Guldboken (Rollspel)

Nicci log lite, ingen hade kallat henne miss sen tjärna slutade och egentligen gillade hon det inte.
"Du behöver inte kalla mig miss Nicci duger bra, och vi har nog inget arbete, men du kan få följa med oss ändå. Kevin har dratt ut oss på ett korkat uppdrag egentligen" sa hon och log lite "men du ser ut att vara hungrig, kom så får du nått att äta" sa hon och tog med Edmund till lägret

Kevin skakade på huvudet över hur Edmund talade innan han hoppade upp i trädet igen. Han visste ändå att Nicci skulle försöka få honom att framstå som en idiot, så han kunde lika bra hålla käften.

Alith iakttar de andra under tiden som de pratar med Edmund. Själv har hon inget intresse i honom. Hon släpper loss vargen eftersom Der inte behöver dra henne någonstans för närvarande. Ärligt talat är hon smått rädd för de andra. Även om hon inte vill erkänna det. Nicci har en häst som kan trampa ned henne, eller liknande. Kevin kan uppenbarligen skjuta med pil och båge. Edmund har talets gåva. Hon... ja hon är bara en tjej så gott som utan ben och det enda "skrämmande" hon har är Der, som inte är så skrämmande.

"Och vi har nog inget arbete." De orden har etsat sig fast i Edmunds huvud och hans ögon får för en stund en febrig glans innan han ruskar på huvudet för att återfå fokus och ler svagt mot... Nicci?
"Nej tack. Jag ska inte ta av er mat, och om ni inte har något arbete får jag helt enkelt ta och bege mig vidare. Jag vet vart jag kan hitta arbete." Det sista är inte sant, inte alls. Edmund har ingen aning om vart han ska ta vägen, men här kunde han i alla fall inte stanna.

"Vi ska till Nottingham, där finns säkert arbete", sade Kevin lugnt och tittade på Edmund. "Ifall du inte vill gå ensam, det vill säga."

"Men ingen av oss arbetar därför har vi inget arbete och vi vill inte at någon som arbetar för oss, men vi kan ta emot din hjälp" sa hon leende och gav honom sedan en allvarlig blick
"Jag tror itne du är välkommen nån annan stans, ingen vill ha främlingar i sina byar nu när sjukdomen härgar" sa hon lågt "Du kan väll åtminstone stanna här i natt så slipper du vara helt själv" sa hon och log lite svagt. hon var inte alls säker på hur man övertygade någon om att stanna. hon passade bättre ihop med djur

Nottingham? Edmund rynkar förbryllat pannan.
"Vad har ni där att göra?" frågar han. "Har ni inte hört om sjukdomen? Hela Nottingham lider av den, att gå dit är detsamma som att begå självmord", varnar Edmund. Vid tjejens ord suckar han djupt men svara inte. Av att döma på allas kläder stod de högre i rank än honom, och han hade alltid fått lära sig att aldrig, ALDRIG beblanda sig med folk som han inte hörde hemma bland.

Kevin förblir tyst, eftersom Nicci säkert skulle blänga på honom med tanke på hans sätt att tala. I stället bröt han av en kvist och började tälja den med sin fickkniv.

"Det spelar inge roll vart du beger dig, sjukdomen finns överallt och Robin här måste till sin familj och ja Kevin drog som sagt med oss" sa Nicci och ryckte lite på axlarna
"Men kom nu du är säkert hungrig" sa hon coh Dragor gnäggade och hon log roat
"Ja jag kommer oroa dig inte" sa hon och tog med Edmund till de andra och gick sen fram till hingsten och klappade honom lugnande "oroa dig inte för mig" sa hon lugnt och visste att hingsten inet tyckte om när hon försvann utom synhåll

"Ja förstås", sade Kevin vars nerver hade brustit, "så är allting Kevins fel. Eller hur?" Han hoppade smidigt ner från trädet och landade framför Nicci.
"Se dig själv i spegeln innan du ens överväger att veta allting om någon annan! Ni behövde inte följa med mig, jag hittar Guldboken själv och ser till att människorna i denna värld överlever från sjukdomen!" snäste han innan han började gå sin väg. "Kom Bronz, vi sticker."