Tidvändar (o)lycka

(jag är blödig..) här kommer kapitel 7! (skriver det på telefonens internet eftersom internet på datorn inte ville funka..)

Kap. 7
[Remus POV]

Han hade iakttagit Harry ända sedan första gången han sett honom, sett likheten mellan honom och James, inte bara till uttseendet utan till sättet också.
Harry hade hittat i skolan sedan han satt sin fot i där, han hade känt till alla hemliga gångar, alla falska trappsteg, han hoppade över dem automatiskt, och alla hemliga rum.

Han trodde t.o.m att han sett en glimt av igenkännande i Harrys ögon när han fick se marodörkartan, och han kunde ha svurit på att han log, utan det minsta tecken på förvirrning.

Han hade många mystiska ärr på kroppen. Remus kunde svära på att det stod "Jag får inte tala osanning" på Harrys hand, som om han skurit in orden själv. Och ärret i pannan, i form av en blixt, hur stora är oddsen att man får ett ärr i form av en blixt?

Och det verkade som om han var van att bli påstirrad, vilket Harry och James blev hela tiden för likheten.

Han drog slutsatsen att han är en varulv efter en fullmåne och att Peter, Sirius och James är animagusar! Inte ens de kom på det så snabbt!
Han kunde tala med ormar och gick inte i Slytherin..

Han hade gissat sig fram till att Harry på något sätt kände dem allihopa från förr, att han faktist gått på Hogwarts, men kanske i en helt annan tid..

Nu var det upp till bevis. Han gick för att leta upp Harry och han behövde inte leta länge innan han hittade honom, han var antagligen påväg till Gryffindortornet. Han lade sin hand på hans axel.

"Harry" sa han och Harry vände sig om. "Vi måste prata" Harry såg förvånat på honom
"Okej, vad är det?" frågade han "Vi tar det någonstans där ingen kan höra oss" Harry log
"Jag vet det bästa stället" sa han glatt och ledde dem upp till sjunde våningen och stannade vid gobelängen av Barnabas den Barnslige.
Remus undrade vad de gjorde där och varför Harry stegade fram och tillbaka.
Plötsligt materialiserades en dörr på väggen
"Välkommen till Vid-behov rummet!" sa Harry glatt och de gick in i ett litet rum med två stolar och ett bord.
"Vid-behov rummet?" frågade Remus
"Japp, omöjligt att kartlägga eftersom det kommer och går efter behov" När de stängt dörren försvann den. "Vad ville du prata med mig om?"
"Jag har kommit på varför du är så konstig på nåt sätt" sa han triumferande "Du är inte från den här tiden eller hur?" han såg hur Harrys ögon utvidgades av förvåning, han satte sig ner, suckade tungt och lutade huvudet i händerna
"Ja, det är sant.." svarade han och såg upp på Remus "Det här är, för mig, 20 år sedan.." nu var det Remus tur att bli förvånad
"Berätta allt du tycker har varit så konstigt med mig"

Remus började berätta allt han funderat på innan han letat upp honom.. "Ja, jag har gått här på Hogwarts. Jag får marodörkartan under mitt tredje år. Jag skulle egentligen gå mitt sjunde år nu.. Jag hade en olycka med en trasig tidvändare och så hamnade jag här. Jag känner dig, Peter och Sirius." han gjorde en paus
"Du undrar väl om jag inte känner James också, och det gör jag. Han är nämligen min pappa" Remus tappade hakan och damp ner på den andra stolen. Harry skrattade lite innan han fortsatte "Du kommer inte tro det, men Lily är faktist min mamma"
Så det skulle bli något mellan dem iallafall tänkte Remus

"Jag får veta att du är en varulv under mitt tredje år och att de andra tre är animagusar."
Harry såg på Remus med ett litet leende "Angående ärret på min hand, det är Umbridges fel. Hon jobbar på ministeriet och är en riktig surkärring som lägger sig i allt på Hogwarts under mitt femte år. Det är då jag får reda på att Vid-Behov rummet finns. Något mer du vill veta?"
Remus skakade stumt på huvudet, det lät så otroligt men ändå inte..
De gick ut genom dörren som kommit fram igen.
"Men berätta det inte åt någon. Speciellt inte pa.. James" bad Harry och flinade "James kommer bli så stroppig om han får reda på att han kommer att gifta sig med Lily till sist"
Remus kunde inte låta bli att flina han heller. Nog kände Harry James alltid.

----
Ja där har ni kapitlet då! Jag är alldeles för blödig och godhjärtad (har jag nämt det förut?)

YAAAAAAAY! Äntligen! Vill veta den spännande fortsättningen NUUUUU! Därmed Pasta!
Du är bääääääääst Elihhn!

JA!
Du är sååååå snäll ♥♥

Åh, jättebra! Finemang, superduper!
Jag längtar tills det kommer mer! ^^

åHH jätte bra !!!

Men nu får ni allt snällt vänta tills torsdag!!

TORSDAG?
Jag kommer dö innan dess!

Du är ju så blödig!
Så snäääääääääääääääääääääääääääääääääääääla!

NEJJ!! Jag har blivit smittad av min kompis (hon får jättelätt dåligt samvete) men nu tänker jag faktist vänta ända tills torsdag!!

Kalla mig elak men NU tänker jag vänta tills torsdag innan jag lägger upp fler kapitel. Därmed BASTU

Suck...
Men jag har läst ut alla vampyr böcker i hela huset!
Alla HP-böcker har jag läst hundra ggr!
Så jag är så uttråkad att jag skriver en bok.
EN BOK!
Snälla rädda mitt lidande!