När folk blev stora och Voldemort vann.

"Oja, det gör vi" flinade Neville tillbaka och jag hämtade glass från köket och vi satte oss ner i trädgårdsmöblerna och väntade på jordgubbarna.

jag bara log mot dem och var otrolgit glad över att vi var vänner igen. vi satte oss ner och jag började undra om barnen gått vilse

"Vi är klara, men de blev lite smutsiga" sa Xenia troskylldigt och de gam oss massa leriga bär.

jag såg på barnen
"Och hur många åt ni upp inna vi fick de här?" frågade jag dem
"öh...inga" sa Fai leende och ajg lyfte upp honom i knät och log roat

"Nähä du" sa jag roat till Fai och trollade jordgubbarna rena och Xenia satt sig i en stol och vi tog för oss.

Fai bara log och jag såg på honom, ja så länge han hade roligt var jag glad för det. jag såg på bären och tog några och Fari tog hälften av mina och jag flinade

"Så, du gillar jordgubbar" sa Neville till Fai och log.
"Då får du komma hit oftare och äte dem då, vi har smultron, hallon och blåbär med" sa han och tänkte efter.
"Sen till hösten får du smaka äpplen och liknande"

"ja de är goda" sa Fai leende och såg sedan på Neville "vad är de för bär?" frågade han och jag såg olyckligt på honom, jag kände mig så sorgsen över att han gått miste om så mycket

"Jag kan visa dig de som finns nu, fast de andra vet jag heller inget om" sa Xenia och drog iväg honom mot landen.
"Kan slå vad om att de kommer vara blåa runt mun och händer, men de har inte ätit blåbär" sa jag roat.

jag log tacksamt mot Xenia, Fai behövde henne även om han inte visste om det själv. jag tittade upp på Laura
"Ja men självklart, de gör ju aldrig något" sa jag och log svagt