rollspel femte året.

"Cassandra du..."sa Sara sprang efter Cassandra.
"Vad ville du?"frågade Sara.

Klaus såg efter Sara tills hon hade försvunnit med den blyga tjejen. Kol passade på att komma fram till Klaus, han slog till honom på armen.
"Du skämde ut mig!"utbrast Kol och såg arg ut.
"Just det, det gjorde jag."flinade Klaus roat och klappade sin lillebror på huvudet.

"Eh....", sa Cassandra och rodnade kraftfullt. "Du såg ut att ha så kul med slytherinpojken så..."
Hon tog ett djupt andetag.
"Vi ses i sällskapsrummet", sa hon snabbt och sprang därifrån och lämnade Sara ensam.

Angel går runt i skolan och plötsligt ser hon Cassandra komma springande. Angel funderar i ett par sekunder att ta tag i henne innan hon instiktivt hojtar:
"Cassandra?" hojtar hon med frågande ton och ser fundersam ut.

Cassandra var verkligen en blyg person tänkte jag innan jag följde med henne till sällskapsrummet.
(Nelly1513 vilket elev hem går du i?)

Cassandra tvärstannade. Det kunde väl inte vara hon? Men när hon långsamt vände sig om stod Angel där. Cassandra fylldes av lättnad och hon gick fram till henne.
"Hej Angel", sa hon och log.

(Jag går i Gryffindor eftersom jag har varit i det sällskapsrummet hela tiden nu)

"Hej Cassandra." Svarar Angel och försöker låta gladare än hon faktiskt känner sig. "Varför sprang du?" Frågar Angel sedan under tiden som hennes hjärna kläcker olika scenarion. Ett av dem mest skrattretande är att Cassandra antingen är jagad eller är ute på en jogging tur inne i slottet. Dem tokiga teorierna får Angel att dra lite på munnen, självklart bara lite inte mer än ett par millimeter men ändå synligt.

"Eh... Jag... sprang ifrån... någon...ting", stammade hon och såg ner i marken för sin lögn. Angel var på väg att säga något men Cassandra avbröt henne.
"Skulle du ha något emot att slåss mot Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn?"

Angel lägger huvudet lite på sned och tittar på Cassandra med lite underliga ögon som sedan skiftar svagt till rädsla.
"Ja, det skulle jag." Säger hon enkelt. Hon har missförstått frågan totalt men det vet ju inte Angel. Hela sitt liv har Angel fruktat Honom. För att han ska komma tillbaka och ta ifrån henne det enda hon har kvar som hon håller kärt. Hon skakar av sig tanken och återfår sitt känslokalla yttre. Hon gillar inte att känna sig rädd eller sårbar och även om hon inte vill erkänna det är hennes föräldrars död en stor orsak till hennes egna problem...

"Okej, möt mig utanför Hogwartsporten på lördag", sa Cassandra och flinade hemlighetsfull. "Vi ska till Hogsmeade"