Vanilla och Marodörerna

jätte bra!

mer ♥

Meer! ♥ ♥

jättefint kapitel!

Jag har varit hos en kompis och skrivit en oseriöst låt.
förlåt:> ♥

Kap 19

/Vanilla

Jag och Lauren hade gjort saker som vi brukade göra när vi var mindre. Som att sitta och bada bubbelbad tillsammans i hennes badkar. Och så ritade vi av varandra oseriöst, Sen så pratade vi, gjorde spa, målar naglarna och massor av saker. Och det slutar med att vi somnar trött på varandra i hennes säng med kläderna på.

Sen vaknade vi och satte med té i knät framför hennes brasa med filtar runt oss.
Vi brukade göra det ibland också när vi var mindre men inte tyckte om te utan bara ha det för att mysa och det verkade vuxet.
Vi hade massor av bilder som våra föräldrar hade tagit på oss. Vi hade ett fotoalbum för oss själva.
" Är du och Thomas fortfarande störtkära i varandra?" sa hon och log.
Jag tänkte efter lite och kollade in i brasan.
"Hm.. Jag tror det, om han inte tappar intresse för mig" sa jag och smuttade på teet, det var varmt och jag brände mig lite på tungan.
" Det är väl klart, alla har intresse för dig!" sa hon
"Nej, verkligen inte! jag hade väldigt tur som Thomas."
Det blev tyst ett tag och vi hörde hennes mamma pyssla om i köket. Vi hade vaknat ganska tidigt och hennes syster och pappa sov, man kunde höra snarkningar från rummet bredvid.

När vi hade druckit upp vårat te så åt vi frukost. Sen kutade vi ut i pyjamas och rullade oss i snön. Vi blev kalla och blöta så vi duchade i varmt vatten (inte samtidigt) och sen så klädde vi på oss. Vi byggde en stor snögubbe med en potatis som näsa.
Fast sen så var jag tvungen att gå hem, min mamma skulle komma vilken sekund som helst nu.
" Då ses vi på tåget till skolan om en vecka!" Sa jag och kramade Lauren och gick ut med mamma.
Om tre dagar så skulle jag fara till Thomas, men jag skulle stanna bara några timmar.

"Och om du skulle hamna fel ta här lite extra flampulver och åk genast tillbaka!" Mamma kollade oroligt på mig och jag himlade med ögonen.
" Ja, jag vet.. Hejdå!" sa jag och kastade ner flampulvret och sa flinade där han bodde.
Sen så kom det massor av brasor som jag åkte förbi fort och mådde lite illa. Fast då var jag framme och kollade in i det svarta vardagsrummet. Det var tydligt att hans familj var från Slytherin, det var perfekt och väldigt mycket svartvit. Lite läskigt, och så var det läskiga prylar i ett skåp som viskade något. Jag hörde hur någon kom och kollade rädd vem det var.
" Åh, hej. Du måste vara Vanilla, jag är Maria, Thomas mamma. THOMAS!" Sa hon och vände blicken mot trappan och ropade. Inte långt därefter så kom Thomas ner och drog handen genom håret.
" Tjena! kom." Sa han och tog min hand och drog mig uppför trappan.
Sen så gick vi en i ett rum som var mindre läskigt med en växt som rörde på grenarna. Som en jätteliten version av det piskande pilträdet.
" Eh.. Fint." sa Jag och log. Han skrattade.
" Olikt ditt rum," sa han, Jag tänkte på mitt rum som var lika färgglatt med bleka färger som hösten.
" Kan man säga." Sa jag och satte mig i hans knä. Han höll om mig och vi pratade om skolan.
" Jag önskar att du gick i mitt elevhem, då skulle vi träffas mer." Sa han
" Men då skulle jag ju inte få träffa mina vänner lika ofta."
" Menar du marodörerna? " Sa han och skrattade. Det var något med skrattet som jag ogillade. Jag kollade på honom.
" Vad menar du med det? Är det något fel med det eller?" Sa jag och blängde på han.
" Ja.. men du kan ju få bättre vänner i mitt elevhem. Du passar bättre in där." Sa han och slutade le.
"Vad. nej. Mina vänner är dom bästa vännerna som man kan få! " Sa jag argt.
" Dom tror att dom är så jävla bra, du är värd mycket mer än att få vara med dom, du borde vara med mer renliga personer också. Öppna ögonen för en gång skull, vad ser du hos dom? Kom igen Vanilla var inte så dum att du går på deras skit. Dom är bara idioter från gryffindor. " Han såg arg ut.
Jag ställde mig upp och gick mot dörren. jag stannade vid dörren och kollade på honom med hat.
" Jag trodde så fel om dig Baker. " sa jag med avsky och gick ner och tog mina saker och ställde mig i brasan. Jag hann just se han gå ner för trappan innan jag for iväg med flampulvret.
_________________________

kanske dålig och rörligt..
bra/dåligt?

Tja, snabb vändning där...

De kan vara svårt att vända så men du klarade de super
Nu borde nog Vanilla och Sirius dejta^^

Mer!

mer, awesome som alltid

åh :o där hände det mycket! Snacka om att gå från att älska någon till att hata dem! Men jag förstår henne, något i det hon sa hon Lauren fick mig att tänka "hon känner inte lika mycket för honom som hon tror" och så rätt hade jag!

Du skriver jättebra och jag längtar till nästa kapitel! :'D

Åh den är fortfarande jättebra!! MER!!!!

Jättebra!
Mer
Undrar vad som kommer hända nu...♥

Här!! ♥ älskar er!! ♥

Kap 20.

/Thomas.

Fan, fan, fan! Jag visste att hon skulle reagera så. Hon bryr sig om smutskallarna, tänkte jag och ångrade mig så mycket. Jag visste inte vad jag skulle göra nu. Hon hade säkert ‘stängt’ brasan som man kunde göra om man inte väntade på besök.
Så det fanns bara en sak att göra, Jag tog fram ett papper och började skriva ett kort brev.
Hon betydde mycket för mig, även om vi var olika så gillade jag henne mer än dom andra tjejerna. Fast hon fick mig inte att ändra mig om smutskallarna, det hade jag växt upp med. Jag hoppades att hon skulle komma tillbaka. Om inte fanns det ju andra tjejer, inte lika bra som Vanilla men..

/Vanilla.

Jag kände hur tårarna försökte tränga sig igenom, men jag tänker inte gråta. Jag skrev ett brev till Lauren om hjälp, och frågade om jag skulle kunna förlåta honom.
Om valet var mina vänner eller min kärlek så skulle jag ta mina vänner.
Jag såg hur en uggla som jag kände igen släppte ett brev på mitt bord, Jag såg att det var från Thomas och övervägde en sekund att slänga det. Men det kunde vara intressant så jag läste det. förlåt. det var det enda som stod förutom mitt namn.
Sen så kom det ett till brev, från Lauren,
Det är ditt beslut, Jag vet inte. Nu vet du iallafall hur hans hjärna fungerar! Står upp till ditt beslut hur som helst! Skriv senare hur det går.

Okej, den hjälpen fick jag. Vad gör jag nu? Om jag hade vetat från början att han tänkte så så skulle jag inte ha träffat honom. Åhh gud, vad gör jag. Jag tog en bit papper och skrev
Det kommer inte att funka. Jag visste att det var inte många som skulle ha skrivit det, men jag är annorlunda. Jag är inte som dom. Jag är Vanilla, och det känns inte rätt. Som om jag har blivit lurad, som om han hade en mask som han nu drog bort och det var inte den personen som jag blev kär i. Det skulle inte funka, skulle tänka på det varje sekund när jag var med han.

Jag var ledsen ganska länge men Lauren fick sova över hos mig till skolan började, d.v.s fyra dagar. Och hon gjorde mig på bättre humör och jag längtade tills jag kunde träffa mina andra vänner. Sista dagen packade jag ner allt och skuttade upp och ner när jag och Lauren åkte tillsammans till kings cross station. När vi var där så sprang vi in mellan platform 9 och 10.
Sen letade vi efter våra vänner och när vi hittade dom så kramade vi om varandra och satte oss i en ledig kupé.

/Lauren

" Så vad har ni gjort under lovet?" Sa Remus och log. Jag älskade när han log.
" Jag är inte tillsammans med Thomas längre" sa Vanilla
Alla avbröt vad dom höll på med och kollade förvånat på Van som kollade ner i marken.
" Tänkte att ni kanske ville veta," sa hon och blev lite röd om kinderna.
" Va..När? Hur?" sa Lily, efter en stund så kollade hon på mig och gav en visste-du-om-det-här? blick jag nickade kort.
" Vi pratar om något annat, det är slut bara. " sa hon och log ansträngande.
Alla förstod henne och vi började prata om vad vi hade gjort i jul.
_________________________

kanske det blev snabb vändning som ni sa, men det är svårt,och jag vill inte skriva om det så länge :>
bra/dålig?