När folk blev stora och Voldemort vann.

- Ärligt talat tror jag han kännt det som Voldemort med, jag mena allt kan ju inte ha gått enligt planerna.
Eller blivit som han tänkt, sa jag och ryckte på axlarna.
- Nej, det kanske är så för alla, mer eller mindre, sa Neville skeptiskt.

"nej det har det verkligen inte gjort, men jag tror inte han känner på samma sätt där, han får ju ändå som han vill och han ger ju sig aldrig. men när det kommer till Cara så får han ibland eller ja kanske ofta ge med sig och acceptera att hon gör som hon vill" sa Sev lite roat
"ja det är väll klart. sen är jag en person så man kan inte lägga upp en plan för hur man skall handskas med mig" skrattade jag
"Ja det är det säkert" sa Yaxley

- Jasså, du är en person Cara? jag trodde du var en docka, sa jag roat till henne.

jag bara såg på Laura och himlade med ögonen
"Jag är inte säker på att hon är en person, ibland tror jag hon är en utomjording" skrattade Jezebel
"Bella verkar tro att hon är en katt" flinade Sev och jag bara såg på dem

(skall äta nu brb ♥ )

- Ja, hon kanske inte är en person trotts allt.
En utomjordisk kattdocka, flinade jag roat.

jag bara såg på dem och himlade med ögonen och just nu förstod jag vad pappa gick igenom förut.
"Ja nått konstigt är det ju med henne" sa Jezebel och jag suckade
"Ursäkta mig men nu tänker jag inte sitta och höra på när ni beskriver mig som en massa konstiga saker" sa jag och lämnade dem och gick för att leta upp min far, jag behövde prata med honom om mugglarna, bäst att förvana honom innan mötet

- Blev hon sur?, skrattade Yaxely roat.
- Kanske det, men det var kul ändå, flinade jag och tog ett glas vatten.

jag gick in i min fars arbetsrum
"Säger du pappsen kastar jag ut dig" sa han
"Du pappsen är bättre än det jag fick, jag är en utomjordisk kattdocka" sa jag och himlade med ögonen när jag slog mig ner i fåtöljen "men det är inte därför jag är här. läkaren som hjälpte Jezebel, jag lovade honom att jag skulle skaffa el och vatten till mugglarstaden" sa jag och hans blick mörknade
"Vad skulle de vara bra för?" sa han trött
"Han räddade Jezebel och jag var tvungen att belöna honom och detta var hans önskan" sa jag lugnt "du behöver inte göra något, jag tänkte bara medela dig och sedan sno några lägre dödsätare som får hjälpa mig" flinade jag och han bara himlade med ögonen och viftade sen med handen och jag visste att det var hans sätt att godkänna det på. jag lutade mig mot ryggstödet och bara var i nuet

Xenia och Fai kom instuttsande i köket.
- Det finns muffins kvar, sa Sev och la fram till dem och jag hällde upp saft.

"Är du trött?" frågade min far
"mm" svarade jag honom och han skrattade lite och jag var glad över att han och jag kom överrens igen
"Hur mår du då?" frågade han
"Ja som sagt är jag trött, och fortfarande lite orolig över Jezebel, lite ont men ananrs är det bra. tack för att du dödade Alexis" sa jag uppriktigt
"Han klarar sig och smärtan går över" sa han tröstande "han eller du så det var ett ganska självklart beslut" sa han och jag log svagt
"ja kanske det" svarade jag bara