Rollspel med egna karaktärer

"Jag förstår det, jag vet hur det är. man kan inte göra som man vill för då finns det alltid folk som klagar" suckade jag och såg på min mor som nickade allvarligt.
"Ja men det är så det är när man föds med en hög ställning" sa min mor
"Ja jag vet och det är hel idiotiskt, man måste kunna få vara sig själv. därför är det så skönt att bo här för ingen vet vem du är och ingen bryr sig i fall man gör något fel" sa jag lättat "Ja eller hur, men det är väll för att jag aldrig har gått åt ditt håll innan" sa ja lätt och min mor såg lite nyfiket på Roxanne
"De var lite roat att du just snappade upp hejd, men ja de är väll bra om du vill bli av med någon" sa min mor roat och vi steg in och hängde av oss ytterkläderna och studerade poträttet
"Hon verkar lite dramatisk" sa min mor lite skämt samt men nickade sedan "Men min släkt är ine bättre, de dödade inga drakar men de drev ut de magiker som hade kommit från andra länder till Japan och de valde att göra det så snabbt och blodigt som möjligt. de var så kriget började, de som stanande kvar i Japan ville ha tillbaka matken" sa min mor och jag suckade, dumma klaner. jag tittade sedan upp på tavlan
"Man kan se att ni är släkt, hon skulle nästan kunna vara din syster eller mamma" sa jag leende och tittade sedan på min mor som nickade instämande
"Jag förstår varför ni valde drake, jag antar att Cara har berättat att vi har snöleopard?" sa min mor och jag nickade och log mot henne
"Nå jag hittar inte riktigt här så jag tror du får visa oss vägen" skrattade jag vänligt

Jag skrattade glatt.
- Jo men det är väll oftast de orden man snappar upp, hej då och liknande och svärord, inte de trevliga orden, sa jag flinande och log glatt mot dem.
Jag tyckte att Anne var vacker och jag ville bli som henne.
- Visst den här vägen, sa jag och vi gick in till matsalen.
- Hejssan här kommer vi med Caras mor, sa jag glatt och vi satte oss.
- Så trevligt att du ville komma, sa mor vänligt till Caras mor.

"Ja det bbrukar ju tyvärr vara det" sa min mor lite sorgset och vi följde sedan efter Roxanne tillbaka till matsalen där de andra satt
"Trevligt att jag fick komma" sa min mor och bugade lätt och kysste sen min far och satte sig bredvid honom och jag satte mig på andra sidan och log mot dem
"Har ni haft trevligt?" frågade jag artigt

- Jo, vi har haft det jättetrevligt, sa min far och Hanna kom in med maten och dukade fram.
- Tack Hanna, sa mor och log och Hanna gick därifrån.
- Hoppas att ni gillar lax och potatis, sa far leende och la upp maten.
- Jag älskar lax och potatis, sa jag glatt och la upp och började äta.
- Det vet jag att du gör, sa far flinande till mig.
- Så vad har du gjort?, frågade min mor Caras mor vänligt.

jag nickade glatt och log sen mot alfen som hette Hanna och såg på maten
"Lax är jätte gott även om jag föredrar den rå till suschin" skrattade jag roat och såg sedan på min mor
"Jag har lugnat ner ministeriet och försäkrat dem att Japan inte vill starta krig. de hade fått några dokement och någon av männen som öppnat det kände igen ordet krig och började larma alla på avdelningen, de tog mig hela dagen att försäkra dem att Japan hade pratat om hur det var där nu med alla krig och velat försäkra sig om att ingen av klanerna sammarbetade med England som de gjort i historien och att ingen av de som försökte döda min familj var engelsmän" sa min mor och tog en tugga inan hon fortsatte "sen försäkrade England att de inte hjälpte nån av klanerna och att de lovade att inte lägga sig i Japans poletik så länge de inte hotade England" sa min mor och log lätt "så ja en vanlig dag på jobbet helt enkelt" skrattade hon vänligt och såg sedan på de andra "så vad har ni gjort hela dagen?"

- Jobbar du på en lördag, din stackare, sa mamma till henne.
- Nej, vi har ätit frukost och sen har vi kollat igenom några dokument om några förbrytare och sen kom Cara och hennes far på besök, sa far leende.
- Ja, en vanlig slappar lördag, sa jag flinande.
- Precis men igår spelade vi Quidditch, sa mamma glatt.
- Ja, det var kul gillar ni det?, sa jag frågande till dem.

"Jag jobbar lie olika, just idag fick jag jobba för att de var rädda för ett krig. jag antar att de fortfarande är lite överspända efter den där Voldemort" sa min mor lätt och jag undrade om han verkligen hade varit så hemsk som folk säger?
"Det låter som en bra dag" sa min mor leende och Alice nickade och jag tittade sedan på dem
"jag gillar quidditch och vi har tt bra lag i Japan som heter Toyohashi Tengy och alla borde se dem spela" sa min mor stoltoch jag log lite
"jag älskar att se på quidditch men spela är inte lika roligt" sa jag lätt
"Nej du har aldrig gillat det avnån konstig anledning. jag menar både jag och Yuuki älskar det och så kommer du och vägrar spela" sa min far roat
"Man kan inte gilla allt" sa jag lätt och vände mig mot värdfamiljen "Har ni några lag från australien?"

- Ja, och man kan inte klandra dem Voldemorts tid var inte trevlig, sa min far.
- Nej, man får tacka Potter, han kommer nog gå i er årskurs om jag minns rätt, sa mamma och såg på oss.
- Vi har Woollongong Warriors, Thundelarra Thunderers och Moutohora Macaws från australien, de är jättebra, jag ska spela för nån av dem om jag får som jag vill, sa jag glatt.

jag nickade
"Den låter inte så farlig men jag antar att det beror på vart ifrån man kommer" sa min mor och min far nickade instämande
"Ja om manhar varit i Japan där alla slås mot varandra och du ine kan lita på någon knappt din familj verkar inte en man så farlig, men vad vet vi" sa min far lätt
"Potter var väll han o stoppde Voldemort? hur stoppade han honom?" frågade jag undrnde, jag hade bara läst att hanhade överlevt mannen som alla hade fruktat som bebis
"Där ser man då har du några att välja på. nej jag gillar Japans quidditchlag, de är nästan rligast att se när de förlorar för då eldar de upp sina kvastar" sa jag roat

Mor nickade.
- Man visste vilka sidor folk tillhörde antingen Voldemorts eller inte, det fanns vissa som var under inflytande av imperiusförbannelsen så man visste ju inte riktigt säkert.
Vi höll oss i skym undan och deltog inte på någon sida, vi var i Australien för att skydda dem där men ingen anföll, sa far förklarande.
- Det vet man inte, han bara dog eller försvann och Potter blev själv när både hans mamma och pappa blev mördade.
Jag antar att han bor hos nån släkting, sa mamma undrande.
- Ja tre stycken någon vill nog ha mig, eller rättare sagt vem vill inte ha mig, sa jag skämtsamt och far himlade med ögonon.
- Va kul, att de bränner upp sina kvastar det skulle jag vilja se, sa jag glatt.