Always ~ A Scorbus story (SV)

Jaa Bra!!
Blev så arg! så jag kan göra detta! "TeamScorbus

17. Rektorns kontor

Det var en hemsk upplevelse men det kändes skönt att vi gjorde det. Vi gick till McGonagalls kontor, vi tre, samtidigt som Longbottom gick dit. Vi visade videon Nico hade, och han förklarade varför han satte upp kameran. Att kolla på videon var det svåraste även fast vi inte såg den. Vi lyssnade på den. Albus klämde åt min hand så hårt han kunde i försök att inte börja gråta. Det var även svårt för mig att höra min pojkvän bli våldtagen.

Professor Avery fick genast sparken, och vi anmälde våldtäkten. Rättegången skulle ske nästa vecka. McGonagall hade meddelat Albus föräldrar och nästa dag kom de för att träffa honom. Det märktes att båda var både rasande och ledsna på samma gång samtidigt som de kramade om deras son, och frågade gång på gång hur någon vågade röra honom. Jag gick till uppehållsrummet så Albus kunde få egen tid med sina föräldrar.

Nästa dag hade det spridits över hela skolan. Lektionerna i mugglarstudier hade blivit inställda tills en ersättare var tillgänglig. Vissa var glada över att få slippa lektionerna, och vissa pratade om pedofilvåldtäktsmannen Avery, och självklart fick Albus blickar av alla vilket han inte alls var bekväm med. Vi lämnade stora salen och försökte ignorera allt. Precis då kom Polly Chapman men den onödigaste kommentaren.
"Stackars Potter. Jag tror nog slampan saknar sin mästare."
"Vad sa du?" snäste Albus åt henne.
"Lugna dig", sa jag i försök att lugna ner honom.
"VAD I HELVETE SA DU?!" skrek han och ignorerade mig.
"Lugn, jag bara skoj-" Hon blev avbruten av en smäll i ansiktet.
Hon sa ingenting. Hon tittade honom ondskefullt i ögonen och slog honom tillbaka. Det hindrade inte honom från att brotta ner henne, dra henne i håret och slå henne om och om igen. De omringades av en stor samling.
"ALBUS, SLUTA!" skrek jag. Han lyssnade inte.
"Potter! Chapman! sa en bekant röst. Det var professor McGonagall vilket fick Albus att genast sluta. "Mitt kontor. Nu!"

Jag väntade utanför McGonagalls kontor medan Albus och Polly var därinne. Det Polly gick totalt över gränsen, men det var ändå ingen ursäkt för Albus att attackera henne som han gjorde. Han hade naturligtvis all rätt att vara arg på henne. Men inte på det sättet. Jag önskade ändå att jag kunde vara med dem därinne för att försvara honom.

"Scorpius!" sa en flickröst. Jag vände mig om och såg Lily komma framspringande. "Var är Albus? Är han okej? Jag hörde att han hamnade i slagsmål."
"Han är därinne med Polly och McGonagall", sa jag och pekade på statyn. "Albus mår bra. Polly däremot... du får se sen."
"Fick hon stryk av honom?"
"Japp. Fast det var hon som började", förklarade jag. "Hon skämtade om professor Avery vilket gjorde honom tokig."
"Rätt åt henne", muttrade Lily. "Jag hörde vad Avery gjorde mot honom. Hade jag vetet hade jag-"
"Jag vet. Och han är verkligen tacksam för alla som står på hans sida. Påminn honom inte för mycket bara."
"Tror du inte jag känner min egen bror?" flinade hon.

Albus och Polly kom ut från kontoret utan att säga något. Lily såg på när Polly gick iväg efter att ha sett alla blåmärken i ansiktet på henne, sen vände hon sig till Albus.
"Jäklar Albus", sa hon imponerat. "Jag gissar att det var hon som gav dig det där."
Hon pekade på blåmärket han hade fått under sitt vänstra öga (från hans vänster).
"Åh. Ja. Det kvittar, det är ingenting", sa Albus.
Utan ett ord slog Lily armarna om honom. Det här var nog första gången jag såg de kramas.
"Jag älskar dig, Albus", sa hon över hans axel. "Det är den bästa storebror man kan önska."
Albus blev rörd.
"Tack, Lily", sa han. "Älskar dig också, syrran."
Han släppte taget om kramen med ett leende och gick iväg.

"Vi går till uppehållsrummet tills nästa lektion börjar", sa Albus och tog min hand och började gå.
"Du hade inte behövt spöa upp henne sådär, vet du."
"Kan vi släppa det nu?" suckade Albus. "Jag hade något annat i tanken just nu."
"Okej, vadå?"
Albus stannade upp och närmade sig mig med ett leende.
"Jag tror jag är redo att ta det steget nu", sa han.
"Va- Nu?"
"Vi har en timme på oss innan nästa lektion. Så vad sägs om att vi drar mot sovsalen. Om du vill förstås?"
"Det är klart jag vill, men är du säker?" Han nickade. "Okej då. Kom så drar vi."

Vi sprang raka vägen mot sovsalen i förhoppning att ingen skulle vara där. När vi kom dit satt Joseph på sin säng och gjorde sina läxor. Albus gick fram till honom.
"Ay, Joe kompis", började han. "Du vet att du är en bra vän och så, men skulle du kunna ge mig lite egen tid med min pojkvän?"
"En sekund bara, jag är snart klar", sa Joseph.
"Ut", sa Albus.
"Okej", fnissade Joseph och packade sina saker. Han gick mot dörren. "Jag står på vakt utanför. Ha så kul ni två."

Han stängde igen dörren och Albus och jag var ensamma. Vi började kyssas och tog av varandras kappor och slängde dem på golvet. Utan att dras ifrån lade han sig på sin säng och jag lade mig överst.
"Är du säker på att du vill?" sa jag.
"Ja", sa Albus och kysste mig.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Och där klipper vi bort sista biten!

Champagnen förtjäna den!

Scorbus är såååå söt!

Wonderful!

Jättebra!!

Dumma Polly!!!! Men jättebra kapitel!!

Tjohoo så bra

För er som kanske undrar hur jag föreställt mig mina egna karaktärer i huvudet. Här har jag ritat Joseph och Bianca!



Fler karaktärer kommer snart!

Det skrämmer mig att det var exakt så jag föreställde de xD

tänkte mig dem svarthåriga, Meeeeen jätte bra Kapitel och teckningar!