Next Generation:Tidvändarolycka

OMO~~ >w<

"Tack så mycket för era fina kommentarer! Här kommer nästa del, jag hoppas att det inte blev allt för lång väntan "

Nejdå, inte alls

AWESOMEIGARE ÄN AWESOME!! </3

AWSOME NY LÄSARE

Awesome!

herreminskaparevadbraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaabörjadeläsaigårmenmittinternetstängdesavsåjagkundeintebevakaigårP.S.jagbevakarnuochjagvillhamer!

suuuuuuuuuuuuuuuuuper bra!!!!!!!! Du skriver grymt!!!

Hejsan allihopa! Är tillbaka med en ny del av storyn, hoppas ni uppskattar texten^^

___________________________________________________________

"Okej, jag antar att ingen av er känner till legenden om hemligheternas kammare,"
Sirius vände sig mot de andra.

"Hemligheternas vaddå?" frågade James förbryllat.

"Hemligheternas kammare," svarade Sirius, "enligt legenden är hemligheternas kammare ett hemligt rum på skolan."

George sneglade på Louis. Louis grimaserade ett nej. Tvillingarna nickade diskret, det skulle bli misstänksamt om de visste något om hemligheternas kammare, när knappt någon annan gjorde det.

"Men vad har ett hemligt rum med Slytherin att göra?" frågade Remus förvirrat.

"När jag var liten, brukade min mor alltid berätta en särskild berättelse för min bror och mig," började Sirius. George och James lutade sig samtidigt mot trädet och ett högt BANG hördes. Alla hoppade till och det ryckte lite i Roxanne och Freds mungipor när både George och James höll sig för huvudet. Louis försökte se oberörd ut.

"Gick det bra?" frågade han, men vid åsynen av George blängande blick kunde han inte hålla sig och började skratta. Snart föll även tvillingarna och Remus i.

"Vad skrattar ni åt?" utbrast James surt. "Jag har nog fått en jättestor bula, som kommer att orsaka att Lily aldrig kommer att vilja gå ut med mig."

"Säkert Tagghorn, för hon ville ju så gärna gå ut med dig innan," svarade Remus mellan sina skratthalvor.

"Hörni, var tysta!" avbröt Peter dem plötsligt. Han hade ställt sig upp och i mörkret kunde de inte se hans ansikte. "Var tysta så att Sirius kan fortsätta med sin historia." Bestämdheten i hans röst fick de andra att tystna. Sirius som varit tyst, harklade sig och fortsatte.

"Berättelsen var hennes favorit. Nästan varje kväll innan vi somnade, berättade hon för oss om Legenden om Hemligheternas Kammare," Sirius såg sig omkring och fortsatte med en berättarröst.

"För över tusen år sen möttes fyra enastående häxor och trollkarlar, som alla hade samma dröm, att grunda en trollkarlsskola. De var Salazar Slytherin, Rowena Ravenclaw, Godric Gryffindor och Helga Hufflepuff. Skolan de bildade fick namnet Hogwarts. De fyra magikerna hade från början samma dröm men det uppstod problem mellan de. Alla ville släppa in olika elever till skolan. Rowena Ravenclaw ville endast lära ut till dem som var begåvade och kloka. Godric Gryffindor ville lära ut magi till de modiga och djärva. Helga Hufflepuff ville lära ut till de rättvisa och lojala. Och Salazar Slytherin, som var den största grundaren, enligt min mor, ville endast ta emot de som var ambitiösa, listiga och de med renast blod." Sirius lade till i skämtsam ton, "Min mor brukade tillägga att de andra var blodsförrädare och hon ägnade lång tid till att beskriva Slytherins ädla mening." Det blev tyst ett ögonblick sedan tog han åter till orda,

"Så grundarna löste problemet med elevhemmen och under många år var skolan i fröjd. Men efter en tid uppstod det en konflikt mellan Slytherin och de andra."

Den hittills varma kvällen blev plötsligt kall och det började blåsa kraftigt.

"Slytherin ansåg att de endast skulle ta emot elever från trollkarlsfamiljer, medan de andra ville ta emot alla barn som hade den magiska förmågan. Till slut blev konflikten så djup att den ledde till att Slytherin lämnade skolan för alltid," Sirius avslutade dramatiskt och log roat åt de andra.

"Så vad hände?" frågade Remus otåligt.

"Någon verkar spänd," flinade Sirius, men leendet försvann och han fortsatte vid åsynen av Remus blick. "Det sägs att innan Slytherin lämnade skolan byggde han en hemlig kammare som de andra ej kände till. Där lämnade han ett monster och en dag skulle hans sanna arvinge återvända till Hogwarts och släppa lös monstret på alla som han ansåg inte förtjänade att studera magi på Hogwarts."

"De som inte förtjänar att studera magi på Hogwarts, menar han mugglarfödda då?" frågade Remus tyst.

"Inte förtjänar? De mugglarfödda förtjänar visst att studera på Hogwarts. Det är ingen skillnad mellan eleverna här!" I sin ilska grep James tag i gräset och slet upp det.

"Vi vet Tagghorn..." försökte Fred men James var rasande.

"Jag menar, titta bara på Lily! Hon är minst lika bra på magi som alla de renblodiga!"

"James, vi har inte påstått något annat..." invände Roxanne, men när han inte verkade ha hört henne fick Sirius nog.

"TAGGHORN!" skrek han och James hoppade till förvånat."Tagghorn, vi vet allt det där. Jag berättade bara om legenden." James nickade lånsamt. Remus följde hans blick och sa

"Det skulle inte förvåna mig om Voldemort var Slytherins arvinge. Båda har ju samma sjuka världsbild." Hans påstående möttes av tystnad. Nattens kyliga väder började märkas och Louis önskade att han hunnit ta med sig en jacka.

"Men...någonting verkar inte stämma," började James plötsligt. "Om legenden är sann och Voldemort är arvingen, borde han inte ha öppnat kammaren när han gick på Hogwarts?"

"Jo...," sa Sirius långsamt. "Min mor brukade säga att det fanns rykten om att kammaren hade öppnats under hennes skolgång, men ingenting bekräftades. Vad jag har förstått det som verkade det hela mycket flummigt, eleverna visste ingenting, lärarna avslöjade ingen information..."

"Skumt," sa George tillslut när det skapades en spänd tystnad.

"Det känns som en återvändsgränd, eller hur?" Louis såg upp på slottet och märkte att färre fönster lyste av lampornas sken än för en stund sen.

"Kanske..." sa Remus långsamt. "Kanske tänker Voldemort öppna kammaren och släppa lös på monstret när han har mer makt." Remus ord låg kvar i luften och tvillingarna utbytte en blick. Han hade mer rätt än vad han trodde, för trots allt hade Voldemort gett dagboken till Lucius så att han kunde vidarebefordra den till en elev vid klarttecken från Voldemort.

"Ja, Måntand, jag tror att du har rätt," viskade Peter skräckslaget, sedan gäspade han stort. Gäspningen fick Louis att vakna till.

"Hörni! Snabbt! Vi måste tillbaka till slottet. Vet ni hur mycket klockan är?!" vid hans ord var det som om alla vaknade ur en trans. Peter gav till en flämtning, kom snabbt på fötter och följde efter Sirius, Remus och James som började gå tillbaka till slottet.
___________________________________________________________

Jag hoppas att ni inte behövt vänta för länge, kommentera gärna, det är en jättestor motivationskälla

AWESOME!!

SÅ AWESOME!!!!!!!!!!!! ♥

AWESOME!!!