på samma gång som de hade fel. Deras världar var så olika att de inte passade ihop, han hade inte lika lätta val som dem, på samma gång som deras val var väldigt svåra.
"Sir, är du okej?"frågade Horace. Klaus vaknade upp ur sitt tänkande och nickade. Horace tänkte just vända sig om och gå då han vände sig om igen.
"Vad?"frågade Klaus, han försökte att inte låta bestörd på rösten.
"Skulle du kunna hjälpa mig träna?"frågade han försiktigt och gjorde en gest mot svärden. Klaus tvekade en stund innan han nickade. "Har du använt ett förut?"
"Jag och min bror brukade slåss med dem", svarade Klaus och tänkte på Elijah. "Jag ska ta det försiktigt."
Horace skrattade och höjde sitt svärd.

Richard nickade och de red ut ur slottet
"vad sägs om skogen?" sa han och Kahlan nickade och de red in i den. Han tyckte det var skönt att få vara själv en stund med Kahlan även om hon inte mindes honom uppskattade hon hans sällskap
"hur blev du Imperiordens fånge?" sa hon och han log
"jag letade efter dig och när jag hörde att de tatt sig lät jag mig fångas, de visste såklart inte em jag var för då hade jag nog varit död" sa han roat
"jag undrade vad som var speciellt med dig, du dolde din identitet genom att dölja ditt ansikte" sa hon "jag märkte det första gången vi sågs. Du var som jag och planerade jämt din flykt" sa hon och han nickade och skogen tog slut
"sitsen hem?" sa hon och satte hälarna i sidan på hästen och Richard log och galopperade efter och de var snart tillbaka på slottet och hoppade av och en stallpojke kom fram
"vi tar hand om dem själva" sa Richard och de gjorde i ordning hästarna

Klaus hade i alla fall inte glömt bort sina knep efter tusen år, Horace var inte precis jättebra, men han var ändå inte dålig.
"Vart har du lärt dig det där?"ville Horace veta då han låg på marken med Klaus svärds spets mot halsen.
"Jag brukade smyga på männen som övade till krig då jag var liten", svarade Klaus och hjälpte Horace upp. "Men jag har kommit på lite själv också."
"Verkligen lärorikt", sade Horace och tittade upp mot himlen. "Jag måste gå nu!"
snabbt försvann han och Klaus lade tillbaka svärdet på sin plats innan han gick ut i byn med händerna djupt nere i fickorna.

Richard log mot Kahlan när de släppte ut hästarna och Will kom i mot dem
"er vän försvann till byn" sa han och Richard förstod att inget undgick spejarnas vetskap och han nickade
"han har nog en del att tänka på" sa Kahlan
"jag vill presentera dig för Alyse du kan nog lära henne en del" sa Will och drog med Kahlan in i slottet och Richard log och han mötte Halt
"jag är intresserad av din värld" sa han och Richard log
"jag kan tänka mig det och eftersom ni ger oss husrum kan jag berätta för dig" sa han och de började vandra ner mot skogen och en stuga Halt och Will verkade bo i och Richard berättade

Klaus gick in i skogen, han hade lust att försvinna in i sig själv ett tag. Så han tog god tid på sig för att förvandla sig till en varg, processen var som alltid väldigt smärtsam. Men han kunde behärska sig som varg, vilket de flesta andra inte kunde i hans värld.
Genom de ögonen kunde han se mycket klarare och längre, för några minuter stängde han av hjärnan för att allting skulle bli mycket lättare. Han tog sig långt ifrån byn för att inte skrämma vettet på folk eller tappa sin koncentration vid doften av blod.
Klaus förvandlade sig tillbaka till människa efter en timme, han var väldigt smutsig men han brydde sig inte då han klädde på sig sina kläder igen och började vandra längs stigarna i skogen.

"fascinerande. Så du är egentligen kung. Jag att inte så mycket över för kungligheter" sa Halt och la fötterna på bordet
"ja jag är väll det." skrattade Richard "de är inte rikigt min grej, men folket verkar nöjd" sa han
"du är okej för att vara kung" sa han och reste sig
"jag föddes inte som kung. Nej jag var vägvisare vilket jag trivs bättre med. Jag har blivit en massa saker för att andra bestämt det åt mig. Men nån måste ju ta uppdraget" sa han enkelt och Halt nickade
"nej nu ska vi på banket. Har du nått annat än det där?" frågade han och Mokona hoppade upp och spottade ut Richards kläder och han bytte om till de svarta krigstrollkarls kläderna
"du då?" frågade han
"jag är spejare och vi gör lite som vi vill" sa han roat och de gick upp mot slottet

Klaus började gå tillbaka mot slottet, han undrade över hur länge de skulle stanna eftersom han redan hade lärt sig vad han behövde från den här världen.
Då han kom tillbaka till byn hoppade han smidigt upp på en av halmtaken. Han satte sig ner där uppe för att beskåda människorna som kom och gick. Inte för att han egentligen hade så stor lust att beskåda dem, i stället lade han sig ner och tittade upp mot stjärnorna.
De flesta hade säkert gått och lagt sig redan, han själv kom knappt ihåg den tiden som han varit tvungen att sova. Men det var fortfarande något skumt med den här världen, de var alldeles för vänliga och det gjorde så att Klaus blev väldigt misstänksam.

Richard och Kahlan reste sig upp ochtackade för maten och gick upp till sina rum
"godnatt" sa han till henne och gick in till sitt rum och ställde sig vid balkongen och såg på stjärnorna och antog att de skulle fortsätta i mon. Han la sig i sängen och somnade lätt

Resten av natten låg Klaus otåligt på taket, nästan inget ljud hördes och månen lyste högt uppe den med, fullmåne, vilket betydde att det var många varulvar ute. Klaus log snett och satte sig upp då solen gick upp, tiden hade verkligen gått snabbare än vad han trott.
Kvickt hade han hoppat ner från taket och börjat gå mot slottet för att leta efter de andra.