När folk blev stora och Voldemort vann.

- Bra det, flinade jag och nickade.
- Visst, vi kan se vilka idioter som tar tjänst hos Voldemort, och tror att de ska komma någonstans, flinade jag och ställde mig upp.

"Jag är ju ingen hemsk människa" sa jag och reste mig upp "det eror ju på hur man ser det, alla är ju egentligen i hans tjänst" sa jag och vi gick mot mötesrummet "ja då skall vi möta mina dödsätare" sa jag och gick in

- Jo, visserligen, men vissa mer eller mindre, skulle alldrig anmäla mig som frivillig precis, flinade jag och vi gick in i rummet.
Det var en grupp med människor där inne och de såg helt enkelt livrädda ut.
- De borde nog ha den där lektionen, att inte visa sina känslor, viskade jag roat till Cara.

"Ja det är väll sant" sa jag och såg på människorna där inna och suckade
"Ja det borde jag nog och jsut nu undrar jag om pappa vill straffa mig" sa jag och satte mig ner i stolen och såg på dem
"Ja jag är Cara men det vet ni nog, det här är Laura min bästa vän" sa jag leend eoch såg på dem "så vilke är ni?" frågade jag

- Hej, hej trevligt att träffas, sa jag till dem och de såg på oss.
- Vi bitts inte, men svara nu, sa jag och såg på dem.
- Jag heter Amanda, sa en blond tjej i vår egen ålder tyst.

Jag log mot dem "hej Amanda" sa jag
"hej" sa hon lågt
"precis som Laura sa så bits vi inte" sa jag leende
"jag heter Niklas" sa en kille och jag log för att de pratade överhuvudtaget
"trevligt att träffas. Vad sägs om att ni får fråga oss frågor i stället så märker ni att vi inte är farliga" sa jag leende

- Vad är det vi ska göra?, Varför är vi här?, sa en kille lågt.

"Ja det har jag med undrat. just nu vet jag inte riktigt vad min far har tänkt" sa jag leende "men jag tänker först och fixa lite saker i mugglar staden och ni kan få hjälpa mig" sa jag vänlgit ochs åg på dem

- Mugglarstaden?, trodde det var förbjudet område, sa en.
- Vad ska vi göra där?, ska de ha nått mer än en egen stad?, sa en annan.

jag såg lugnt på dem "nej den är inte förjuden, men folk väljer bara att undgå den" sa jag och såg sen på dem "det var en man där som hjälpte mig och jag betalar alltid mina tjänster och jag lovade att ge dem el och vatten" sa jag lugnt och barnen kom inspringande
"Hej älsklingen" sa jag och plockade upp Fai i knät och kittlade honom lite "det här är min son Fai" sa jag och såg på dem och sen på Xenia
"Det är Lauras dotter Xenia" sa jag leende