Draco och Hermione [SV]

SUPER!

hmmm... tänk om Hermione går in på YouTube och ser videorna med Draco!?

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

undra vad so skulle hända om Hermione såg Dracos videor.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Oj, av någon anledning har jag en tendens att glömma när det är min tur att lägga upp nytt! Annars ... återigen ogenomläst, men det får ni tåla ._.

När Draco fått höra sitt uppdrag stirrade han på Voldemort. Mörkrets herre i egen hög person hade valt ut honom - Draco Malfoy - för att döda Dumbledore. Han visste inte om han skulle vara skräckslagen för om han skulle misslyckas, eller ivrig för att lyckas. Han bestämde sig för det positiva, och fick anstränga sig för att inte le när han nickade.
"Jag ska göra det."
"Ge mig din arm", blev svaret, och Draco lydde. Armen brände när märket ristades in i hans hud, men han vägrade skrika. Mörkrets Herre fick inte tro att han var svag ...

Den natten kunde Draco inte sova. Inte för att det var någon stor skillnad mot tidigare nätter, då han inte heller kunnat sova, men det gjorde ondare den här gången. Nog för att han haft mycket ondare än såhär de första nätterna efter att de kommit hem, men det här ... All lycka var som bortblåst. Han var skräckslagen. Vad han än gjorde skulle han göra fel. Han kunde inte utföra dementorkyssen på Dumbledore, den klokaste trollkarl som någonsin funnits enligt vissa, men han kunde inte heller trotsa Voldemort (han ryste till av namnet) då det skulle leda honom och hans föräldrar till en säker död.
Men en sak var han säker på: Även om hans föräldrar ändrade sin uppfattning om mugglarfödda, om de fann en lösning på hans problem och han skulle kunna bli människa, skulle han aldrig få Hermione nu. Hon skulle inte kunna se på honom, han skulle inte kunna se på henne ... De sade att tiden läkte alla sår, men Draco hade älskat henne sedan han var 11 år. Tiden läkte inte såren det minsta, snarare blev det bara värre av att han var borta från henne. Och han skulle spendera resten av sitt liv borta från henne. Han skulle inte stå ut med det, men han var tvungen. Tårarna fyllde hans ögon när han insåg det, men det gjorde ingenting den här natten annorlunda mot någon andra kvällar eller nätter han genomlidit.
Så hörde han något slå mot hans fönster och tittade dit. Det var ett brev ... ett brev. Han hade inte fått brev från någon annan än hans föräldrar under sitt liv, men det kunde inte komma från hans föräldrar, för hans pappa satt i Azkaban och hans mamma sov i rummet bredvid honom. Han skyndade sig därför till fönstret och öppnade det för att sedan ta emot brevet, som slutade sväva i samma ögonblick som han rörde vid det (vilket ledde till att han fick fånga upp det igen när det föll ner till marken).
Och som ett mirakel såg han vem som skrivit det genom handstilen och slutligen namnet som avslutade brevet. Det kunde inte vara sant. Han läste.

Draco
Jag är i ditt kvarter, några hus bort nära parken. Jag väntar där tills du kommer.
Hermione.

åhhhh , mer, mer, mer!!

♥

Meeera!

så bra !
Meeeer!