Rollspel: Efter kriget

Ormen börjar väsa och Scorpius kryper snabbt ihop.
"Ormrädd?" Frågar Antonia glatt och Scorpius suckar irriterat.
"Nej! Inte alls!" Grälar Scorpius irriterat och försöker slappna av.
"Tyst" Väser Antonia på ormspråk och ormen tystnar genast. Scorpius ser chockad ut.
"O-ormspråk!" Stammar han och pekar rakt på Antonia.
"Ja, jag kan bara några få ord dem jag är säker på är 'släpp' och 'tyst' dem andra är jag inte lika säker på." Svarar hon kallt och Scorpius ser skrämd ut.
"Äh, kom igen Salazar Slytherin kunde det, och jag kan bara några FÅ ord!"
Scorpius tittar nyfiket på henne.
"Jasså? Kan du lära mi-"
"Scorp!! Där är du!!" Den blonda slytherinflickan kommer in i rummet. "Saknat mig?"

"Jag tror jag borde gå." sa Miranda snabbt och gick till Hufflepuffs uppehållsrum, säger lösenordet och går in.

Scorpius ler snett och tjejen ser ut som om hon sett himlen.
"Evangeline!" Säger han glatt och tjejen... som tydligen heter Evangeline sätter sig i Scorpius knä och ler ett hemskt leende, iallafall enligt Antonia.
"Och vem är hon!?" Utbrister hon sedan med rösten färgad av svartsjuka. Antonia brister ut i ett kallt skratt.
"Någon som ska gå, Adjö Scorpius." Antonia håller sig för skratt när hon går ut ur uppehållsrummet. När hon går upp stöter hon ihop med Albus.
"Oj! Förlåt... Albus???" Säger hon förvånat och tittar upp på honom.
"Antonia??" Svarar han nästan lika förvånat.
"Jaja... uhm... ses kanske." Säger Antonia och går förbi honom.

Miranda gick in och satte sig på sängen, hon tog upp fotot på sig själv och sin mamma. Hon längtade efter sin Mamma mer än någonsin just nu.

Antonia vet inte riktigt vad hon ska göra nu, inte för att hon får välja då.
"Vänta! du! Antonia! Du sa att du visste hur det kändes att bara höra om sin pappa hela tiden!" Albus tar tag i hennes arm innan hon hinner mycket längre.
"Ja och?" Hon drar ur armen hans grepp och sveper vidare.
"Ja men hur? Din pappa är väl knappast känd?" Frågar han okänsligt.
"Nej... det är han inte. Därför fattar jag bara en del av det. Hej då Albus." Svarar hon kallt och går vidare.

Efter några minuter valde Miranda att gå ut från hufflepuffs uppehållsrum, hon struntade i var hon gick, hon bara gick. Efter en stund stötte hon i hop med en flicka "Åh, Hej Antonia!"

Antonia tittar förvånat upp och ser Miranda.
"Åh hej, Miranda! Har inte sett dig på ett tag. Vad hände egentligen? Eller... har jag inget med de att göra?" Frågade Antonia försiktigt. Hon hade gått av sig sitt dåliga humör och hennes orm hade slingrat sig iväg för att, antagligen, äta upp ugglornas mat.

"Nej, det var inget. Eller, det var något, men inte längre... " Miranda kunde inte sluta tänka på Albus och försökte att inte tänka på sin mamma, men det var svårt. "Förresten, vad hände med dig, jag hörde att du pratade med Albus om din, öh, din pappa. Eller har jag inget med det att göra?" Miranda log ett snett leende

"Vet inte vem som har med det att göra, jag vet ine ens vem det är..." det sista mumlar Antonia lågt knappt hörbart. "Ja, men jag stötte på Albus förut, inget mer." Antonia lägger armarna i kors när hon tänker på mötet. Sedan suckar hon.
"Vet du vem Scorpius Malfoy är??" Frågar hon plötsligt, Miranda kanske visste det.

"Ja, eller, jag kan egentligen bara lite grann om hans pappa, inte om honom." Miranda gjorde en paus "Jo, pappa berättade att Draco Malfoy, Scorpius pappa, var en riktig ovän med Harry Potter och han var en dödsätare, jag vet inte så mycket mer..."