Rollspel från värld till värld

Kahlan himlade med ögonen "man dödar inte för nöjes skull! Men Jagang hade säkert varit ytterst glad över att ha dig i sin arme" fnös hon och Richard la en lugnande hand på hennes axel
"tror du att du är den enda med tuff uppväxt eller ett svårt liv" sa hon enkelt och Richard såg på Klaus men sa inget.
"stanna!" sa en kille med pilbåge och ste fram
"ska vi gå igenom det här igen?" s Richard trött och såg att mannen inte var ensam
"vilka är ni?" frågade en annan man och Richard såg att de antagligen hörde till en grupp för de bar samma vapen och kläder
"mitt namn är Richard Rahl och det här är Kahlan Amnell och Klaus. Vi är på genom resa" sa han
"jag är Mokona" sa han och log stort
"vart är erat ärende i Aurlen?" sa mannen
"vi är på väg hem och landade här i mellan" sa Richard och månne kom Misstänksamt fram och sänkte sen sina bågar
"mitt namn är Halt och det här är min lärling Will" sa mannen som hette Halt och Richard nickade
"vi är kungliga spejare" sa Halt och Richard log
"jag antog att ni var nått sånt" sa han
"följ med till Baron Arnolds slott" sa Will och visslade och två hästar kom fram
"de ser ut att vara smarta djur" sa Richard och männen nickade
"det här är Tug" sa Will och gick fram till sin häst "och det där är Abelard" sa han och pekade på Halts häst och Richard log
"visa vägen" sa han och de började gå
"ni ser ut at höra hemma i skogen" sa Will och såg på Richard och Kahlan
"jag är uppväxt i en skog" sa Richard "och jobbade förr som vägvisare" sa han
"vad är de för spår" sa Halt barskt och pekade på djur spår
"rådjur, tre stycken och de har blivit skrämd av ett lodjur" s han enkelt och Halt grymtade nöjt och Richard log roat, han gillade sen här världen den påminde om hans egna
"jag tycker vi sover här i natt i fall vi får?" sa Kahlan trevligt och såg på de båda mänen och Halt grymtade till svar

"Sova är för ynkryggar", mumlade Klaus, han gillade inte den här världen det minsta. Han förstod inte hur de andra kunde lita på de här människorna, själv litade han ju inte på någon.
Förresten så kunde de tro vad som helst om honom, han var en mördare, så var det med det. Han dödade för nöjes skull, han hade inte valt att bli som han blivit. Han hade inte alltid varit som han nu var, en gång i tiden hade han brytt sig mer än vad de kunde drömma om. Men som vampyr kunde han stänga av det, inte bry sig alls längre. Låta jaktsinnet ta över.

"vi behöver sova" sa Richard skarpt och såg på de båda männen "ni har speciella vapen särskilt bågarna" sa han
"vad vet du om bågar?" sa Halt lågt
"en del, jag har användt några i mina dar" sa han leende
"du verkar själv ha ett speciellt vapen" sa Halt och sneglade på hans svärd
"ja det är speciellt" sa Richard
"Horace kommer nog gilla det" sa Will leende. Kahlan såg på Klaus
"varför ser du så nerstämd ut? Säg inget för jag ser när folk ljuger" sa hon skarpt men vänligt

Klaus såg på henne.
"Är det meningen att jag ska bli rädd för dig nu?" sade han hånfullt men ångrade sig en aning, hon hade ju ändå försökt vara vänlig. "Jag berättar inte om mina problem för främlingar som inte förstår sig på dem."
Han fortsatte titta framåt medan de gick.
"Jag ser också när folk ljuger, varulvs-sinne", berättade han och för en sekund blev hans ögon gula innan de fick tillbaka sin ljusblåa nyans. Han visste inte varför, men på något sätt så såg han bättre då han hade ögonen gula. Förmodligen hade det något med vaulvs-sinnena att göra.

Kahlan såg på honom "ja vill du inte berätta tänker jag ite tvinga dig. Jag tycker inte om att göra folk själlösa" sa hon och Richard log. Han visste att hon inte gillade att va bekännare och hon hade inte trott på ett liv med kärlek förens Richard hade kommit och han var sorgsen att han inte kunde berätta det för henne just nu
"jag är tränad till det" sa hon enkelt
"vad är hon för något?" frågade Will
"bekännare. De är från våran värld, lite som diplomater" sa han
"Redmont" sa Halt och de kom fram till ett slott som lös rött i solen och nedanför låg en by och Richard log

"Jag är redan själlös", mumlade Klaus och såg utöver byn. Den påminde en aning om Robin Hoods tid, fast ändå inte. Den här var dystrare på något sätt, mörkare. Han gillade det inte, han fick konstiga vibbar av det.
Efter ett ljud bakom sig svängde han sig snabbt om, men det var för mörkt för att han hade kunnat skymta något. Han spetsade öronen och blinkade till en gång för att synen skulle bli bättre, men saken som varit där hade försvunnit.

"inte på det sättet. Om jag gör dig själlös tänker du inte själv utan gör precis som jag vill" sa hon enkelt och Richard såg gillande på byn
"ni röstar för krig?" sa han
"Morgath är på ingång och vi förbereder oss" sa Halt allvarligt
"jag förstår vad ni menar, vi har krig i min värld med" sa han och de gick in i slottet och folket såg undrande på besökarna och Halt började gå bestämt mot ett rum och Richard förstod att det var baronens rum
"Halt" sa Arnold glatt och Halt höjde ett ögonbryn men sa inget utan ställde sig i skuggorna och smälte in perfekt och Richard förstod att det hade med manteln att göra.
"vi är på genomresa och vi är hemskt ledsna i fall vi gör intrång. Spejarna fann oss" sa Richard
"det förvånar mig inte, inget går obemärkt förbi Halt" sa han leende och Richard förstod att han var väldigt intelligent och skarp man
"jag undrar om vi skulle kunna få övernatta här nån stans innan vi reser vidare" sa Richard
"de går nog att ordna. Jag ska genast fixa tre rum som ni kan låna och Chubb får fixa en banket. Folket behöver piggas upp" sa Arnold och log "nej om ni ursäktar mig måste jag återgå till jobbet. Will kan säkert visa er runt" sa han och Will såg på Halt som nickade och de började gå ur slottet
"Horace vill säkert träffa dig. Han går i krigar skolan" sa Will och Richard log

"Vampyrer har inga själar", sade Klaus. "Men vi har en knapp som vi kan stänga av ifall vi inte vill ha några mänskliga instinkter längre. Då känner vi ingenting, hungern och jakten tar över."
"Jag behöver inget rum, jag sover inte", sade Klaus allvarligt och männen såg undrande på honom men struntade i att fråga något.

"det spelar ingen roll" sa hon och Richard berömde hennes tålamod "jag är ledsen för det" sa hon sen och Richard log, det var typiskt henne
"kan du inte vara lite artig?" sa Richard till Klaus och de kom fram till krigar skolan
"sir Kadeton" sa Will till en av de lägre riddarna som höll i lektionen
"Will" sa han leende "och du har gäster med dig" sa han och avbröt träningen
"det här är Richard han är också riddare" sa Will
"så långt vill jag inte gå. Jag är en form av krigare" sa han och ansåg att set var enklast att svara så.
"skulle du kunna demonstrera för oss?" sa en av kardetterna hoppfullt
"det går bra för mig" sa sir Kadeton och Rochard drog svärdet och försvann in i den vanliga transen och började visa dem. Kahlan såg på honom en stund innan hon vände sig till Klaus
"om du inte gillar ditt liv kan du bara ändra på det. Livet är vad du gör det till" sa hon vänligt

Klaus fnyste och höjde snabbt ögonbrynen.
"Klart jag kan vara artig, men jag vill inte", sade han roat innan han vände sig mot Kahlan.
"Det är inte så lätt efter tusen år", sade han bara utan att titta på henne, han var hatad och det skulle han alltid vara. "Om man jagar sin familj och dödar dem en efter en för att få hämd så tror jag inte att det är så många som förlåter en."
Ett sting gick igenom hans mage då han tänkte på det, hans mor hade sagt att hon hade förlåtit honom men hon hade ljugit, han tålde inte personer som övergav eller ljög för honom.
"Och att vara en hybrid gör inte saken lättare", avslutade han. Nu skulle han inte berätta något mer om sitt liv, det var som det var och han kunde inte ändra på det.