När folk blev stora och Voldemort vann.

Muffisarna tog slut i en faslig fart och Sev tog fram kakor med.
- Du skämmer bort dem, skrattade Yaxely och snodde åt sig en kaka.

"skall du inte gå ner till dina vänner?" frågade min far
"jo jag borde väll det annars vet man aldrig vad som händer" sa jag lite roat
"Bara de inte eldar upp huset" sa han lite roat och jag log och reste mig
"Vi ses" sa jag och gick ner mot köket och såg barnen där med och tog de två sista kakorna
"jag anser mig ha rätt till dem" flinade jag och satte mig ner

- Meh, saXenia och Fai i kör och skrattade sedan.
- Lika bra det, ni har ätit tillräckligt för ett helt år, sa jag roat och såg på Cara.
- Så, vad sa din far?,

"ja ni får spara till alla andra med" sa Yaxley bestämt
"Kom Xenia vi hittar på något roligare" sa de och försvann ut igen
"De utnyttjar oss för maten bara" sa Sev och spelade sårad och jag log innan jag år upp kakorna och såg på Laura
"Han sa en massa" sa jag och log "nej man han protesterade inte så mycket som jag räknat med och jag kan till och med ta några lägre dödsätare till hjälp" sa jag leende

- Att de gör, skrattadejag och såg efter dem och den på Cara.
-Så bra då, fast lägre dödsätare, kan de göra mer än att buga?, sa jag roat.

jag skrattade lite "vi skulle kanske testa att inte laga mat en dag" flinade jag roat och sgå sen på Laura "de kan vifta med stavarna" skrattade jag "nej men lite nytta kan de göra"

- Är de så duktiga, flinade jag men log sedan, för de var säkert bra, bara rädda.

"ja har vi tur är de det" flinade jag och dukade sedan undan
"Nej jag måste nog gå på det där mötet, ni gör som ni vill" sa sa jag leende åt dem och gick in i mötesrummet och slog mig ner på min plats bredvid pappa

- Går till biblioteket, sa jagleende till Cara och Neville och Jezebel, försvann någonstans förmodligen för att diskutera medicin eller nått.
Sev och Yaxely följde efter Cara och jag satte mig i biblioteket och lockade till mig den första bästa boken jag fick tagi.
Den handlade om förbannelser, ja ja, det kunde ju alltids vara intressant att läsa om, även om jag föredrog att inte använda dem.

jag såg på hur dödsätarna satte sig runt borde toch jag mindes den gången jag kommit in här och min far avslöjat vem jag var och dödsätarna bara stirrat på mig, det var ett roligt möte. de såg lite oroligt på mig men jag tittade inte på dem. jag lyssnade uttråkat på min far som pratade om en massa planer och såg sedan på mig
"Och du Cara har här med hand om en egen grupp dödsätare som du får göra vad du vill med" sa han och jag bara såg på honom, jag visade inte att jag var förvånad utan nickade bara bestämt och mötet led mot sitt slut och snart var rummet tomt så när på mig, min far, Sev och Yaxley
"du kunde väll sagt något?" sa jag till min far
"det hade inte varit lika roligt" skrattade han "fast du visade ju ingen förvåning så jag är stolt över dig" sa han och log innan han lämnade rummet med de andra två och jag bara stirrade rakt fram, vad skall jag göra med en grupp dödsätare?