När folk blev stora och Voldemort vann.

"Ja, det gör det." sa jag och Fai och Xenia kom tillbaka med blåa munnar och händer.

Jag log lite och såg se. På barnen
"var det gott?" frågade jag Fai
"ja det var det" sa han glatt och jag torkade av honom

"Kan tro det" flinade jag och rengjorde Xenia och hon satte sig i mitt knä och lutade sig mot mig.

"finns det några blåbär kvar alls?" frågade jag barnen
"Ja några" sa Fai och log roat

"Så snällt att ni sparar dem, nissarna gillar dom" sa jag leende och Neville skakade på huvudet.
"De ska egentligen bort, men Laura och Xenia helt enkelt älskar dem" sa han roat.

Jag såg skeptiskt på Laura
"gillar ni dme verkligen? Jag tycker bara de är ivägen. Varför gillar ni dem?" frågade jag förvirrat

"För att de är små och söta." sa Xenia.
"Och för att vi hade aldrig sådana i min trädgård där hemma." sa jag lätt.
"Visste ni att de blir nästan tama om man matar dem med potatischips?. " sa jag leende.

"de är ju inte söta"protesterade jag
"Nej men det är kanske inte så konstigt, ministeriet sätter upp ett skydd mot trägårdtomtar till alla mugglar tomter" sa Jezebel och jag såg sen på Laura och skrattade
"Jag tror du har umgåts för mycket med dem"

"Varför egentligen? varför får de inte vara hos mugglare?" sa jag intresserat och skrattade sedan.
"Ja, kanske det, men de är faktiskt trevliga, jag lovar." sa jag leende.

"Men muglarna hade ju börjat undra om konstiga saker kom upp ur marken" sa jag leende, för mig var det självkalrt så som det var för alla som bodde i trollkarlsvärlden
"Trevliga? är din kompis lite knäpp?" sa Jezebel skämtsamt
"Ja totalt" flinade jag